Collective heart

I Stephansdomen i Wien upptäckte jag en spännande textil.

Det finns en tradition att smycka koret med ett konstverk under fastan,

Fasting Cloth på engelska, jag vet inget svenskt ord.

Det här året hade uppdraget gått till Eva Petrič.

En konstnär från Slovenien som uttrycker sig med foto,

video och multimedia installationer.

Klicka här för att ta del av Eva Petričs hemsida.

Framme i koret, mitt för högaltaret, i kyrkan visades konstverket.

Collective heart heter skapelsen,

och det är en elva meter hög och fem meter bred textil,

sammansatt av äldre, återbrukade, spetsar från "hela" världen.

De knypplade, virkade och stickade spetsarna, alla handgjorda,

 knyter ihop önskningar, minnen och samhörighet mellan folk.

Här kan du ser mer om tillblivelsen.

För att vara en textil är konstverket stort, 55 kvadratmeter,

och det utstrålande ett mäktigt intryck.

I kyrkorummet blev det en unik händelse både med sitt budskap,

och med den avgränsade tid det visades.

Många kom för att beskåda det och för att fotografera.

  

Konstverket invigdes på fettisdagen, den 9 februari kl. 20.00, 

och togs ner på påskaftons kväll, den 26 mars.

Under stilla veckan var krucifixet övertäckt med ett svart tyg.

Det gav installationen en extra dimension.

Som textilare vill man gärna studera tekniker nära,

något som inte lät sig göras på plats.

Men med kamerans hjälp kommer två lite halvsuddiga bilder.

Flera av de knypplade spetsarna är gjorda av en 80 år gammal dam,

som skänkt den till Eva Petrič.

Damen har försörjt sig och sina fem barn genom knyppling.

De här spetsarna var inte helt felfria och kunde därför inte säljas.

Vid verkliga närstudier syns både virkade och stickade dukar.

Jag kan känna att det är samma textil som vi här hemma jobbar med.

Återbrukade prydnadsdukar - en klar samhörighet mellan oss.

Jag kan även känna att Ulrika Björkman skulle kunnat skapa detta konstverk,

men så här visar hon spetsar på Nordiska museet, klicka här.