torsdag 10 september 2015

Återväxten

Hur är det med återväxten inom stickning?
Är det många unga som stickar?
Alltså de som ännu inte fyllt femton och stickar på fritiden.


Vi stod och väntade på bussen utanför Riga.
Det gjorde även en ung flicka, men hon använde tiden till stickning.
I en tygpåse förvarade hon arbetet när det inte stickades.


 Men så dök det upp en katt som ville kela.
Den kom från ingenstans och placerade sig i hennes knä.
Och det är klart att han fick uppmärksamheten.


Och stickningen åkte ner på bänken.
Muddar med pärlor och eget ritat mönster.
Tunt garn och tunna stickor, så fint.
Det känns som om återväxten är tryggad i Lettland!

2 kommentarer:

  1. Mina flickor stickade mycket både som barn och nu till egna ungar ( A väntar i februari, så kul!) dom hade Kerstin W båda två och där gick ingen unge fri utan att ha prövat på med sticknålar.
    Även om det är nördigt i tonårstiden så är det en glädje att ha med sig och så lätt att på bussar och tåg sticka några varv. Min farmor lärde mig när jag var sex och älsklingsdockan hade många stickade tröjor och mössor. Fint att tänka tillbaka på!

    SvaraRadera
  2. Åh så kul att du blir mormor igen, grattis! Jag förstår att Kerstin W gjort ett bra jobb och så bra nu när det kommer smått att sticka till.

    SvaraRadera