måndag 7 mars 2016

Sidenets väg till Sverige

I råsilkets spår 
heter en utställning som visas på Livrustkammaren just nu.
Den belyser vårt försök till handel med silke från Persien.

Silke hasplas på väveri i Houtan, Kina 

Under 1680-tal gjordes flera försök till ett handelsutbyte.
Ett besök i Stockholm är kanske inte så lätt att göra,
men på Livrustkammarens hemsida, här, kan du läsa mer.

För ett tag sedan sändes ett radioprogram på temat,
När sidenvägen gick till Sverige, av Vetenskapsradion historia.

Där berättar arkeologen Annika Larsson om sidentyger och deras mönsterformer.
- Dagens flyktingar från Syrien känner lätt igen svenska hemslöjdsmönster,
eftersom mönstren ursprungligen hämtats från importerade persiska sidentyger på 800-talet.

Ja mycket mer spännande om siden i Sverige och längs sidenvägen tas upp.





söndag 6 mars 2016

Nordisk Designskola

Drömmer du om att bli designer?
Jag tror vi gör det lite till mans, 
eller i alla fall att få formge olika textila föremål.


Så ta och kolla in Nordisk Designskolas hemsida, här.
En skola som satsar hårt på att förmedla sina kunskaper om formgivning.
Tre olika linjer finns, mode, skor och sport.
Utbildningen är tvåårig och innehåller mycket praktik,
och verklighetsanpassade uppgifter.
Men både distansutbildning och kunskaper på halvtid förmedlas.


Här gjorde vi ett studiebesök för att visa fortsatta utbildningsvägar för eleverna.
Lokalerna ligger i Textils Fashion Center - det stora textilhuset i Borås.
Skolan är privat och tar ut en terminsavgift,
något som stoppar min ansökan - ja och så åldern då kanske.

Men medge att det är lite lockande.

lördag 5 mars 2016

Edursdotter

Vårt studiebesök hos Edursdotter var givande.
Alla blev vi vådligt imponerade av Christina Edursdotters företag.
Och av gården, ett stort vitt "förläggarhus". 


En gång i tiden byggde en förläggare som tjänat pengar,
och som hade tre döttrar, ett hus till varje flicka.
Tre vita gårdar ligger på rad i Kinna.
Och här är hjärtat av företaget beläget, butik och ateljé.


I ateljén klipps plaggen till, med millimeterprecision.
Allt klipps för hand och bara ett plagg i taget,
men Eva som klipper här vet exakt var och hur hon ska klippa.
Arbetsbordet står framför fönstret,
 och att lyfta blicken och se ut på naturen är välbehövligt emellanåt.


Christina ritar alla mönster och modeller och stickar tyget.
I en lokal en bit bort finns hennes arbetsplats, där är stickmaskinen placerad.
Men också en "fotoateljé". Christina tar alla produktbilder själv.
Företaget startade hon 2001 och idag har hon fyra anställda.
Tillsammans sköter de produktion och distribution i Kinna.
Där ligger även en av butikerna, den andra hittar du i Stockholm.
Även via hemsidan kan du handla och så finns det några återförsäljare.


Edursdotter genomsyras av en noggrannhet som imponerar.
Från val av garn till design och produktion, från hemsida till butik.
Bara en sån sak som att bestämma hur plaggen ska hänga i butikerna läggs tid på.
Här är det små provlappar som Christina provar sig fram med.
Fattas det en kulör för att få en fin helhet?
Ja då är det bara att sticka upp några exemplar,
och kanske är det just det som ger företaget dess exklusivitet. 

Det här studiebesöket väckte många tankar hos oss,
och gav oss en bra diskussion om företagande.
Tack Christina för att du tog emot oss.

fredag 4 mars 2016

Vilket garn!

Kolla glansen på det här garnet!
Som silke, blankt och glansigt - riktig högglans.
Hade du kunnat känna på det skulle du bli förvånad, så mjukt som det är.


Nu får du lita på mitt ord - det är supermjukt,
 och även om du tycker all ull kliar och puttar borde du testa det här garnet.
Jag vågar nästan lova att du kommer att bli förtjust.


Det rör sig om mohairgarn från Skåningsmåla,
och angoragetternas hår - det är inte ull - som spinns till fint kamgarn.
Mohair finns i flera kvalitéer, den finaste kidmohairen kommer från killingarna. 


