Spindelväv

En hatt av spindelväv 

- visst känns det som en saga av Elsa Beskow.

Hon var, tycker jag, en mästare i att tolka naturen textilt.

Men den här sköra och eleganta hatten är gjord av spindelväv!

Den finns på British Museum i en utställning om konsthantverk från Afrika.

Själva stommen i hatten är tillverkad av kvistar och grenar.

Lite stadga måste det nog vara om hatten ska sitta kvar på huvudet.

Men över grenverket är alltså spindelväv monterad.

Hur? Har spindeln spunnit på plats? 

Hur ömtåligt är det? Inte helt skör - den har transporterats till London.

Från södra Afrika där Sanfolket brukat den.

För att förhöja elegansen har den utsmyckats med en strutsfjäder.

Lika skir och ömtålig som spindels tråd.

På utställningen finns flera häftiga huvudbonader.

Denna är virkad av bomullsgarn.

Liksom den här fantasifulla skapelsen.

En sober mössa stickad i ullgarn.

Och så filtade kalotter med långa tofsar av silke.

Afrika är stort och varierande, det märks på utbudet av huvudbonader.

Alla är handgjorda av olika lokala material,

och alla material är textila, det är jag säker på!

Men spindeltråden, räknas den som textil?

Collective heart

I Stephansdomen i Wien upptäckte jag en spännande textil.

Det finns en tradition att smycka koret med ett konstverk under fastan,

Fasting Cloth på engelska, jag vet inget svenskt ord.

Det här året hade uppdraget gått till Eva Petrič.

En konstnär från Slovenien som uttrycker sig med foto,

video och multimedia installationer.

Klicka här för att ta del av Eva Petričs hemsida.

Framme i koret, mitt för högaltaret, i kyrkan visades konstverket.

Collective heart heter skapelsen,

och det är en elva meter hög och fem meter bred textil,

sammansatt av äldre, återbrukade, spetsar från "hela" världen.

De knypplade, virkade och stickade spetsarna, alla handgjorda,

 knyter ihop önskningar, minnen och samhörighet mellan folk.

Här kan du ser mer om tillblivelsen.

För att vara en textil är konstverket stort, 55 kvadratmeter,

och det utstrålande ett mäktigt intryck.

I kyrkorummet blev det en unik händelse både med sitt budskap,

och med den avgränsade tid det visades.

Många kom för att beskåda det och för att fotografera.

  

Konstverket invigdes på fettisdagen, den 9 februari kl. 20.00, 

och togs ner på påskaftons kväll, den 26 mars.

Under stilla veckan var krucifixet övertäckt med ett svart tyg.

Det gav installationen en extra dimension.

Som textilare vill man gärna studera tekniker nära,

något som inte lät sig göras på plats.

Men med kamerans hjälp kommer två lite halvsuddiga bilder.

Flera av de knypplade spetsarna är gjorda av en 80 år gammal dam,

som skänkt den till Eva Petrič.

Damen har försörjt sig och sina fem barn genom knyppling.

De här spetsarna var inte helt felfria och kunde därför inte säljas.

Vid verkliga närstudier syns både virkade och stickade dukar.

Jag kan känna att det är samma textil som vi här hemma jobbar med.

Återbrukade prydnadsdukar - en klar samhörighet mellan oss.

Jag kan även känna att Ulrika Björkman skulle kunnat skapa detta konstverk,

men så här visar hon spetsar på Nordiska museet, klicka här.

Rätta fel

Så det kan bli,

när man inte kan de textila teknikerna.

I Gotlands läns Hemslöjdsförenings samlingar finns två par vantar.

Till dem hör registreringskort från insamlandet, med uppgifter om vad det är.

Och är man inte textilt bevandrad kan det lätt bli fel.

De här vita vantarna var inskrivna som påtade vantar.

Vid digitaliseringen av samlingarna ändrades det - till nålbundna.

För nålbundna är de ju, en teknik som kanske var okänd för registratorn.

"Smygmaskvirkad tumvante av svart ullgarn.

Broderad på framsidan, tumme och krage av kulört ullgarn med plattsöm."

Så står det på det nya registreringskortet, men med fortsättning:

"Vantarna står inskrivna på äldre registreringskort från Gotlands Fornsal

som krokad vante av svart ullgarn och är nu inskrivna som smygmaskvirkade.

