Likheterna mellan olika kulturer är slående.
Det finns alltid några tekniker som förekommer på fler platser.
Särskilt när man tittar på den folkliga kulturen.
Där har en företeelse ofta levt kvar under en längre tid.
Så på Folkkonstmuseet i Wien kände jag igen mig i flera rum.
Sillakassen är ett exempel, den som vi tycker är så unik,
som vi funderat på om den inte skulle kunna bli ett immateriellt kulturarv.
Alltså själva tekniken, hur man gör den, och det är inte många som kan den konsten.
I Wien hittar jag en kasse som lika gärna kunnat hänga i Sverige.
Jag är lite kär i kassen och har skrivit om den förr, här.
Ett glatt igenkännande blev det också för ett par skor.
Senast jag såg dem var i Vitryssland då ett par fick följa med mig hem.
Kanske inte så konstigt att typen finns på flera orter,
materialet, granbark, är lättillgängligt och tekniken är enkel.
Med kraftiga strumpor på fötterna blir skorna helt okey att använda.
Klicka här så hittar du de Vitryska skorna.
Vi är mer lika än olika!
När jag var ung och en tid bodde i Serbien köpte jag ett par sådana skor, efter att alla skavsår läkt och de blivit mjuka så var de riktigt sköna att gå i. Sen hamnade de på en hallvägg och har nu tyvärr försvunnit!
SvaraRaderaOtur att de är borta, jag tycker de är väldigt dekorativa och de väcker uppmärksamhet och frågor. men du har i alla fall minnet av hur det var att gå i dem kvar!
SvaraRadera