Rute öppnar upp!

Det märks att midsommar är i antågande.

Det är febril verksamhet,

Downtown Rute.

Stenungsbageriet har öppnat för säsongen,

och i söndags blev det en premiärfika.

Supersöta sockerkringlor med kaffe, gott så det förslog.

Vi satt ute på backen, solen värmde gott och det var lä,

men en tur in i växthuset blev det på slutet.

Förra året var det nytt, med nymurad spis,

större än det gamla och mer växter.

Någon, eller flera, av personalen måste ha ett odlingsintresse.

Numera finns det lådor och byttor med växter.

Den torra, steniga backen har börjat blomma,

lila salvia, gräs och kryddor - en njutning på flera sätt.

Tvärs över vägen höll Rute Magazinet på att öppna.

Vi kikade in och hittade vantar med gotlandsstuk, i ullgarn kantade med päls.

Och så välgörande att inte alla är grå!

 På hyllan över står mössor på rad,

bara att välja - eller bara och bara - alla är olika så lätt är det inte!

Jag som gillar färg gläds åt kulörerna och åt variationen.

Det ger en sommarkänsla åt vinterplagg.

Två butiker till kommer att öppna till midsommar,

sen kan du ta vägen till Valleviken - där finns fler butiker,

restauranger och gallerier. 

 Välkommen till Rute!

Vita trädgården

Det är något romantiskt över en trädgård i vitt.

Det blir ett lugn över blommorna, trots att de är olika i formen,

och det blir en fin kontrast till det gröna.

På Sissinghurst finns det en trädgård i vitt,

jag tror att det var Vita Sackvill som skapade modet.

Redan 1950 började hon anlägga rabatterna och plantera växter.

Blommor i vitt och bladverk i silver och grönt.

En trend som känns synnerligen aktuell!

 I ena hörnet har en sittgrupp placerats.

Middag intogs dagligdags i trädgården om vädret tillät.

Och det gjorde det från februari till november.

Den silvriga kulören framhäver allt det vita,

det lyser liksom lite extra tack vare den.

Och här roar Vita och Harold oss besökare lite extra,

genom att placera en staty som stam till trädet.

En närstudie visar en antik skulptur,

en arkaisk kvinna, eller en staty inspirerad av den tiden.

Fundersamt skön.

Själv funderar jag på om inte detta är en tovsippa,

de som växer vilda i skogen i Rute?

Turist i London

Fem dagar i London,

det är alldeles för lite om du vill se stan.

Det finns ju så mycket att ta del av!

Men nu var det fem dagar som stod till buds,

och då gällde det att disponera dem rätt.

Det är stora avstånd och sevärdheterna ligger långt ifrån varandra.

Jag fick tipset att ta buss nummer 11 från Viktoria station,

den åker förbi det där som man måste se, 

Westminster abbey, Big Ben ...

... St Paul's Cathedral. Högst upp och längst fram i bussen.

Ibland blev det lite nära, men det har också sin charm. 

Med lite tur kunde det bli ett perspektiv,

en helt schyst bild om den beskärs och jag bortser från repan i vindrutan!

Lord Nelson högst upp på pelaren är inte lättfångad.

Och på nära håll blev det bara lejonen som kom med på bild,

- ja så National Gallery i bakgrunden.

Den här turen gjordes innan museerna öppnat,

då var trafiken ganska lugn.

Ett veckokort på kollektivtrafiken gjorde resan billig.

 Ett annat tips var att fotografera biljetten,

här min returbiljett för flygtåget.

Om jag hade tappat den skulle bilden räcka.

Vägume Kvarn

På Gotland kan man möta de mest fantastiska miljöer.

Vi skulle hämta virke, sågat för oss,

på Vägume kvarn.

Där bor en driftig familj med många järn i elden.

Det som odlas säljs i gårdsbutiken,

en "kiosk" där du själv förser dig med vad du önskar,

och sedan skickar över betalningen,

eller stoppar slantar i lådan.

Förutom brädor blev det en knippe kravmärkt sparris.

Det kan man kalla matglädje.

Men så finns det en skylt med utställning också,

och nu var det läge att ta en titt.

På bottenvåningen var det loppis, massor med prylar.

Men en trappa upp är själva kvarnen,

och vilken miljö! Allt verkar vara kvar utan att det brukas.

Nu kan jag inte så mycket om kvarnhantering,

mer än att mjölet mals, förr med hjälp av kvarnstenar.

Här måste det dock ha skett på ett annat vis.