Så bra att textilkunnig personal gått igenom samlingarna.

Och rättat fel till rätt!

Tusen tack!

Nu har jag fått svar på gårdagens fråga.

Kanske har du läst kommentarerna,

och då fått veta att det är en nystvinda för virkgarn.

Den övre delen ska sitta löst och gå att lyfta av.

På den lindar man upp garnet, 

som sedan sakta snurras av allteftersom virkningen fortskrider.

Igår hade jag lektioner på skolan igen,

och hittade då en bild på en liknande garnvinda.

Den finns i Paradis Kerstin Gustafssons bok,

Gamla textila tekniker i ull.

Boken är slutsåld sedan länge, men här kan du läsa om den.

Ja så var den gåtan löst.

Tusen tack!

Textila redskap

En del textila redskap är självklara i sin form.

Enkla och väl utprovade så bättre kan de knappast bli.

Eller?

I ett museum fotade jag bildens verktyg,

en virknål för smygmaskvirkning.

Antagligen hemgjord, kanske av ett återbrukat bestick?

Dagens krokar har nästan samma modell, men är oftast av trä.

Och de fungerar lika bra, är kanske till och med behagligare att hålla i.

Igår fick jag en fin present, ett sätt med sticknålar.

Av den moderna sorten, där man skruvar fast kabeln på nålen.

 Så nu känner jag mig superrik på stickor,

och de ligger i en snygg ask och är lätta att hålla ordning på.

Tänk att sticknålar - som bara är en pinne - kan moderniseras,

förbättras och bli enklare att jobba med!

Textil konst?

Jag klassar det som textil,

trots att det är gjort av metalltråd.

Men det är ju tråd och en textil teknik.

Jag menar de hästar som Anne Uddin virkar.

Just nu är de utställda på Gotlands konstmuseum,

med anledning av att det blir Öppna ateljéer under Kristi himmelsfärdshelgen.

För att ge en försmak av vad man kan se och vilka ateljéer man vill besöka,

visas ett verk av varje konstnär samlat på Konstmuseet.

 

Annes bidrag är hästarna "Dorotea", "Gabriella" och "Franzois".

Glädjefulla djur med ett alldeles egen charm.

Jag gillar hennes ök och har alltid gjort det, från första stund.

Anne har en rolig känsla för hästens rörelse.

Pris 14 000.-/häst.

Rörlig virkning

Konsten att virka ihop en film - kan du det?

Anne Carlquist, Falun, är en mästare på området.

Just nu kan du se resultatet på Liljevalchs konsthalls Vårsalong.

Herr och fru Grytlapp, eller är det två damer, möts under ett träd.

Roligt utnyttjande av tekniken är det och särskilt med hanken,

den förhöjer känslan för att verket är virkat tycker jag.

Dessutom för den tankarna till något så trivialt som grytlappar.

Men allt är inte frid och fröjd i virkningens värld.

Rätt som det är gör döden entré i form av ett benrangel.

Dramatik förs in i spektaklet...

Klicka här och du får se mer av

Slutet visas på Vårsalongen!

Te som konst

 Att dricka te kan vara en konst.

I vissa kulturer rent av en viktig cermoni.

Men kan tedrickandets attiraljer också bli konst?

Ulla Hellman, textilkonstnär på Gotland är tefantast.

När hon hade en utställning för något år sedan var temat självskrivet.

TE!

Hon virkade både tekopp, fat och kanna samt sockerbitar.

 

Jag tror att Ulla dricker ca fem koppar te om dagen.

Under en månads tid sparade hon de använda tepåsarna,

sprättade upp dem, sköljde av dem och torkade dem.

Så sydde hon ihop dem, med hjälp av påssnöret, till ett "tyg".

Laddat med energi som strålar mot betraktaren.

 Mönstrat med ett givet motiv av påsens form och färgat med te.

Spännande, fantasieggande och fascinerande.

Tänk hur konst kan uppstå!

Vill du veta hur så kolla här!

Inspireras eller kopiera?

Idag brukar vi inspireras av saker,

när vi ska formge något nytt.

På så vis tycker vi att äldre mönster lever vidare.

