Förfall

Förfallet var stort på våra uthus.

Rent av så stort att man inte gärna gick in i dem,

utan risk för liv och lem.

Det kan finnas en charm i förfallet,

men här kändes det mest obehagligt och ofräscht.

Inget att lägga kraft på att rädda, så hösten 2004 gick det hädan.

Vi rev helt sonika husen och fick en brädhög istället.

Men vi hade tur, en granne kom förbi och ville ha den att elda med.

Vi blev varma av lycka, han av ved till sin panna!

Och så blev det vinter 2004-2005.

Snön pudrade fönstren och vi la byggandet på is.