"Must ja valge"

"Must ja valge" är estniska,

och namnet på en utställning jag hamnade på i Tallin.

Liina Veskimägi-Iliste heter konstnären,

och ja, det är samma Liina som skrev boken, Taasleitud Vilt.

Liina driver företaget FeltMill med handgjorda tovade produkter.

Men nu har hon en utställning med vävda alster.

Vävar med ett nytänk - så annorlunda vid första anblicken.

Schalar med mönster men även jackor.

Lätta och somriga trots att de var vävda i ull.

Av ett tunt entrådigt ullgarn och i en gles tuskaftsväv.

 På den har Liina sedan tryckt ett mönster i svag grå kulör.

Det gjorde att jag vid första anblicken fick en känsla av hål.

Ett tomrum som bildade motivet - fast så var det inte.

Utställningen var läckert exponerad i Hemslöjdens butik i Tallin.

Som vanligt fanns en förklarande text på estniska,

helt oförståelig för mig - fast visst måste namnet betyda

 - Måste jag välja - i alla fall på gutamål.

Mer om utställningen kan du läsa här,

om du behärskar estniska!

Tyckt om tryck

Det första du möter när du besöker utställningen,

Dr TexLers skörhetsinstitut,

är en svävande vacker mobil med tryck.

Skira sidenfanor snurrar sakta i luftdraget från förbipasserande.

Tillsamman blir de en helhet som kan studeras i detalj.

Varje enskilt tryck kan stå för sig själv.
"HjorRten" - screentryck på växtfärgat siden.

Här har Erik lekt med blad, han har vänt och vridit på dem,

och format ett praktfullt hjorthuvud. Så medvetet!

Hjorten är närvarande, som om han tittar på mig med vaksamhet.

Är du farlig? Vad ska du göra? Ska jag fly?

I varje enskild bild kan jag läsa in liknande uttryck.

Sidentyget är dessutom så skirt att trycket går igenom tyget,

bilden är lika stark på båda sidor.

Det i sin tur gör att hjorten vänder olika sidor till,

jag ser ibland höger, ibland vänster profil.

Båda lika känsliga, lika stolta och närvarande.

Motivet har Erik brukat på några verk till.

Hjorten är tryckt på växtfärgade sidenlappar som kastats ihop.

tydliga raka stygn som bara finns där för att hålla ihop tyget,

och ändå - de bidrar så mycket till konstverket.

Trycka på tyg kan göras på många vis,

och jag har provat flera,

men ändå förstår jag inte fullt ut hur detta är gjort.

Som textilare är det oundvikligt att fundera på teknik och material.

Här är trycket fulländat, sidenet av bra kvalité och växtfärgningen miljövänlig.

 Tyget är inte slätt och inte jämt i kanten och verket saknar avslutning,

jag brukar ju opponera mig mot sånt.

Är det just motivet som gör, att det här inte spelar någon roll?

Är det Erik Torstenssons förmåga att spegla naturen,

på hans alldeles egna vis som gör en montering överflödig.

Eller har han lämnat över problemet till en eventuell kommande köpare,

som kan välja själv - som det är eller glas och ram.

Jag tycker om trycket!

Konstresa

I konsten tecken gjorde vi en konstresa i söndags.

Hällande regn men vad gjorde det, vi satt ganska mycket i bilen.

Det blev en resa på dryga 35 mil - bara på Gotland!

Första stoppet gjordes hos Barbro Sandell i Norrlanda.

Tobias Lang har varit hennes ledsagare i 40 år,

hon har anpassat hans mönster till vår tid och våra behov.

För att fira det visar hon en liten utställning som berättar om verksamheten.

Vi passade även på att titta på bakbord och bakdukar,

ett nytt bakbord har det blivit hos oss i sommar.

Dagens sista stopp blev i Hemse, hos goda vänner.

Där fick vi också en spontan konstutställning.

Yelena Khalilova visade med stolthet upp sina tavlor.

Motivet har ofta en anknytning till Gotland,

som bildens väderkvarn, naturtroget återgiven utan att vara specifik.

Bilderna tovar hon fram, rulltovning och nåltovning.

Grunden är ofta ett lager gotlandsull och så byggs motivet på.

Yelena har verkligen en konstnärlig blick och ett fantastiskt färgseende.

 Hon behärskar materialet väl och nyttjar olika fibrer,

här har hon spunnit lin för att få rätt effekt.

Lugna och vilsamma bilder.

Tyvärr är det lite svårt att ta del av dem,

att få se dem på ett galleri vore fint!

Vägume Kvarn

På Gotland kan man möta de mest fantastiska miljöer.