Djuret härstammar från Centralasien, Kina, Afghanistan och Iran.
På 1200-talet kom getterna till Turkiet och dagens svenska angoragetter kom hit år 1986.
Men redan år 1742 tog Jonas Alströmer getterna till Sverige,
fast på 1800-talet dog rasen ut då den inte klarade konkurrensen från fårullen. 
Synd!


 Garnet från Skåningsmåla spinns i England till ett kamgarn.
Det innebär att fibrerna ligger mer parallella än i de vanliga kardgarnen.
Det i sin tur bidrar ytterligare till glansen och korta fibrer är bortkammade.
Mohairfibrerna blandas alltid med andra fibrer för att bli spinnbara i maskin.
I garnet från Skåningsmåla ingår 25% merinoull från Falklandsöarna.
Både entrådigt och tvåtrådigt garn finns att köpa.


Mohairgarn är lätt att färga och jobbar du med syrafärgning blir kulören briljant.
Fibrerna tar till och med åt sig färgämnet bättre än fårull.

Blir du sugen på garn och andra produkter från angoragetter?

torsdag 3 mars 2016

Bättre förr!

Visst var det bättre förr!
I alla fall när det gäller utbudet på tryckta tyger.
Vilket sortiment det fanns att välja på.


Som hos J.F. Vennerstens Fabriksaktiebolag.
Ett företag som sedan 1830-talet tryckt och färgat vävt tyg.
År 1852 övertog Vennersten rörelsen och 1895 ombildades den till aktiebolag.
Borås Wäferi blev ensam ägare år 1917.


Kvar finns idag en samling provböcker, här från 1896-1897.
Den röda upplagan med prov på randiga tyger - tryckta.
Fem tyger med olika bredd på ränderna, men samma kulör.
Något liknade går knappast att uppbringa idag.


Går vi över till prov 305 blir det ännu en rand,
och på 306 lägger vi till en figur, ying och yang i tidig modell.


Bläddrar jag framåt kommer de blommiga tygerna.
Småmönstrade vita blommor på röd botten, lika men så olika.
Vilka lapptäcken det skulle kunna bli!


Ett helt annat uttryck har tygerna från år 1903-1904.
 Samma företag men ett helt nytt mode. 
Mera färg, mera stormönstrat.


Och detta är bara två olika provböcker.
På Textilmuseet i Borås lär det finnas massor av provböcker,
och på landsarkivet i Göteborg ska det finnas hela två hyllmeter med böcker.

Så visst var tygutbudet bättre förr.

onsdag 2 mars 2016

Hallå, hallå

Textil konst med knorr på sladden!
Det säljer man på Textilmuseet i Borås.


Kobratelefonen har fått täckmantel av gamla broderier, men visst känns den igen.
Ulla-Stina Wikander har satt korsstygnsbroderiet i en ny kontext,
genom att klä in vardagliga föremål från 1970-talet i broderi.


Blir telefonkontakten ett konstverk?
Möjligtvis om den fortfarande fungerar, tycker jag.
Fast idag avstår flera från fast telefon och kobratelefonen är ett minne blott.

Så personligen tycker jag det blir onödiga prylar,
och påminner mig om de broderier i korsstygn som syddes i slutet av 1800-talet.
Då hela möblemang broderades i korsstygn,
soffa, fåtöljer, matta, duk och lampskärm med sydda rosor.

Så här visade Ulla-Stina Wikander broderi på Vårsalongen 2014.
Hallå, hallå - är det konst?




tisdag 1 mars 2016

Omväxling

På skolresan varierar studiebesöken friskt.
Från högskola, museum och konstutställning till företagande.
Även det lilla företaget får besök och det är lika viktigt. 


Sist på första dagen besökte vi Ås vävgarner.
Ett företag som idag drivs av två personer, Berit och Elisabeth.
För några år sedan tog de över företaget som grundades redan 1945.
När det var som störst hade rörelsen ett tiotal anställda,
och garn levererades både till enskilda personer och till företag.
Nu klappar två hjärtan för vävning!


Idag sköter Berit och Elisabeth allt.
Formger vävarna, räknar ut vävsedlar, fyller på garnlagret,
och varpar vid behov. Slår in paket och skickar beställningar med posten.
Fakturerar och bokför. Gör katalog och sköter hemsida.
Sannerligen ett omväxlande arbete!


Besöker du lokalerna i Borås är det fritt fram att botanisera bland alla vävar,
och det är många - eller rättare sagt alla som finns i katalogerna.
Och dem hittar du via hemsidan - klicka här.