Lyckats!

Min dahlia blommar!

Jag tror att Manfred och Maria ler i sina himlar.

Manfred som min dahlia kommer ifrån.

Maria, min mormor som älskade dahlior.

Hon hade mer än 60 olika sorter i sin trädgård.

Nu har jag upptäck dem.

Nästa år blir det fler!

Kostens värde på Körsbärsgården

Vi pratar mycket om Sadaharu Horios utställning.

Atarimae-no-koto Det självklara.

Vad är självklart?

Tage Andersens Sockertopp är för mig självklar.

Så vacker i formen där den balanserar på sin rot.

Ett imponerande bygge av grenar som följer formen,

och dessutom har en riktning - den växer.

Framför ligger Horios konstverk, också av grenar.

Även det har en riktning.

Men är det självklart?

Ungdomarna som gästar oss denna vecka förstår inte.

Hur detta kan kallas konst. Lite färg på en bucklig burk.

Och så en signatur som ökar värdet.

Från 50 öre pant till 5000,- konst.

Jag förstår inte heller.

Men någon gör - någon har reserverat,

 och någon har köpt.

Eller investerat i konstobjekt!

 

Kommer det att öka?

Barnvänligt

 På Körsbärsgården är barn välkomna.

I vuxnas sällskap. 

Jag tjuvlyssnade på barnens kommentarer.

Glädje över igenkännandet av föremålen.

Helt naturligt att de är bemålade och hänger på väggen.

Något som jag reflekterade över, när mina vuxentankar fick styra.

Men man får även vara med och skapa.

Så här kan det gå till!

Eller så här,

Ute ligger två trädstammar där hågade kan slå i spik.

Inte helt lätt när man är liten. 

Spikarna ger trädgrenen en glittrig yta.

Tillsammans skapas konst.

När sommaren är slut är verket klart.

Ingen textil...

 ...visas i år på Körbärsgården.

Regniga måndagen gjorde vi ett besök i konsthallen.

Sadaharu Horio från Japan visar sin spontankonst.

Annorlunda och roligt. Barnvänligt. 

Ett rum fyllt med skrot och strandfynd som bemålats.

Och signerats!

Ett annat rum med drivved som sats ihop till skulpturer, där alla har samma vikt.

Mängden i rummet gör konstverket - tycker i alla fall jag.

Och vikten ger formen på skulpturen.

Ytterligare ett rum, där tidningspapper täckte golvet, 

och väggarna var bemålade.

Det gäller att bejaka det spontana, om man ska gilla!

Jag upplever att slumpen styr mycket i Sadaharus konst.

Vill du se hur han gör?

Kolla här!

Blått

 Redan Carl von Linne skrev om vejde.

Att den växte vid stränderna på Öland och Gotland.

Jag hittade två exemplar nere vid Burgsviken.

Lite för magert för att färga med, men rikligt med frön.

 Så om nått år kan jag färga.

Blått!

Vi kan väl enas...

...om att kuddar kan vara konst?

Och visst är det en konst att lappa och laga.

En konst som många glömt idag - eller kanske inte fått lära sig.

Så lycklig den som kan!

Som Birgitta Bergstén som gjort kudden på bilden.

Ett återbruk av hennes mors handdukar i linne.

Med monogram och så prydd med handbroderade lappar.

Och du - kolla in den snygga lagningen.

Superfin!

 Gjord av Birgitta Bergstén.

Det första som såldes på utställningen,

var denna kudde!

Kuddar är väl ingen konst?

 Så var det vernissage på utställningen i Bläse.

Kuddar är väl ingen konst?

Ninni Westerman hälsade välkommen och sa  några ord om utställningen.

Och så höll Katharina Bjerke ett fint tal om kuddar.

Mycket folk hade kommit till invigningen.

Påfallande många män och unga. Kul!

 

Här kan man nu se drygt 60 olika kuddar.

I oväntade former och rolig designe.

 Lokalen är rymlig och kalkstensväggarna bildar fin bakgrund.

Besökarna kan verkligen fördjupa sig i kuddar.

Det är fri entré till utställningen, istället säljs det lotter.

Med vinster som utställarna gjort.

Och kön till lottståndet var stor, och några vinster gick.

I år fyller Textil Gotland 15 år.

Grattis!