Men kan det verkligen malas med luft?

Vacker skrift är det i alla fall.

När jag vänder mig om hittar jag något helt annat.

Textila tryck som hänger delvis bakom plastsäckar.

Motivet känner jag igen, Karin Kloth har formgivit det.

Jag lyfter försiktigt bort plasten för att se vad den döljer.

Och jag hittar fina tryck som är sydda till förkläden i olika modeller.

Enkelt upphängda, men så vackert mot väggen.

I en annan del av rummet hänger mer saker bakom skynken.

Lite sticker fram och uppmuntrar mig att titta noggrannare.

Nu visar sig handvävda förkläden i rosengång.

En modell från förra sekelskiftet.

 Och så äntligen, en förklaring!

Utställningen Förkläde & Konst visas i kvarnen.

Alltså det var den häftigaste utställning jag varit på på länge.

 Konsten, oljemålningar, är uppspikade på skivor.

Och ja - jag tycker de är helt okey.

Med motiv från landskapet i närheten.

Hideviken, en himla bra badstrand.

Fält finns hur många som helst runt kvarnen,

liksom vallmo, ibland mer än på målningen.

Får du lust att handla, förkläde eller konst,

ja då kan du swisha betalningen.

Jag tror att sånt här bara kan ske på Gotland.

Droppen

Vad jag önskar att något liknande kunde göras med textil!

Mitt i centrala Stockholm står Droppen,

och gör reklam för plåtslageri.

Ett hantverk som säkert behöver uppmärksamhet,

och det har man löst på detta finurliga och snygga sätt.

På insidan visas olika tekniker i plåtslageriet.

Med tydliga skarvar ...

... eller mer diskreta sammanfogningar,

 och så en förklarande skylt till alltihop.

Det är bara att hoppas på att fler vill bli plåtslagare.

Det borde vara ett yrke med framtiden för sig.

 Här har näringslivet gått samman och sponsrat.

När tar textilindustrin ett liknade, samlat grepp för att lyfta textil kunskap? 

Åbo

Vi tog en kryssning till Åbo - maken och jag.

Men vi ville ha en dag i stan, så vi fick byta båt.

En på ditresan och en annan på hemvägen.

Anledningen var att jag ville se Åbo slott.

Jag har alltid hört att det ska finnas så många ryor där.

I flera år har jag längtat efter att få se dem,

och nu skulle det bli av, trots tidig ankomst till stan.

Redan klockan sju fick vi lämna fartyget, alltså sex svensk tid.

Inte min bästa tid på dygnet, och utan frukost dessutom.

Men när vi vandrat en bit efter Aura å hittade vi ett öppet café.

Med mat i magen gick det lite lättare,

och nästa anhalt blev domkyrkan, också något jag ville se.

Klockan nio öppnade den, och där var kyrkbänkarna en njutning.

Men hur var det nu med ryorna?

Inte fick jag se dem, bara en skylt om att de funnits.

För ungefär en månad sedan bytes utställningen med ryor och folkkonst ut,

nu visades hur slottet återuppbyggts efter andra världskriget,

då bombades Åbo rejält och slottet tog stor skada.

Själv blev jag så chockad av utställningsbytet 

att glömde fråga var ryorna finns idag!

Det får nog bli en tur till Åbo igen.

Almgrens sidenväveri

Har du inte besökt Almgrens sidenväveri i Stockholm?

Då är det verkligen dags att göra det!

Du kommer till en fabrikslokal från mitten av 1800-talet,

och där är det fortfarande verksamhet.

Det kan vara lite svårt att skilja på vad som är museiföremål,

och vad som är nutida arbetsmaterial.

För hyllan med silke i alla kulörer gäller nog båda delarna.

Och det gör det även för varpställningen.

Den vevas fortfarande för hand och har sett ut så här sedan 1700 kallt.

En något annorlunda modell mot dagens handvarpor.

Redkammar av olika grovlek,

alla med många år på nacken men still going strong!

Ljuset var viktigt i vävsalen,

och huset, som är byggt för väveriet,

 har extra många och höga fönster, samt fönster mellan rummen.

Elektrisk belysning kom tidigt.

Lokalerna har rymt verksamheten i massor med år,

och självklart har de slitits - men vilket vackert slitage!

 

Almgrens sidenväveri kan upplevas både som museum,

fabrikslokal och ett rum med installationer.

Idag fungerar det även som utställningslokal, mer om det imorgon.

Men här kan du kolla på SF journalfilm om fabriken.

Kärnkraft - nej tack!

