Rariteter

Jag är lycklig ägare till några fina dukar.

Rariteter med historia och flera år på nacken.

Den här har jag ärvt efter min farmor,

och hon hade den alltid på bordet vi satt runt när julklapparna utdelades.

Nu kommer den fram på jularna igen.

Fast den ligger mest på ett bord där inte så många aktiviteter sker.

Helt ren är den inte heller, gamla fläckar "pryder" den.

Ärligt talat vågar jag inte tvätta den, ylleinslaget kanske kommer att "blöda".

Linnevarpen är sett bättre dagar och fransen är sliten.

Vävtekniken är en dräll i två partier men jag tror inte att den är handvävd,

och jag gissar på att den är från förra sekelskiftet och nationalromantikens tid.

Nu är det dags att stoppa undan den till nästa jul.

Efter att jag skakat den försiktigt, för att få bort damm och löst skräp,

lägger jag den på ett bord där hela bredden får plats.

Under lägger jag ett tyg, en bit av ett urtvättat lakan.

Det hjälper till att hålla fransen på plats när jag rullar duken.

Lakansbiten är så lång att jag kan rulla in papprullen först. 

Den ska täckas helt av tyget, och sen är det bara att rulla på, jämt och fint.

Den bit av lakanet som sticker utanför rullens längd stoppar jag in i rullen.

På så vis ligger biten stadigt fast, även när jag rullar upp duken.

 Innan jag kommer till slutet av duken lägger jag dit ännu en bit tyg.

Detta för att skydda den fransen men det ska också fungera som omslag runt duken.

Det är bra att ha mycket tyg på alla sidor om rullen,

så det kan bli ett rymligt paket av det hela.

Som avslutning knyter jag om ett band i varje ände.

Nu bör duken ligga säker för skadeinsekter och andra påfrestningar,

och vara lika snygg till nästa jul.