Vi skulle hämta virke, sågat för oss,

på Vägume kvarn.

Där bor en driftig familj med många järn i elden.

Det som odlas säljs i gårdsbutiken,

en "kiosk" där du själv förser dig med vad du önskar,

och sedan skickar över betalningen,

eller stoppar slantar i lådan.

Förutom brädor blev det en knippe kravmärkt sparris.

Det kan man kalla matglädje.

Men så finns det en skylt med utställning också,

och nu var det läge att ta en titt.

På bottenvåningen var det loppis, massor med prylar.

Men en trappa upp är själva kvarnen,

och vilken miljö! Allt verkar vara kvar utan att det brukas.

Nu kan jag inte så mycket om kvarnhantering,

mer än att mjölet mals, förr med hjälp av kvarnstenar.

Här måste det dock ha skett på ett annat vis.

Men kan det verkligen malas med luft?

Vacker skrift är det i alla fall.

När jag vänder mig om hittar jag något helt annat.

Textila tryck som hänger delvis bakom plastsäckar.

Motivet känner jag igen, Karin Kloth har formgivit det.

Jag lyfter försiktigt bort plasten för att se vad den döljer.

Och jag hittar fina tryck som är sydda till förkläden i olika modeller.

Enkelt upphängda, men så vackert mot väggen.

I en annan del av rummet hänger mer saker bakom skynken.

Lite sticker fram och uppmuntrar mig att titta noggrannare.

Nu visar sig handvävda förkläden i rosengång.

En modell från förra sekelskiftet.

 Och så äntligen, en förklaring!

Utställningen Förkläde & Konst visas i kvarnen.

Alltså det var den häftigaste utställning jag varit på på länge.

 Konsten, oljemålningar, är uppspikade på skivor.

Och ja - jag tycker de är helt okey.

Med motiv från landskapet i närheten.

Hideviken, en himla bra badstrand.

Fält finns hur många som helst runt kvarnen,

liksom vallmo, ibland mer än på målningen.

Får du lust att handla, förkläde eller konst,

ja då kan du swisha betalningen.

Jag tror att sånt här bara kan ske på Gotland.

"Mikey"

Ljungbergs Factory i Rydboholm har en butik,

och den fick självklart ett besök när jag var i trakten.

Här finns tryckta tyger från de flesta stora textilformgivarna.

Jag fastnade för tyget "Mikey" av Lisa och Johanna Larsson.

Ett textilmönster som inspirerats av en keramikkatt.

Men jag kan även se en typ av kattsaga vi ritade när jag var barn.

Tyget ger mig lite nostalgiska vibbar.

Även det här tyget är ett screentryck producerat på fabriken.

Här kan du se hur det går till att trycka.

I kanten trycks tygets namn och formgivarens namn och signatur.

Bra - då vet jag att det är äkta vara.

Passa på att läsa om fabrikens fantastiska historia,

klicka här, så hittar du den.

Början sker redan 1834 med Sveriges första mekaniska bomullsväveri,

och 2013 kommer den första modekollektionen till.

Det är en fröjd att vi fortfarande producerar så fin textil i landet!

Citroner!

Idag bjuder jag på citroner till påskens buffé.

Gula som påskfärgen nummer ett.

Att ligga på bordet, varje påsk, om och om igen!

Men först ligger tyget på tryckbordet som är 60 meter långt.

Högst upp i fabriken i Rydboholm, hos Ljungbergs textiltryckeri.

Här får det sitt mönster med hjälp av screenramar.

En ram för varje färg behövs för det mönster som ska tryckas.

För mönstret Citrus Limon börjar man trycka med en mörk grön kulör.

Varannan rapport trycks utefter hela längden tyg, så torkar den,

och rapporterna emellan kan tryckas på.

En ny schablon passas in och ny färg hälls på,

och trycks på samma vis som tidigare.

Flera gånger man ska trava utefter bordet innan trycket är klart.

Ett vårligt tryck komponerat av Maria Åström.

Passar lika bra till gardin som på bordet.

Läs mer om Maria Åströms formgivning.

Gulbullar

Kalasbullar är gulbullar är bullar med saffran.

Inte lussebullar utan lagda saffransbullar,

såna vi äter på Gotland när det är fest.

Det ingår saffran i degen, året runt, och så ska de snurras till en knut.

Det blir en speciell modell på bullen,

men att få till den är en konst som kan göras på olika vis.

"Ingen lägger gotlandsbullen som jag" 

så heter den kommande utställningen på Langska Huset.

Helena Rydén, som skrivit boken med samma namn, står för utställningen.

