Underlakan

Det här med lakan är en konst för sig.

En kunskap jag vill påstå att vi tappat idag.

För hur många av oss tänker på hur ett underlakan ska se ut.

 

Nu menar jag inte mönster och kulör.

Inte heller storlek, bredd och längd. Där gör vi bra val.

Men kvalitén, tänker du på den när det gäller underlakan?

Jag gör det sällan - eller aldrig uppriktigt sagt.

Annat var det förr. Ett underlakan skulle vara vävt i kypert.

Det ger en viss mjukhet åt tyget och det blir mer slitstarkt, 

viktigt då när man vävde själv och visste värdet.

Bomull i varp och lin i inslag, en tålig kombination, lätt att tvätta.

Vävde gjorde man på halv bredd så det blev att kasta ihop två längder,

för hand så sömmen blev smidig och nästan osynlig.

Fållat med hjälp av symaskin och så märkt,

HJ - Hilda Johansson, min morfars syster, mästerlig med textil.

Ett annat underlakan jag knappast skulle välja idag.

Av kraftig bomullsflanell, inköpt på 1960-talet.

Maskinvävt i kypert och maskinfållat.

Det här är farfars lakan, han ville ha varmt och gott i sängen.

Men så var han van med vepor i ull sedan barnsben.

Intressant tycker jag det är med kvalitén,

den har förändrats och anpassats till tiden, men en likhet finns kvar.

Ett underlakan bär på historia, bara du tittar ser du!