En till matta

Att dela ett intresse är alltid kul,

det tycker nog inte bara jag.

För när vi började titta på mattan i gårdagens inlägg...

...plockades ännu en matta fram, också från Tunisien.

Nu i ett helt annat mönster och annan formgivning.

Men minst lika vacker och spännande.

Vävd i inslagsrips med bårder i krabbasnår.

Mattan är stor men inte särskilt tung, den är vävd med enkelt garn.

Garnet är av ull och handspunnet och växtfärgat.

Förutom det vita, det är bomullsgarn, helt kritvitt och lysande.

På avigsidan syns bomullsgarnet tydligt, det liksom luddar sig.

Lystern som finns i ullen saknas helt, det ger en matt effekt.

Den här mattan ligger inte framme så ljuset kommer inte åt den.

Trots det har den tappat lite av sin kulör på rätsidan.

Ägaren som visade mig mattan pekade på de gula prickarna.

De är ett mysterium - hur är de gjorda.

Först var det självklart att garn är omknutet och mattan sedan doppad i färgbad.

Men varför har det bara kommit färg på just det stället?

Är hela mattan färgad efter att den vävts? 

Varför blev inte det vita bomullsgarnet rött, inte ens rosa? 

Har garnet ikatfärgats och blivit så precist i mönster?

Fundera på det du!

Kommer du på lösningen får du gärna lämna en kommentar.

Att lära

Har du tänkt på vad en smula textil kan informera?

Och så många nya frågor den ställer.

Den kan ge en hel historielektion!

Som det här broderiet som finns i samlingarna på Langska huset.

En liten broderad tygbit, sliten och trasig.

Den är sydd 1765, tydligt märk så det är säkert.

APD är ägarens, eller brodösens, initialer. 

D står för dotter och P är hennes faders namn.

Var hon bodde, vilken socken hon kom ifrån är helt okänt.

Om hon vävt och broderat själv är också oklart.

Men säkert är att tyget är handvävt, tråden handspunnen och garnet växtfärgat.

Några andra möjligheter fanns inte på den här tiden.

Ser du den lilla ojämnhet som blir i tråden,

den natursvarta tråden som är spunnen till bottentyget.

Kulören är jämn, hur lyckades man med det?

Broderiets garn däremot skiftar, både entrådigt och tvåtrådigt.

Dessutom ganska ojämnt spunnet. Är det restgarn?

Eller har olika personer tillverkat tyg och broderigarn?

Kanske är tyget inköpt men broderigarnet hemgjort?

 

Broderitekniken är plattsöm det syns på rätsidan.

Avigsidan visar att den även är ensidig, nästan all tråd ligger på rätan.

Självklart, baksidan syns inte så den har inte varit utsmyckad.

Däremot syns kulören på garnet i sin ursprungliga glans - lysande.

Notera fjunen som sitter kvar. 

Det visar att broderiet varit stoppat med dun, alltså en kudde.

Och titta här! En pytteliten rest av läder.

Det mina vänner visar att dynan haft en skinnbaksida.

En gång fastsydd med oblekt lingarn, en liten rest av det syns med.

För övrigt får vi  kunskap om att yllebroderi förekommit på Gotland.

Kärt återseende

Jag har tittat igenom gamla glasplåtar.

Fotograferade 1928 av Henning Svensson i Hemse.

Bilder beställda av hemslöjdsföreningen, på gotländska textilier.

Här hittar jag en bild på mattan i dubbelväv.

Den som det finns beskrivning till i familjen Ekenmarks bok.

Första gången publicerad i mitten på 1800-talet.

Den måste varit omtyckt, så sliten och nött som boken är.

Och det finns flera gamla mattor kvar.

Här är den som finns i hemslöjdens samlingar.

Troligtvis samma som på glasplåten.

Men nu får du se den i färg!

En annan glasplåt visar kudden från Ekeby.

Broderad med handspunnet och växtfärgat garn i vävsöm.

En teknik omtyckt på 1700-talet och medeltiden.

 

Kudden förvaras idag på Magasin Visborg, museets förråd.

I deras katalog har den daterats till 1700-tal.

Kanske mest för tofsarna i hörnen.

Gjorda av kattuntryck. 

Kudden kan ha fler år på nacken.

