Kristider brukar vi tycka att vi har lite nu och då.
Både privat och i samhället.
Men inte är det så illa som förr i tiden.
Då på 1940-talet under andra världskriget,
när det var brist på det mesta och mycket var ransonerat.
Skinn och läder var förbehållet försvaret.
Soldaten gick i läderkängor - även på danstillställningar.
För oss vanliga dödliga fick andra lösningar hittas.
Kängorna fick träsulor och "klackjärn" av läder.
Inte särskilt smidigt, men nödvändigt.
Kristider av det slaget har vi inte uppnått än.
Som väl är!
Jag som tillbringade en dag på syfestivalen såg inte en skymt av kristider, folk fyllde både en och två rullande "klimakterieväskor" med pärlor, band och garner. Jag satt och funderade am alla dessa människor levde på att skapa lapptäcken, sticka tröjor i märkliga mönster och trä pärlor på tråd... Hemslöjdens torg där fina kvalitetsalster såldes var en oas sär det var skönt med lite vila.. Hur mycket nya böcker och kläde behöver jag? Men jag känner mig lycklig när jag tittar på min lilla hög ! Nej kristider känns det inte som det är....
SvaraRaderaSå skönt! Inga kristider och lyckad festival. Tyg, garn och pärlor tål ju att ligga till sig.
SvaraRadera