Vi kan förändra, förminska eller förstora.
Så som mormorsrutan, virkad av gamla T-shirts.
Den kan upplevas som ny och spännande formgivning,
men det är bara materialet som är nytt.
För hundra år sedan virkades rutorna av restgarner i ull.

Förr var det vanligt att man kopierade.
Gjorde ett motiv likadant som ett redan befintligt motiv.
Provlappen med gumman har jag vävt under min utbildning.
Jag skulle lära mig väva röllakan,
och fick kopiera lärares väv, som hon i sin tur kopierat.
Mönsterformerna återupprepades, stagnerade och bevarades.

 

Samma mönsterform - kvinnan med händerna i sidan-
finns på många av röllakansdynorna i Skåne.
På kudden ovan hittar du henne både mitt på och vid sidan.
Flera av de vävda figurerna håller ett fat i händerna.
Det gör inte min, troligtvis har det "tappats bort" vid vävningen.

Att försöka tolka kuddarnas motiv är spännande.
Men svårt - jag lämnar det till Kerstin Paradis Gustafsson.
Hon har skrivit en artikel i boken
Himmelskt vackert, vävnader från Österlen.
 

 När man väver skånsk röllakan snärjs inslaget vid färgbyte.
Det var det vi skulle lära oss. På avigsidan bildas "åsar".
Vi fick även rita egna mönster, på rutpapper.
Tulpaner blev mitt motiv.

Väl vävda men inte vackra.

Virkar du?

Många gör det - virkning känns inne!

Dyker upp på utställningar och i litteraturen.

För en dryg vecka såg jag virkade mormorsrutor hopsydda till en matta.

Nu har jag sett en matta virkad med bomullstrasor.

På utställningen Ellen av idag, som visas på Slöjdgalleriet,

Östgöta Hemslöjd i Linköping.

Studenter i årskurs två vid Slöjd, hantverk och formgivningsprogrammet,

Linköpings universitet, tolkar Ellen Keys formidéer.

Många roliga produkter har kommit fram..

Mest förtjust blev jag dock i den virkade mattan.

Så jag bjuder på en närbild!

 Annie Svensson har virkat, av bomullstrasor.

"Mattan är en tolkning av ett överkast som fanns i Ellens sovrum".

I hennes hus Strand vid foten av Omberg,

För 2 200.- kan den bli din.

På samma utställning finns den här lampan.

Tovad av Frida Haugbak. 

Pris 2 800.-

"Lampan är en "harmoniframkallare" och avsedd att bryta skarpa hörn i rummet."

Det är inte ofta tovade lampor har charm - men här är en!

Vill du gå på Virkcafée ska du passa på den 14 maj kl 18.30.

Då har Austre slöjdare dukat upp i slöjdsalen, Östergarns skola.

På bordet finns garn och virknålar samt blommiga förlagor.

Och så kaffe med dopp, allt får du för 80:-.

Dags att greppa virknålen?

Kolla här!

Jag bjuder på ett försmak. Av utställningen 

Textiligt, Skinnande och Återfunnet!

Efter att rektor Tomas Nilsson invigt utställningen fylldes den med nyfikna.

Salen blev, som vanligt, helt full med imponerade människor.

Lovorden haglade - med rätta!

Här finns mycket spännande saker att botanisera i.

Återbrukskursen hade återfunnit mormorsrutan,

virkad av gamla T-shirts.

Och sammanfogade till en matta. Ganska tung men kul.

Ett gäng grytlappar hamnade som möbeltyg på en stol.

Färgglatt och klatschigt, stroppen blev extra prydnad.

Textiligt har textillinjens ettor sett till att det blir.

Stora nystan av mattrasor. 

Fina trasmattor i vackra randningar.

Ett måste på en grundutbildning.

Fast att väva en bra trasmatta är inte det lättaste!

Broderi är också ett ämne som hinns med.

På utställningen visas bland annat fritt broderi.

Med inspiration från ett vykort har den här tavlan kommit till.

Broderad med enkla stygn, upp och ner och kedjestygn.

Årets skinnkurs har satsat på lite annorlunda skinn.

Dovhjort med vackra fläckar och långraggig get med yvigt hår.

Och så detta skinn, antilop?

Nej - ännu en get, men med påmålade vita fläckar!

Finurligt, kul och proffsigt gjort!

Blir du lockad att se mer?

Välkommen att ta del av resten.

Det är sevärt!