Här en nutida bild på kudden som visar garn och kulör.
Fantastiskt fina färger är det fortfarande.
De bruna fläckarna är missfärgningar,
en vanlig företeelse på gamla gotländska kuddar.
Ofta bestod kuddens baksida av handgarvade skinn,
men i det här fallet är det oklart.
På glasplåten skymtar en textil baksida.

Åsa Martinsson har fördjupat sig i vävsöm och särskilt den här kudden.

Hon har studerat tekniken och gjort nya kopior.
På sin blogg har hon beskrivit hur.

Här kan du läsa mer om det.

Klickar du sedan på kategori broderi hittar du mer.

Kvinnorna på Öland har också sytt vävsöm.
Här kan du imponeras av deras sömnad.

Senaste nummret...

 ...av Vävmagasinet kom för ett tag sedan.

Läsvärt som alltid! 

Naturlig färgning är en av artiklarna.

Den handlar om Jeanette Schäring och hennes utforskande av färgning.

Med växter - vejde, indigo, krapp och reseda.

Själv förknippar jag Jeanette mest med vejden.

Till utställningen Hemslöjden på Liljevalchs gjorde hon en installation.

"The sky is not Blue".

För ullrummet, ett rum med ull och ylle i naturfärger.

Och så blått färgat med vejde.

En brunn av ryafårets fibrer, varsamt doppade i vejdebad.

Fibrerna rinner ner mot brunnens mitt.

Över hänger regnet i stora droppar av vejdefärgat lin.

Ja, det är min tolkning.

Vad ser du?

Ta del av vår föreläsning!

 Det var om Lilli Zickerman vi talade i Amman.

På textilkonferensen i Jordanien.

Hon som inspirerade till  insamlandet av textil.

Som pannstyckena på bilden ovan.

Ja, jag vet det heter stycke, men på gotländska säjer vi pannstycke.

Och den här bilden ingår i vår presentation.

Liksom den på tambursömmen. 

Broderad med virknål och "grovt" bomullsgarn på tunt bomullstyg.

Se med vilken tydlighet mönstret framträder, vitt i vitt.

Även den på 1700-talet broderade nejlikan kom med.

Handvävt tyg, handspunnen tråd, växtfärgad och så handbroderad.

Så elegant stygnen är lagda, blomman verkligen växer.

Och kulörerna! Underbara, trots ca 250 år på nacken.

Vill du ta del av vår föreläsning?

Texten finns här.

Bilderna hittar du här.

Go förnöjelse!

Dags för påskäggen!

Påskafton är de dekorerade äggens tid.

Och nu vill jag tipsa dig om enkla dekorer.

Som de här äggen, mönstrade med växtdelar.

Eller de här, där mönstret är framskrapat med knivspetsen.

Båda är färgade med torkade lökskal - de yttersta lagren.

Men sedan skiljer sig tillvägagångssättet åt.
Jag börjar med växtmönstren.

Du behöver förutom ägg och lökskal, sax, tubgas och blad.

Murgröna gillar vi på Gotland, men blåsipps- och vitsippsblad är ok.

Lägg det löv du valt mot ägget och trä tubgasen över.

Den ska hålla bladet tajt på plats mot ägget.

Knyt eventuellt en knut i varje ände på tubgasen.

Koka nu äggen tillsammans med lökskalen som ger en rödbrun kulör.
Jag kokar båda mönstersorterna samtidigt.

Ska du äta äggen väljer du koktid efter önskad fasthet på gulan.

Ska du rista fram ett mönster är en hårdkokt gula att föredra.

Med en knivspets skrapar du lätt på skalet.

Men pass på så det inte spricker!

Glad påsk!

Så här färgar du påskens ull.

Än hinner du, låt det bli ett påskpyssel.

Välj en glansig, lockig och ren ull - bilden visar finull.

Vackra ullockar kan du köpa från Ullverkstan.

Tvätta ullen försiktigt för att få bort en del av ullfettet.

Ta de torra ytterskalen från gul lök och koka dem.

Efter ca 30 minuter silar du bort lökskalen, men spara vattnet.

Lägg i ullen i färgbadet och låt sjuda i ca 30 minuter.

Klart att torka och hänga i påskriset!