Samarbete

Passa på att gå upp på berget,

när du besöker Östergarns skola.

Njut av utsikten och jobba lite med teambilding om ni är fler.

 

Det finns flera roliga uppgifter att lösa, ibland tillsammans.

Som här, 6-8 käppar ska bilda ett nät på en pinne.

Pinnen i mitten som sitter fast i marken har en skåra i toppen.

Där lägger man en käpp och utifrån den ska sedan de övriga placeras,

så att det blir en jämvikt på alltihop.

Det här med balans är inte så lätt.

En centimeter åt ena hållet kan göra underverk - eller inte!

Det är inte helt lätt och kräver ett gott samarbete.

Men här lyckades det!

Och utsikten - ja det är inte ofta du är högre än kyrktornet!

Strålande vyer.

Stickat lammskinn?

I Hermanna Stengårds bok,

Gotländsk sticksöm, finns en beskrivning på öglestickning.

Den tekniken har Nilla Lindwall jobbat med.

Och med rätt garn och stickor blir effekten lammskinnsliknande.

Ett stickat lammskinn har flera fördelar.

Prismässigt är det en förtjänst - i alla fall om du stickar själv.

Ett stickat lammskinn går alltid att tvätta och det tål vatten och fukt.

Men det bästa är väl ändå att lammet får fortsätta leva!

Fast det är inte ett helt "lammskinn" Nilla har stickat.

Mera detaljer av plagg som skulle kunnat vara av päls istället.

 

Just nu och till torsdag har Nilla Lindwall utställning,

i Austre galleri i Östergarns skola.

Den är värd ett besök, utställningen, men också trädgårdscaféet och skolan.

Manligt handarbete

Är det någon skillnad på kvinnligt och manligt broderi?

Kan man genom att titta på arbete se vem som sytt?

The Handy Man, kan man brodera till honom.

Visst! John K. Raustein, Oslo, har gjort det.

Genom att brodera överdrag till strykbrädor med olika verktyg.

Hänga dem på väggen som ikoner och dessutom pryda dem med pärlglorior.

Ironman, 2002, är ett broderi på lin, en strykbräda.

Den ingår i en serie med strykbrädor alla broderade med olika verktyg.

John hyllar strykkonsten och annat lågt värdesatt arbete.

Vackert - hur många värdesätter konsten att stryka?

Dessutom måste det vara lite roligare på en vacker strykbräda.

Så hem och brodera!

Broderade rum

Ett broderat rum, format med stygn.

Golv, väggar och tak - allt sytt med tråd.

Ett, nej flera broderier gjorda av Maurizio Anzeri, Italien.

Feria, 2013, broderi på foto och papper.

180 x 130 cm, 16 delar.

Jag imponeras av hur stygnen är placerade för att forma motivet.

Ett arkitektoniskt uttryck där perspektivet bidrar till bildens helhetsuttryck.

Mängden stygn som ger en svärta i vinklar och vrår.

Tråden ligger som blyertsstreck på bilden.

Det rutnät som bildas tillför en textil känsla, ett mönster.

 

Det är ett djup i bilden, som att skåda in i en låda.

Alla interiörer är nästan lika.

Det är mer utsikten som skiljer, ger variation. 

Eller - det är samma utsikt men olika dagar.

En del mer soliga än andra.

Nej, utsikten är inte broderad, det är foton.

Någon måtta får det vara på broderiskickligheten! 

 

Men mängdeffekten blir överväldigande.

Duk på bordet

Är du en dukmänniska?

Det är jag - duk på bordet nästan varje dag.

Det känns rent, snyggt och ombonat.

Konstnären Lars Sture, London & Solund, Norge relaterar till dukar.

Hans broderi Bord, från 1999 är ett exempel.

Här har han broderat med lingarn direkt på bordsytan.

Häftigt men inte så lätt att tvätta!

 

Titta nära och förundras över stygnen.

Så snyggt placerade och sydda rakt genom bordsskivan.

Här vill Sture visa på arbetsglädjen. 

"Att brodera på trä handlar om att ta sig tid, 

och påminner oss om den tid som varit" menar han.

Verket anspelar på vardagliga handlingar och situationer.

Hur vi tolkar det beror på vår kulturella/sociala identitet 

i förhållande till koder, stämningar och symboler.

Personligen blir jag glad av verket - jag känner igen det.

Barndomens bord med dukar ofta broderade - men inte på bordet.

Men så är jag ju en dukmänniska! 

Broderad tavla

Ett broderi på en målarduk.

Det måste väl i alla fall ses som ett konstverk,

en tavla att hänga på väggen.

Det är lite mer lättplacerat än det jag visade i gårdagens inlägg.

