...troligtvis den sista för den här gången.
Alltså ännu en schal, med inspiration från Paisley.
En kvinna i Grötlingbo socken visade den för mig,
i samband med att jag inventerade textil.
Jag minns att den fascinerade mig med sitt tryckta mönster.
Det är både avancerat och lite "hemgjort".
Schalen är vävd i entrådigt ullgarn i kypertteknik.
Vådbredden är 71 cm, schalen är hopsydd på mitten och troligtvis hemvävd.
Den är fållad för hand och har en påknuten 6 cm lång frans.
Längden på schalen är 164 cm, inte riktigt kvadratisk alltså.
Men det är det tryckta mönstret som gör mig nyfiken.
Ett blocktryck med ett rosmotiv - blommor, knoppar och blad.
Antagligen utskuret i ett träblock och kanske därför lite "grötigt".
Eller också beror det på färgen, jag vill minnas att den liksom låg ovanpå tyget.
Tyvärr har jag ingen bild från avigsidan, det hade behövts.
Det här är två schalar i en, vik den i tresnibb och det blir en blå schal,
vänd på den och få ett grönt uttryck.
Ingen riktig schalgurka och lite hemvävt uttryck på schalen,
men ändå, vilken charm!
Och jag vill gärna tro att gången är så här:
Äkta vävd schal från Kashmir, äkta vävd schal från Paisley,
tryckt schal med avancerat butamotiv,
tryckt schal med schalgurka och inspiration från de tryckta butamotiven,
och så denna blocktryckta schal.
Från indisk prins via europeiska borgarkvinnor till bondhustrun på Gotland.
Schalen gavs ofta som en gåva i samband med trolovningen.
Gåvoschal är en benämning på den här och kanske är det därför så många är kvar.
Så något annat.
I morgon, lördag, öppnar
Sara Hultsten sitt showroom på Langska huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar