Fuskpäls

Att klä sig i päls och skinn har alltid visat på makt.

Ett leopardskinn för Egyptens faraoner,

och en mantel med hermelinfoder för Europas härskare.

Bilden visar den danske kungen Christian VII, 

målad 1772 av Alexander Roslin.

Iförd sin kungliga mantel av röd sammet och med foder av hermelin.

Du vet, den lilla vesslan som byter päls, nästan som en kameleont.

Sommarens brungula dräkt blir vit på vintern, svansen har året runt svart spets.

Roslin har även målat Gustav III i kröningsdräkt, år 1777.

Manteln är här purpurfärgad, det visar på att kröningen är fullbordad.

Fodrad är den med hermelin och svansarna sticker karaktäristiskt ut.

Hela plagget visar på makt och status, finare kan det inte bli.

Det läser jag i boken Från kläde till silkesflor,

textilprover från 1700-talets svenska fabriker.

Elisabet Stavenow-Hidemark och Klas Nyberg är bokens författare.

De förmedlar sina kunskaper på ett faktaspäckat vis,

men det är både roligt och intressant att ta del av deras vetande.

Jag trodde att fuskpäls var ett nytt mode.

En företeelse som hade högst 20 år på nacken,

och blev modernt i samband med att vi uppmärksammade djurs lidande.

Men här får jag veta något nytt!

Foto på textilprov från boken.

Bokens textilprover är väl avbildade, 

så närgångna ibland att du ser trådar och bindning.

Som bildens ylleplysch med tämligen kort lugg,

vit med svarta fläckar ordnade i rader.

Smutsig och maläten. Grov hermelinsimitation.

Jaha - har man inte råd med äkta vara får det bli en förenklad produkt.

Tyg istället för skinn.

Och nu vet jag att fuskpäls fanns redan 1766.

Boken kan du låna på bibliotek.

Fast den är så läsvärd att ett eget exemplar borde vara givet,

här kan du beställa.