På en stor canvasduk har Synnøve Øyen gjort sitt broderi.

Hjemlige hager 3, 2012.

Det är en bild som ingår i en serie broderier.

Synnøve jobbar med ytor som hon broderar på olika sätt.

Förhållandet mellan linjer, strukturer och olika ytor intresserar henne.

 

Tittar jag nära blir stygnen nästan som maskar,

vilka kryper in i målardukens yta.

På nära håll ser jag också att garnet är ett raggsocksgarn.

Synnøve använder sig av det material hon har till hands, som finns hemma.

Och trots det och de enkla, vanliga stygnen blir det ett spännande broderi.

Ytterligare en fördelen med att sy på en färdigspänd målarduk,

- hon kommer ifrån allt monteringsarbete!

För att få se helheten, alla åtta broderierna - klickar du här!

Broderad stjärnhimmel

Årets sommarsolstånd är passerat,

och man kan snart se en gnistrande klar stjärnhimmel igen.

Men titta här, en broderad himmelssfär.  

Ett broderi kan placeras var som helst.

Det är tekniken som gör det till broderi, att en tråd dras genom ett underlag.

Materialet behöver inte vara textilt, men är så oftast.

Regien Cox har valt att ställa ytterligheter mot varandra.

Maskiner och traktorer blir hennes underlag.

Till serien Winnowing sky travellers brukar hon cementblandare.

I formen ser hon världsalltet, rymden.

Med stygn skapar hon ett universum, en vintergata.

Tittar vi in i cementblandaren ser vi stjärnbilderna.

De klassiska berättelserna träder fram och blandas med nutid.

Ett fascinerande konstverk där stygnens tråd är den enda textilen.

Följ med ut i Regien Cox universum; HÄR.

Kaffedukar?

När kaffet serveras på broderad duk i bersån,

då är det sommar!

Men det här är inte vilken kaffeduk som helst.

Det här är ett konstverk skapat av Orly Cogan, New York.

Hon arbetar med broderier gjorda av tidigare generationers kvinnor.

Hon uppdaterar dem till vår tid, fabulerar en historia.

Ibland exotisk ofta med en feministisk tanke.

Med sina verk vill hon undersöka olika kvinnotyper.  

Hon ställer dem mot varandra, Madonna/hora, pinuppa/flicka.

"Vilken roll vill kvinnan spela i samhället? Vilken sorts förhållande vill vi ha?

Vem är vår förebild?" är några frågor hon söker svar på.

Hon bangar inte för motiven, 

visst blir det en krock med hennes broderi på tidigare generations duk.

Inte ens som samtalsämne vid kaffebordet skulle det gått an!

Så får jag presentera Orly Cogan?

Här möter du henne,

och här ser du mer av hennes konst.

Broderad!

Känslan av vatten

Vatten är något extra.

En förutsättning för livet, men också en skada för det.

Men en trädgård utan vatten, vad är det?

I Gunilla och Tore Bremers trädgård finns denna vattenspegel.

Eller kanske man ska kalla den vattenyta? 

En spännande färg, hur har den uppstått? Äkta eller skapad?

Även en gnutta vatten ger spänning,

som regnmätaren i form av en glasblåsarpipa.

Och kolla in sparrisen till höger, vilken baddare den är!

 

Vid tomtgränsen porlar en liten bäck,

med alldeles klart vatten.

Ljudet ger en hemtrevlig känsla av lugn och ro.

En annan vattenyta ger det gamla zinkbadkaret.

Lite kallt med sin speciella form.

Inte så lockande att bada i.

Nej, bättre då med utomhusduschen.

Att duscha under den ger verkligen sommarkänsla.

Vikroriafallen i bakgrunden och så bäckens ljud.

Kan det bli bättre?

Den öppna trädgården

Igår var trädgårdarna öppna,

och jag besökte Gunilla och Tore Bremer.

En trädgård med medelhavskänsla.

Trädgården ligger i Bläse på norra Gotland.

Häng med in genom grinden - bakom den finns en trädgårdspärla.

Huset är en liten parstuga för en stenarbetarfamilj.

Fast idag har det vuxit och blivit ett charmigt fritidshus.

På trädgårdssidan är en grusplan,

och på den har Gunilla samlat växter i olika krukor.

Ett tema som kommer igen på olika platser.

Och visst är det dekorativt och lättskött att plantera/placera så här.

En inspiration från sydligare breddgrader.

En tanke till varmare länder för även uteplatsen,

under tak och med tre väggar, men öppen mot södersol.

Sittgruppen med korgmöbler får mig också att tänka på varmare klimat.

Och bambun i sina rostiga krukor bättrar på känslan.

Här är det varmt och gott mot husväggen.

 

Och över huvudet blommar mandelträdet - i maj månad.

Nu får du se hur frukten sväller, snart dags att skörda mandel.

Sittplatserna är många i trädgården.

I tomaternas växthus slår du dig ner på en gul plåtstol.

På golvet en dekorativ betongmatta av Tove Adman.

 

Under valnötsträdet finns ytterligare två stolar.

Alldeles intill en fikonbuske.

Jamen visst, det är klart att det blir fikon!

Och valnötter också, förstås.

Men det kan inte vara ofta det finns tid att sitta.

Stolarna är fulla med lav.

Vackert!

PS: Mer om Gunilla och Tore kan du läsa här.

Blå blommor

Vilken färg den har - Blåelden!

Intensiv och lysande.

Den brinner i sin blåa färg.

Är den som här "nysådd", fröna har hittat öppen jord,

ja då blir den praktfull och riklig.

 

Det är lätt att uppfatta allt som en enda kulör,

men vid närmare studier ser man skillnad.

Vid enstaka tillfällen kan den bli riktigt nyansrik.

Den är ofta avbildad, här av Lisbeth Andersson.

Hon gjorde bilden i slutet av 1950-talet.

Tänkt som en souvenir, att väva själv eller köpa färdig.

Till höger är Cikorian avbildad, samma tid och syfte.

Lisbet Andersson var anställd textilkonstnär på Gotlands Hemslöjd.

Lia Dahlin har vävt modellerna.

Så tidstypiska och så vackra!

Nykläckt

Sötnosar är vad de är - eller sötnäbbar.

Fortfarande så nykläckta att de är små och duniga.

 Och håller ihop även när de är på egen hand.

 Men tryggast är det hos mamma.

Glad midsommar!

 

Prissättning

Att värdera ett arbete är svårt.

Vad vill en kund betala, och vilken förtjänst vill jag ha?

Kan de summorna stämma överens?

Då, på den tiden det fanns hemslöjdsbutiker var det så här:

Slöjdaren fick betalt för sitt arbete, stickning i det här fallet.

Formgivaren var anställd av hemslöjdsföreningen och fick månadslön.

Den färdiga varan hade ett ganska högt pris,

men det var ju handgjord hemslöjd, en sorts garanti för hållbarhet.

 

Som ett alternativ till den färdiga produkten fanns materialförpackningen.

Mönster och garn för att sticka själv, till ett lägre pris.

Jag fick inte bara nöjet att sticka, jag fick en ekonomisk vinning.

Vad jag önskar att man kunde göra på samma vis idag.

Den färdiga produkten får ett högt pris, hantverkaren får rejäl ersättning.

Men om jag vill kan jag sticka själv istället.

Då måste någon plocka ihop garn och mönster.

Designern som formger produkten, eller hantverkare som gör den?

Går det att få ihop det ekonomiskt?

Det är närproducerat, ekologiskt och unikt.

Utan en massa kemikalier.

Blir det för dyrt?

Den hemlighetsfulla trädgården.

Den trädgården besökte jag nyss.

Jag fick liksom smyga mig fram bland blommor och blad.
Söka mig runt rosor och akvilejor.

Överallt var det något som var på gång,

blommorna verkligen prunkade och visade sitt överflöd.
Hisnande vackert, lugnt och stilla, bara fågelsång,
och ett och annat humlesurr.
 

Akvileja, pioner och krolliljor.
Alla tävlar de om utrymmet, men avlöser snällt varandra.
Alltid blommar något i den hemlighetsfulla trädgården.

Krolliljan är snart färdig att slå ut.

Buskpion är redan utslagen - i vitt,

och i rosa, men blommar nästan bara en dag.

 

Iris, ståtlig med sin teckning.
En märklig blomma.

Blåregnet i fullt flor, ett sånt man knappt vågar drömma om.

Och så rosorna!

Rosorna som klättrar uppför väggarna, upp på taken.
Så generöst, så praktfullt och storslaget!

 Fullt utslagna och doftande.

Eller i underbara färgställningar.

Just nu pågår Trädgårdsveckan, arrangerad av Gotland trädgårdsön.

Här har du möjlighet att besöka både trädgårdar och konsthantverkare.

Den trädgård jag besökte är hemlighetsfull,

jag ser bara en liten bit i taget av den, men jag älskar den.

Växtkraften är överväldigande och rik,

som ur ett stort ymnighetshorn väller blomstren fram.

Och konsthantverket finns mitt i all växtlighet.
Överallt finns något att upptäcka, att förundras över.

En barkbåt med både rigg och åror.
Finns i ett av växthusen.

Var trädgården finns?
En hemlighet - den är ju hemlighetsfull!