... det var vad Sonja Berlins föreläsning handlade om i lördags.
Inte så konstigt kanske, det är ju "hennes" teknik,
men ändå beundransvärt att hon hållit fast vid den i ca 40 år!
Jag fick massor med ny kunskap av Sonja, som det här:
Brickvävningen är universell, om du bortser från Australien,
den finns i alla världsdelar och den är mycket gammal.
Banden man väver består av flera små rep tillsammans,
det är trådarna i varje enskild bricka som kan ses som rep,
och varje bricka kan styras individuellt.
Norge har en särställning i bruket av brickvävda band
- då bältet till Telemarksdräkten är vävt med hjälp av brickor.
Bandets bredd kräver många brickor och längden är lång
- bandet går flera varv runt midjan.
Alltså krävs det en mästare för att väva det.
Idag finns det flera kvinnor som väver banden för avsalu.
Härligt - då kommer tekniken att fortleva.
Sonja gör också allt hon kan för att sprida och utveckla tekniken.
En kurs på Sätergläntan, hemslöjdens kursgård, var starten.
Två böcker i ämnet och massor av kurser, kom sen.
Senare blev det en master i traditionskonst på Raulandsakademiet.
Vävning av band och konstföremål, utställningar,
flera kurser, läst litteratur och avhandlingar.
Rekonstruktioner av äldre band, funderingar och tankar.
"Jag har lärt ikapp vad människor tror att jag kan" säger Sonja.
Nu samlas det i en ny bok. Kommer snart!













