Klädesproduktion

Kläde har alltid haft en fin klang i mina öron.

Inget man vävt hemma - till skillnad från vadmalen.

Kläde tillverkades av yrkesmän, mästare, gesäller och lärlingar.

Det var inte bara ullen som skulle kardas, spinnas och vävas,

tyget skulle sedan efterbehandlas med olika processer.

Överskärning var nog den viktigaste och svåraste.

Det innebar att man klippte bort alla fibrer som stod upp från tyget.

Först hade det valkats och så ruggats och blivit "luddigt".

Med hjälp av en stor "sax" klipptes luddet bort.

Detta skedde på ett särskilt bord och saxen fick slipas ofta för att hålla skärpan.

Uppgifterna hittar jag i boken Från kläde till silkesflor,

och bilden kommer från den franska boken Art de la Draperie, utgiven 1765.

För drygt en månad sedan såldes ett exemplar av boken,

och har du ett eget finns möjlighet att sälja nu - den är eftersökt!

Året efter kom barnhuspojken Carl Fredrik Sundblad till Pinckhardt & Sons fabrik.

En klädesfabrik som tillverkade tyg till uniformer bland annat.

Där var han lärling något år, men mötte sedan ett annat öde,

klicka här och du får ta del av det.

Att tillverka kläde var oerhört personalkrävande.

För den produktion som skedde på en vävstol behövdes 15 personer.

Både för och efterarbete omfattade många delmoment,

och vävstolens bredd krävde två vävare, en mästare och en gesäll.

De anställdas ålder varierade betänkligt, 

av 439 arbetare var 75 barn mellan 5 och 15 år.

Hela 81 barn under 5 års ålder utförde också ett arbete.

Vad, hur mycket och till vilken ersättning undrar jag?