Hur är det gjort?

Spinna trådar är något jag tror Erik gillar.

Det här att utifrån en fiber sno den till en specifik tråd.

På utställningen har han jobbat med ull.

Format den till ett garn med egen karaktär.

Ojämnt, grovt och fint om vartannat och löst,

 det är inte särskilt mycket snodd som håller ihop det.

Av detta garn har det tillverkats en tröja.

Ett konstverk - jag tror inte den går att dra på sig.

Formen passar inte en vanlig kropp ... men kanske Dr TexLer?

Men hur är det gjort? Jag var helt övertygad om att den är virkad.

En tunn silkestråd har virkats runt ulltråden och format tröjan.

Men i katalogen står det så här:

Vävd tröja - handspunnen ull, silkestrådar, vävd i egen teknik.

Nu fattar jag ingenting ... någon som förstår?

Vågar du?

Här kommer en varning!

Dagens inlägg innehåller obehagliga bilder.

Fortsatt läsning sker på egen risk!

Bra konst ska kunna tolkas på olika vis,

och ingen ska ha tolkningsföreträde, konsten är subjektiv.

Konsten kan även förändras över tid - eller genom vår tolkning av den.

 Det har Erik Torstensson verkligen lyckats med,

medvetet eller av en ren slump, ungefär som när penicillinet upptäcktes.

Men nu gäller det konsten och dess förvandling.

I glasburkar med en vätska har Erik placerat sina konstverk.

Ser du vad som hänt? Det har växt ut hår på överdelen!

Riktigt mycket - en hel peruk, bara på några veckor.

I nästa burk har samma sak hänt, 

men här är det tummen som förändrats.

Ganska äckligt - men intressant. Konsten har börjat mögla!

Vilken tur att utställningen snart är slut. Eller ...?

För hur skulle det gå med Dr TexLers samling av konserverad konst?
Den hade nog ingen vågat ta hand om!

En eller flera

En eller flera det är frågan.

Köp tre, betala för två.

Vi låter mängden få en allt större betydelse.

Mängden blir en helhet som tar plats.

De många har lättare att få sin vilja igenom.

Ju större kör desto mer ljud, eller oljud.

Erik Torstensson jobbar ofta med mängden,

och här är det små figurhuvuden som tillsammans fyller ett podium.

På utställningen Dr TexLers skörhetsinstitut, Visby.

På håll ser det "bara" ut som utslängda trekanter med svarta prickar.

Vid närmare titt blir det plötsligt olika individer.

De svarta prickarna är ögon - ja alla är inte ens svarta,

och formen behöver inte vara trekantig!

Skärskådar jag figurerna noga blir de personliga.

Alla är olika och samtliga har ett eget liv.

Individen urskiljer sig från mängden.

Konstverket har blivit något helt annat!

"Sidenskallarna" - växtfärgade sidenlappar, handsömnad.

Pris saknas, både på en och alla!

Tyckt om tryck

Det första du möter när du besöker utställningen,

Dr TexLers skörhetsinstitut,

är en svävande vacker mobil med tryck.

Skira sidenfanor snurrar sakta i luftdraget från förbipasserande.

Tillsamman blir de en helhet som kan studeras i detalj.

Varje enskilt tryck kan stå för sig själv.
"HjorRten" - screentryck på växtfärgat siden.

Här har Erik lekt med blad, han har vänt och vridit på dem,

och format ett praktfullt hjorthuvud. Så medvetet!

Hjorten är närvarande, som om han tittar på mig med vaksamhet.

Är du farlig? Vad ska du göra? Ska jag fly?

I varje enskild bild kan jag läsa in liknande uttryck.

Sidentyget är dessutom så skirt att trycket går igenom tyget,

bilden är lika stark på båda sidor.

Det i sin tur gör att hjorten vänder olika sidor till,

jag ser ibland höger, ibland vänster profil.

Båda lika känsliga, lika stolta och närvarande.

Motivet har Erik brukat på några verk till.

Hjorten är tryckt på växtfärgade sidenlappar som kastats ihop.

tydliga raka stygn som bara finns där för att hålla ihop tyget,

och ändå - de bidrar så mycket till konstverket.

Trycka på tyg kan göras på många vis,

och jag har provat flera,

men ändå förstår jag inte fullt ut hur detta är gjort.

Som textilare är det oundvikligt att fundera på teknik och material.

Här är trycket fulländat, sidenet av bra kvalité och växtfärgningen miljövänlig.

 Tyget är inte slätt och inte jämt i kanten och verket saknar avslutning,

jag brukar ju opponera mig mot sånt.

Är det just motivet som gör, att det här inte spelar någon roll?

Är det Erik Torstenssons förmåga att spegla naturen,

på hans alldeles egna vis som gör en montering överflödig.

Eller har han lämnat över problemet till en eventuell kommande köpare,

som kan välja själv - som det är eller glas och ram.

Jag tycker om trycket!

Bra konst?

Dr TexLers skörhetsinstitut känns som ett laboratorium.

Själv har han gått på lunch eller semester,

men verksamheten är i full gång.

I dörren möts du av en vänlig person med nyfiken blick.

För evigt nyanställd - bara en sån sak.

Huvudet har Erik Torstensson nåltovat.

Ull är formad med hjälp av nålar som har hullingar.

Sticker man tillräckligt mycket fram och tillbaka i ullen hakar den ihop.

Det här är en utställning som engagerar besökarna.

Jag var där på en guidad visning, Agneta Gazelius visade utställningen.

Vi var ett tiotal personer och flera av dem hade varit här tidigare,

för någon var det fjärde besöket, så du förstår att den är sevärd!

Längst ner, längst in i hyllan gömmer sig dessa figurer,

och ska man se dem på nära håll - ja då är det att krypa på golvet.

Förskrämda tovade figurer tittar fram ur sidenfodral.

I andra hörnet har dessa "dockor" sitt tillhåll.

Tomt hålögda - vad har de sett? Vad har de varit med om?
"Äppelmunkar" är namnet och de består av täljda och torkade äpplen,
som omsvepts med växtfärgad lakansväv.

På hyllan över förvarar TexLer en samling snäckor.

Skönt formade i ull och siden. 

En del av hans naturaliekabinett kanske?

Tittar du på nära håll ser du hur fint Erik fått till formen.

Han är en mästare i textil skulptur, kan se hur tyget ska draperas,

förstår var stygnet ska dras åt lite extra för att formen ska bli som han vill.

På översta hyllan förvaras textila etuier.

Först blir de nästan bara som utfyllnad, ett gäng grytlappar.

Tygbitar som lagts på varandra och som hålls ihop med uppochnerstygn.

Shibori kallas tekniken i Japan.

Sen ser jag att det är ett motiv sytt på varje objekt,
och att det är etuier, för diverse småsaker.

En uggla med duniga fjädrar, här lite slarvigt broderad med ojämna stygn.

Ännu en fågel träder fram vid närstudier.

Titta på stygnen som formar huvudet, det ger en dunighet,

det måste alltså vara en fågelunge som avbildats.

Det här är något av Eriks styrka tycker jag,

han kan forma  stygnen - ja nästan teckna - med dem,

 och få mig att se en spröd och ömtålig natur.

Blandningen av ull och det tunna sidenet bidrar förstås,

samt att han färgat materialet med växtfärger.

En del av konstverken har jag sett tidigare, på andra utställningar, 

men det gör inget, nu är sammanhanget nytt,

och verken har getts en ny innebörd.

Så kan det vara med bra konst!

Dr TexLer

Har du träffat Dr TexLer?

Inte - men det kanske du ska vara glad för.

Fast ett besök på utställningen med honom är ett måste!

Den visas på Gotlands konstmuseum till den 18 september.

Jag som ibland läser lite tokigt trodde att TexLer hade ett skönhetsinstitut.

Förväntade mig snygga saker, visst vackert men inte alltid skönt.

En annorlunda, tankeväckande utställning som sätter hjärncellerna i rörelse.

Klicka här så får du ta del av museets tankar.

Erik Torstensson, den ena av konstnärerna jobbar med textil,

och i tovningens kretsar är han ganska känd. 

Karin Sutare, den andra konstnären, jobbar med lera.

Inte ofta som krukmakare. Leran får uttrycka hennes tankar om livet.

Hon formar leran till konstverk, för vägg och bord.

Karin är sparsmakad med färg, jobbar nästan bara med vitt och svart.

Däremot alltid förunderligt vackert tecknat.

Fantasifulla porträtt av människor från igår, idag och kanske också morgondagens.

Här är en hel rad med folk som vill in på institutet.

Glada, förväntansfulla, eftertänksamma, arga och ilskna, alla sorter.

Men så personliga, individuella porträtt.

Kanske var det här jag förstod att det inte är skönhetsinstitut,

nej med denna fasa, som Karin Sutare uttryckt,

 måste det röra sig om något annat.

Även Erik Torstenssons Gaffeldjur är misstänksamt avvaktande.

Vad ska hända, vad sker där på Dr TexLers skörhetsinstitut?
Jag kollar imorgon!

Läsvärt i broderi

Vet du hur härligt det är att brodera?

Att på en tygbit - vilken som helst - forma stygn.

Det behöver inte bli något, bara sy.

Ta risken att sy något - för alltid blir det något!

Här har Britt Danhé broderat små deviser, kloka ord att läsa dagligen.

En liten ruta om dagen, håller doktorn borta från magen ...

... eller i alla fall blir du avstressad.

Allt enligt de kloka ord som finns med på utställningen i Skolhuset.

Så gör du ett broderi varje dag har du snart en hel rad.

Du behöver inte hitta på texten själv, det kan någon annan gjort.

När du formar orden med nål och tråd blir uttryck ditt.

 Men vaddå? Behöver du fler anledningar att börja brodera?

Räcker det med ovanstående?

Hoppas det!