 Det har redan gått 30 år,

sedan den stora kärnkraftsolyckan i Tjernobyl,

den 26 april 1986 kl. 01.23.45.

Olyckan som skedde i Pripjat i Ukraina spred ett moln över Gotland.

Dagen var solig och varm, riktigt vårväder och många var utomhus.

Det radioaktiva molnet syntes inte och vi hängde tvätt ute.

Barnens vinteroveraller. Hur mycket nedfall kom på dem?

Kunde vi tvätta om dem, eller blev tvättmaskinen också "nedsmittad" då?

Ingenting såg man och ingenting visste man!

Bara att vi ville slippa kärnkraften. Ett beslut som står sig!

Så vi lägger en sten på röset i Östergarn,

och hoppas på att kärnkraften blir begravd för gott.

Blåaste blått

Det är något visst med blåtryck,

tygerna som har ett vitt mönster på blå botten.

Som är tryckta för hand och sedan färgade med indigo.

På en av påskmarknaderna i Wien stötte jag på tygerna.

Två unga personer från Tolna i Ungern hade försäljning i ett av stånden.

En stor produktion visade de, de flesta trycken i bomull,

men några få saker var tryckta på siden.  

För att framställa ett blåtryck stämplar man tyget.

Stämpeln, eller tryckstocken är av hårt trä och har ett utskuret mönster.

Man doppar den i en "pasta" och stämplar tyget hårt.

På den vita tygbiten syns mönstret påstämplat.

När tyget så doppas i färgbadet kan inte färgen tränga in där pastan är.

Tyget blir blått men mönstret är fortfarande vitt.

I tryckeriet i Tolna jobbar idag den sjunde generationen,

ett ungt par som tagit över verksamheten.

Det är en ganska tidsödande process att framställa blåtryck,

och det är svårt att få en lönsamhet i produktionen.

Så idag finns det endast ett fåtal blåtryckare kvar, flera av dem i Ungern.

Blaudruck Werkstatt, Tolna har en hemsida, här hittar du dit.

Där kan du ta del av deras produktion,

men även se hur framställningen av tygerna går till.

Här jobbar man på samma vis som vid starten av verkstan, 1810.

Känner du för ett besök är du välkommen,

ett museum finns på plats,

 och du kan få en guidad tur om tyger i blåaste blått.

Wiens arkitektur

 Gillar du arkitektur och att titta på hus,

- ja då rekommenderar jag Wien.

Här finns så oändligt många olika stilar.

Det blandas friskt och krockarna blir häftiga.

Eller vad sägs om den gotiska Stephansdomen som började byggas 1230.

Mittemot ligger Haas Haus byggt i stål och glas 1990.

 Ett annat exempel är Postsparkasse, ett mästerverk av Otto Wagner.

Han ritade det 1904-1906 och han ritade allt, till och med ventilationstrummorna.

Huset känns fortfarande väldigt modernt och visar upp ett utsökt hantverk.

Blir du nyfiken och vill se mer så klickar du här.

Grannhuset är också fascinerande,

visserligen med ett helt annat uttryck men troligtvis byggt samtidigt.

Över varje källarfönster finns en platta gjuten i brons.

Motiven på plattorna visar män som arbetade med olika hantverk.

Såga, hugga och stapla ved. En syssla som ger muskulösa kroppar!

  

En blick in i gelbgjuteriet visar samma män,

men nu med förkläden - i alla fall de som vänder framsidan åt oss.

Lite riskfyllt är det för mannen som tömmer skänken.

Naken och helt utan skyddskläder.

 Men så kom jag till den bästa plattan - i mitt tycke!

Män med pagefrisyr i en vävateljé.

Häftigt att spinna, varpa och väva helt utan kläder.

Men flera packar väv är klara, nu saknas bara bilden av ett skrädderi.

 Otto Wagner är även pappa till detta hus,

ritat 1899 och något av jugendstilens höjdpunkt i Wien.

De glittrande guldutsmyckningarna är gjorda av Kolo Moser.

Skymtar gör även det hus som kallas Majolikahaus.

Namnet har huset fått efter de kakelplattor som fasaden är utsmyckad med.

 Neues Rathaus, nya rådhuset, är byggt år 1872-1883.

Här huserar Wiens stadsfullmäktige och landsting.

Precis som många byggnader från den här perioden är stilen nygotik.

Huset utstrålar makt vilket det också är fyllt med. 

Det blev ett smakprov, 

Wiens arkitektur kan nog visa alla stilar.