Här presenteras olika sätt att knyta bullarna på,

och det visas med olika media. I text och bild, samt i film. 

Men även med textil genom insamlade bakdukar. 

Både nytillverkade med tryckt instruktionstext,

 och mer traditionella med enkla broderier.

På lördag klockan tolv öppnar utställningen,

sen kan du se den tisdag, fredag, lördag och söndag,

klockan 12.00-16.00.

Till och med den 10 april.

Mitt Hemse

I fredags hade vi en workshop på skolan.

Lotta Kühlhorn gav deltagarna en häftig uppgift,

"Gör bilden av ditt Hemse".

Under en halvtimme gick alla ut och skissade eller fotograferade,

en till tre detaljer som är Hemse för dem.

Fulla med inspiration intogs gympasalen igen,

och så skulle bilden klippas fram ur ett svart kartongark.

Den skulle sedan limmas på en vit sida och minst 50% skulle vara svart.

Hus, detaljer, människor och bokstäver klipptes ut.

Att klippa ut motivet gav bilderna en härligt frisk frihet,

 och alla tyckte det var lättare än att teckna.

Bilden av Hemse kan vara så mycket,

trots att det bara är ett litet samhälle där det bor 1750 personer.

Men här finns bank, ishall, vårdcentral och så folkhögskola.

Allt snyggt grafiskt redovisat på kartongerna.

Lite olika detaljer plockades ut från allas motiv,

och sattes ihop på ett gemensamt ark.

Lotta visade hur man fixar till en rapport av det,

och plötsligt hade det blivit ett mönster som alla bidragit till.

Klart för schablon och tryck!

Radio Gotland gjorde ett kort inslag om aktiviteten, 

här kan du höra det.

Bättre förr!

Visst var det bättre förr!

I alla fall när det gäller utbudet på tryckta tyger.

Vilket sortiment det fanns att välja på.

Som hos J.F. Vennerstens Fabriksaktiebolag.

Ett företag som sedan 1830-talet tryckt och färgat vävt tyg.

År 1852 övertog Vennersten rörelsen och 1895 ombildades den till aktiebolag.

Borås Wäferi blev ensam ägare år 1917.

Kvar finns idag en samling provböcker, här från 1896-1897.

Den röda upplagan med prov på randiga tyger - tryckta.

Fem tyger med olika bredd på ränderna, men samma kulör.

Något liknade går knappast att uppbringa idag.

Går vi över till prov 305 blir det ännu en rand,

och på 306 lägger vi till en figur, ying och yang i tidig modell.

Bläddrar jag framåt kommer de blommiga tygerna.

Småmönstrade vita blommor på röd botten, lika men så olika.

Vilka lapptäcken det skulle kunna bli!

Ett helt annat uttryck har tygerna från år 1903-1904.

 Samma företag men ett helt nytt mode. 

Mera färg, mera stormönstrat.

Och detta är bara två olika provböcker.

På Textilmuseet i Borås lär det finnas massor av provböcker,

och på landsarkivet i Göteborg ska det finnas hela två hyllmeter med böcker.

Så visst var tygutbudet bättre förr.

IKEA II

Ikea har kommit ut med ett nytt bäddprogram också.
Nya lakan och örngott med tryckt mönster,
och inspiration från Mulhouse textilsamling i Frankrike.

Bomull är ju som du säker vet en "svår" fiber.

Älskad av många för att den inte kliar,

lätt att tvätta och tålig.

Men den värsta miljö boven - vattenslukande och kemikaliekrävande.

Detta bara för att det ska bli lönsamt och lätt att skörda.

Dessutom mognar bomullen väldigt olika, frökapslarna spricker när det passar dem.

Nu är Ikea ett världsomspännande företag som tar sitt ansvar,

i alla fall vad de själva säger, här kan du läsa om deras insatser på området.

”Det känns fantastiskt att ha nått målet om att 100 procent av bomullen i våra produkter kommer från mer hållbara odlingar”. Jonas Carlehed, hålbarhetschef på IKEA Sverige.

Ljusöga mönster inspirerat från Mulhousesamlingarna tryckt på hållbart odlad bomull. Foto IKEA.

Därför blir jag förvånad när jag i förrgår läser om Ikea,
och deras inköp av bomull från Turkmenistan.
Ett land som tvingar sin befolkning ut på bomullsfälten i skördetid.

Det är framförallt påslakan och örngott av modellerna Malou och Nyponros som berörs.

Artikeln har uppmärksammats i flera tidningar, här kan du läsa.

 Det är sannerligen inte lätt att vara konsument idag.