Ropa, ropa!

Auktioner är något som hör sommaren till,

och de första åren besökte vi flera.

En hel del fynd gjordes också.

Roligast är att gå på en gårdsauktion tycker jag.

Vet man inte vem den är efter kan man fantisera fritt.

Vem/vilka har brukat alla de här sakerna? Vad var de intresserade av?

Hur var det möblerat, här finns ju alla stilar?

Den första auktionen vi besökte var i socknen,

och Åke Grönlund var duktig auktionist.

Vädret var soligt och priserna bra på vettiga saker.

 Kopparkastruller var det dock ingen efterfrågan på.

Ingen la något bud. Nej när man kom till uthusen gick det trögt.

Här var det också mycket "skräp", trasiga och smutsiga saker.

Men så knuffade jag på maken och sa, ropa, ropa!

 Och han gjorde det! Ropade in en strandkorg fylld med literflaskor.

För noll och ingenting, folk trodde nog vi mist förståndet.

Flaskorna var tomma och helt ointressanta för oss, vi lämnade kvar dem.

Men korgen - trasig och sliten - vilket fynd!

I botten var den dessutom signerad.

PJ 1903 var snyggt inskuret.

En drygt hundra år gamal strandkorg, målad i ljust grått.

Inte ofta som sånna är till salu.

Någon vecka senare var det dags igen.

En auktion skulle hållas i grannsocknen, Fleringe.

Ännu ett sterbhus skulle gå under klubban.

En mindre gård med allt vad där tillhör av inventarier.

Jag såg verkligen fram emot auktionen, och det gjorde säkert Åke också.

Men ve och fasa - det regnade, riktigt hällregnade.

Varken Åkes presenningar eller besökarnas paraplyer hjälpte.

Folk flydde, priser sjönk och grejer blev vattenskadade.

Så tråkigt för det fanns så mycket fint.

Det var här jag ropade in min strumpmall, fint formad i trä.

Jag lär nog aldrig sticka några strumpor som ska valkas,

men det syns att någon annan gjort det, den är sliten!

Ett annat fynd från stället är ett blombord.

Vackert möbelsnickeri och lika fint målningsjobb.

Ådringsmålning i bruna toner så det ser ut som ädelträ.

Det blev dessvärre vattenskadat vid auktionen.

 Sofia började med lätt hand att restaurera det.

Inte blev det som förr men helt ok.

Sin vackra och nätta form har det i alla fall kvar,

och nu står det som skrivbord i hennes stuga.

Gissa om hon är nöjd.