Paketinslagning

Så har de första julgästerna kommit -

och rest igen.

Med sig fick de sina julklappar.

Innehållet är inte så kostsamt,

mer krut har jag lagt på inslagningen.

Randigt papper - återbrukat, liksom bandet.

Hjärtana är klippta ur kaviartuber.

När du klämt ur det sista ur tuben klipper du upp botten och en sida.

Så förundras du över hur mycket kaviar som är kvar.

Släta så ut "tuben", jag brukat ta hjälp av diskborsten,

den del som sitter i framkant och som man ska skrapa med.

Börja dra från kanten och skjut plåten utåt.

Det är lätt att klippa med sax i plåten.

Ett kakmått fungerar som mall, 

gör två hjärtan, det ena lite större än det andra.  

Vik "sömsmånen" runt det mindre hjärtat. 

 

En enklare variant är att forma en etikett.

Med hjälp av en nål "skriver" du budskapet.

Vik kanterna mot baksidan för att slippa den skarpa kanten.

Paketens innehåll avslöjas inte!

 

Nytt

Det här visst jag inte,

det var helt nytt för mig.

Företaget Peppermintrock som finns i Hemse.

Ett nytt gotländskt klädmärke grundat 2011.

Två unga kvinnor som producerar kläder till barn och vuxna.

Flaggbutik i Hemse men webbutik på nätet, här.

Men det här är en gammal bekant, så det visste jag.

Företaget Imse Vimse som skapar en bättre framtid för världens barn.

Genom att producera tygblöjor!

Sedan 1988 finns företaget i Visby men blöjorna säljs världen över.

Här hittar du hemsidan med webbutik, och där finns mer än blöjor.

Bilderna har jag fotat i Gallerian i Visby,

där Almi presenterar några gotländska företag, 

från oljeborrare till de som jobbar med foto på nätet.

Och däremellan två av Gotlands textilföretag!

Idag och imorgon

Ja, det är faktiskt bara två dagar kvar.

Sedan är den slut, den fina utställningen,

Efter stormen.

 

Ingalill Fredly har samlat drivved,

och satt ihop den till små skulpturer, änglar.

Hon har med en fin känsla för materialet sett dess möjligheter.

 Och med ytterst små tillägg format figurer fyllda med känsla.

Alla glasbitar som vi tappat i havet har blivit lampor.

Vågornas slipning av kanter ger varje lampa en specifik modell.

Dessutom ger glasets mjukhet ett skimrande ljus.

  

Ulla Hellman ställer ut en banan som textil skulptur.

Lagom mogen och "ätklar".

Så skickligt gjord, både i form och färg.

Men efter någon vecka ser den kanske ut så här!

Uppäten och skalet kastat på stranden.

Något jag absolut inte vill se.

Men utställningen är verkligen sevärd, 

så passa på att ta del av den!

Öppet 12-16, 

idag och imorgon.

 

Lucköppning

Så här i adventstider öppnas luckor.

I både radio, TV och hemma vid köksbordet.

Alltid lika spännande!

I lucka två hos Kulturnytt P4 hittar du detta, hurra!

Och i tidningen hittar du massor med läsvärt,

det berättar hon om Nina Asarnoj,

men hon glömmer det viktigaste, i alla fall för mej.

Artikeln om Kjell Wikström när han slår med lie!

Hurra för den!

Tidskriften Hemslöjd blev Årets kulturtidskrift i Norden. 

Hurra för det!

Verden i veven

Hon hade en förmåga att väva in aktualiteter i väven.
Aktuella händelser som påverkat henne.
Som hon läst om eller hört på radio.

Och på ett märkligt vis är de lika aktuella idag, för oss här, i vårt land.

Som väven Jul Kvale, vävd 1956, 190x200 cm.

Mannen Jul Kvale vågade säga nej till Norges Natoanslutning.

Han var ensam nejsägare och det är det Hannah Ryggen har skildrat.

 Till vänster på väven finns alla ja-sägare och politiker.

