Textila porträtt

Antagligen är det helt onödigt med fler "bevis".

Men jag vill ändå visa dig några fler målningar av mästaren.

Tavlor av Alexander Roslin.

Jag börjar med porträttet av fabriksägare John Jennings, hans bror och hans svägerska.

Kvinnan är verkligen i centrum, iförd en ljus glänsande sidenrobe.

Så glansigt som tyget är måste det vara vävt i satin. 

Säkert av senaste mode, jag anar watteauvecken där bak.

För att hon ytterligare ska framträda är de båda männen iförda mörkare tyg.

Men av en annan kvalité, sammet. Titta på lystern i vecken.

Tyget är dock mattare än sidenet som blir ensamt om att glänsa.

Notera också spetsarna, så detaljerat målat.

En rock av sammet bar Thure Leonard Klinckowström,

när han år 1758 porträtterades av Alexander Roslin.

Det här tyget tycker jag är så vackert, men hur är det vävt?

En sammet har ju en lugg och här måste den vara mönstrad, men hur?

Är blommorna invävda, eller kan de möjligtvis vara påtryckta?

Tidsödande måste det ha varit att producera.

Manschetternas spetsar är så väl återgivna att de nästan går att kopiera.

Möbeltyget är en sidendamast.

Ulrik Scheffer fick sitt porträtt målat år 1743.

Han har byxor, rock och väst i samma sammetstyg.

Rocken och västen är fodrade med sidensatin, den skymtar fram.

Men spana in väggen bakom Ulrik, den är klädd med en sidendamast.

Mönstret som syns så tydligt på målningen, 

framträder i skiftningen mellan varp och inslag, 

trots att båda har samma kulör.

Vilken lyx, handvävda damasttapeter av siden!

Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle kosta idag.

Inte kan jag heller tänka mig en konstnär som kan måla så här idag.

Det är nästan med fotografisk exakthet Alexander Roslin skapade sin konst.

Fast det finns en annan närhet i bilden och en blick för tygets uttryck.

Det textila har verkligen en framträdande plats,

nästan som om det är ett textilporträtt.