Naturen är förunderlig,
ibland känns det som om den tar tillbaka allt.
Både bra och dåliga saker.
En torr björk blir snart övervuxen av lav.
I alla fall om den står som här, på fjället, där luften är ren.
En glömd planka håller på att tas tillbaka.
Sakta växer gräset igenom kvisthåll och andra svagheter.
Men vem glömde sin eka på fjällkanten?
Nu är den obrukbar och snart ett minne blott.
Fast hur lång tid tar det,
innan spåren är borta och vi inte ser föremålet längre.
På bloggen Textila inslag kan du följa ett gäng trasmattors sakta upplösning.
En gång i månaden kommer en rapport, läs här.
De har legat på stigen sedan november 2013.
Ibland tar det tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar