Ofärdigt, hurra!

Visst har vi alla några arbeten som bara ligger utan att bli klara?

Tråden har tagit slut och går inte att uppbringa,

eller det blev inte som det var tänkt.

Istället kan det ligga där och gnaga som ett dåligt samvete.

Och ve och fasa - bli omodernt och helt ute.

Något som kanske hände denna sidentrasa med ett halvfärdigt broderi.

En återbrukad sidenschal som broderats för att bli en bindmössa.

Ett vanligt sätt att ta vara på utslitna sidentyg.

Trots det nötta och slitna tyget har någon broderat med silke på det.

En blomform sydd med schatterstygn i fem olika kulörer.

Jämnt och vackert är stygnen fördelade och de fyller motivet perfekt. 

Något enklare är de gula "solarna" och de röda korsen som binder ihop trådarna. 

Men så effektfulla i sitt uttryck.

En form av kedjestygn blir eleganta bladslingor,

men oj vad slitna de ser ut - trots att broderiet inte är klart! 

Här saknas tråd eller så har den aldrig blivit sydd.

En titt på baksidan visar att nästan ingen tråd finns här.

Som vanligt när det gäller allmogens broderier lägger man krutet där det syns.

Tyget skulle monteras på en stomme och avigsidan döljas.

Men här syns i alla fall stygnen som fattas på framsidans bladslinga.

Så här ser tyget ut i sin helhet, kanten av sidenschalen syns tydligt.

Broderiet är skänkt till hemslöjdsföreningen på Gotland,

av Lydia Bolin, Käbbe i Eksta.

Någon gång i mitten av 1800-talet började någon sy.

Vad hände sen? Ännu en bit måste till för att det ska passa till en bindmössa.

Å andra sidan - som klart hade det aldrig hamnat i samlingarna.

Så hurra för det ofärdiga!