Det är något visst ...

... med Estland, barnen och slöjden.

De är på något vis förenade och får ta plats,

och dessutom utvecklas. Det är fint!

Jag var i Tartu ett par dagar innan skolstart,

men på en av gågatorna hade ungdomar satt upp ett tält,

för att informera om olika fritidsaktiviteter man kunde prova på under läsåret.

Här var innebandy - ute, musik i olika former och så slöjd.

Ett gäng unga visade hur mindre barn kunde göra dockor,

eller tova, jobba med pärlor eller brodera.

Det var den handlingsburna kunskapen som förmedlades,

inte mellan generationer utan från unga till barn.

För den skull var inte kunskapen sämre,

eller vad sägs om detta mönstervävda band med linnevarp?
Här ska ett mönster plockas in och det gäller att ha tungan rätt i mun,
det är många trådar att välja på.

Och det är många mönster att behärska, alla individuella,
för att passa till just en av Estlands många dräkter. 

Ett viktigt kulturarv förmedlas av ungdomar till barn,
och en stolthet över sitt estniska ursprung.