Till höger Jul själv med en flagga i ena handen,

som det står hans och Hannahs namn på.

Ett barnansikte tittar fram vid vänsterarmen, Jul jobbade med utsatta barn.

Handen i Jul Kvales hand är Hannahs handslag,

hennes tack till den modige mannen och hon menade att,

”Jul Kvales nej är lika stort som hela Norges ja”.

Hannah Ryggens utställning Verden i veven är välbesökt.

Med rätta, den är stor och imponerande,

och jag blir stum av beundran över hennes skaparkraft,

ställningstagande och produktion.

Den har även uppmärksammats i pressen.

Se här vad DN skriver.

Och så här skriver tidningen Kulturen.

Proletären skriver så här.

 

 

Hannah Ryggen

"Hva skal menneskene bruke sine hender til?"

Det undrade Hannah Ryggen, och svarade:

"Til det gode!"

Självporträtt, 1914, 40x33 cm.

Hannah utbildade sig till lärare och jobbade som det i flera år.

Men på kvällarna gick hon på målarskola i Lund.

Hos Fredrik Krebs lärde hon sig allt om färg och form.

I sex år studerade hon till och från på kvällstid.

Och det var också där hennes intresse för bildväv vaknade.

Sin första vävstol, en gobelinväv, köpte hon för 30 kronor.

Senare tillverkade hennes man, Hans Ryggen, två vävstolar åt henne.

På en kurs i Östergötland hade hon lärt sig väva,

men skolans städerska, goda vännen Olivia, utökade kunskaperna.

Allt skrev Hannah ner i en enkel anteckningsbok för laborationsövningar;

solvnoter, färgrecept och skisser till vävar.

Hannah gifter sig 1923 med den norske konstnären Hans Ryggen.

De flyttar till hans småbruk på Ørlandet i Norge. 

Samma år föds dottern Mona.

Hannah och Hans arbetar som konstnärer,

 fast det är det lilla jordbruket som ger levebröd.

År 1947 kommer väven Mors hjerte till.

 Den visar den kärlek en mor känner för sitt barn,

och hur svårt det är att hantera denna kärlek när barnet är sjukt.

 Hannah hade en förmåga att väva av sig sina sorger och bekymmer.

Att låta sina händer göra gott genom att väva bilder,

med motiv som kan ses av många.

Och beröra oss som ser.

 

Att ta ställning

"I vävnaden fann jag friheten, 

i väven kunde jag göra vad jag ville,

och det gjorde jag också."

Orden är Hanna Ryggens och hennes vävar säger allt.

Väven Etiopia kom till år 1935 efter Italiens angrepp på Etiopien.

Till vänster ses Etiopiens kejsare Haile Sellasie i all sin prakt,

 medans diktatorn Benito Mussolinis huvud är genomborrat av en pil.

På världsutställningen i Paris 1937 täcktes dock huvudet över,

bara för att inte skada relationerna mellan Frankrike och Italien.

På samma utställning visades Pablo Picassos tavla Guernica.

Väven är ett relativt tidigt verk av Hannah,

och hon har gjort roliga lösningar i vävtekniken.

Som här där ett väldigt tjockt och löstvinnat garn ger effekt.

År 1936 kom väven Morgengry till.

Från början benämndes den "Hitler-teppet"

Och en period lär den ha fungerat som sängöverkast.

Vävtekniken är en tuskaft där lika mycket av varp och inslag syns. 

 

Där motivet kräver det har färgväxlingar skett,

men varpens kulör lyser friskt igenom.

Kryssen över kropparna poängteras med ryateknik.

Jag uppskattar Hannas val av teknik för att få motivet perfekt.

  

 Samma år, 1936, väver hon också bilden Drömmedöd.

 Här har hon använt både ull och lin,

och kanske är det därför den blir mer traditionell.

Det finns fortfarande en viss kantighet i motivet,

men tekniskt sett närmar hon sig klassisk gobelinevävning.

Motiven är lika starka och uttrycksfulla.

Hannah Ryggen visste vad hon gjorde.