Ruben Persson

 Det är inte ofta man möter en skicklig träslöjdare.

En som behärskar tekniken och dessutom har ett bra formsinne.

Ruben är en av dem och han fascinerar.

Dessutom tar han i, verkar inte rädd för arbete.

Hans Kollon som just nu finns på Hemslöjden, visar det.

Det är en kraft i hans slöjdande, en växtkraft.

Men även en sinnlighet, ömhet och något poetiskt.

Det syns tydligt i hans Skyddsmantelmadonna.

Med sitt religiösa uttryck påminner den mig om Georg Moberg.

 Hellvimästaren, som snidade religiösa skulpturer på sin fritid.

Idag finns de utställda på Bläse Kalkbruksmuseum.

Redan 2012 mötte jag Rubens slöjd.

Då på Liljevalchs konsthall i utställningen

Hemslöjden på Liljevalchs.

 Där hade han tillsammans med andra gjort ett radband,

som slingrade runt ett av rummen.

Imponerande!

Vad månde bli?

SPÅR

 I torsdags öppnade höstens första utställning på Langska huset.

Eller kanske mer exakt - sommarens sista.

SPÅR - former och strukturer i naturmaterial.

Ann-Cathrin Bladsjö, Yvonne Christiansen, Ann-Katrine Karlsson och Ruben Persson

visar sin slöjd, sitt hantverk och sitt kunnande.

En njutning för ögat men även sinnet - så fint och fulländat!

Och ändå, spår av handens skapande i naturens material.

Yvonnes hästar sätter spår på skinnet.

Anne-Catrhin Bladsjös nål lämnar spår i lammpungen.

Handgarvad och kantad med nunotovning i siden.

Ann-Katrine Karlssons skinnrester blir spår, som torkad blåstång.

Så enkelt och så raffinerat!

Ruben Persson har gjort tydliga spår med yxan.

Eller kniven som han använt för att forma trät till frö.

Spår som fått en sidenblank yta, len och mjuk.

Spår är en utställning du bör ta del av.

Alla fyra har på sitt sätt lämnat spår i utställningen.

Och ändå är det en helhet, en samstämmighet.

Gå och se den!

Här hittar du öppettider.

För dig som inte är på Gotland,

det kommer fler inlägg på temat.

Fixa servetter!

 Till fest är servetter viktigt att ha tycker jag.

Dels ger de en festlig stämning,

och dels är det skönt att kunna skydda finkläderna.

På bröllopet bjöd vi på stora servetter i tyg.

Vi köpte vita linnehanddukar, färdigfållade och med hank.

För att få dem lite mer personliga tryckte jag på dem.

Monogrammet som ungdomarna valt till sitt.

Här tog jag hjälp av Gunilla Östbom med företaget Ullrum.

Att överföra motivet, även den finstilta texten, till schablon fixade hon.

Utan dig Gunilla hade det inte blivit några handdukar!

Tryckfärgen hjälpte Ulla Hellman till att distribuera.

En minst lika viktig och god hjälp!

Men tryckningen och fixeringen stod jag för själv.

Liksom att tova hjärtan och göra snodd.

För att hålla ihop den rullade servetten/handduken.

Handduken fick alla ta med hem,

som ett minne att bruka varje bröllopsdag.

I söndags var de i bruk!

Brudkronan

 Den mesta av utsmyckningen till bröllopet gjorde vi själva.

Ibland tillsamman hela familjen.

Som brudkronan.

Stommen böjde pappa till, av spån från furu och hassel.

Den delades in i fyra avdelningar, där mynt hängdes fast.

Slantar från de länder där Sofia bott,

svenska, norska, kanadensiska och från USA.

Här skänkte vänner pengar från rätt år.

Tack!

Jag förgyllde kronan med bladguld. Premiär för sånt.

Bror Martin monterade det hela slutgiltigt.

 

En lite norsk gutt var den,

 som blev mest betagen!

Bomullsbröllop!

Idag är det ett år sedan min dotter gifte sig.

Idag firar hon och hennes Pontus bomullsbröllop.

Grattis!

Kvällen innan den stora dagen pyntades festlokalen.

På borden las mosskransar dekorerade med pappersrosor.

Och samma kransar är med på fest idag igen.

Efter ett dygnslångt bad i vatten,

har de vaknat till liv och återfått sin gröna färg.

Pappersrosorna har kvar sin kulör.

 Idag återbrukas de på Textil Gotlands kalasbord.

En 15 årsfest för att fira ett textilt nätverk.

Grattis till det!

Susannes kuddar

 Det finns många fina kuddar på Bläse.

Imorgon är sista dagen att besöka utställningen.

Åker du dit så ta en titt på Susanne Bergströms kuddar.

Den ena sydde hon för något år sedan.

Med inspiration från den kudde som Lilli Zickerman plåtade.

Hennes andra kudde är verkligen broderad med kärlek!

Det är en hyllning till hennes mor.

En synnerligen aktiv kvinna med många olika intressen.

Dans, god mat och slöjd - bland annat.

Allt har Susanne skildrat genom sitt broderi.

Det här är en kudde utan pris, den är helt privat.

Ett minne för framtiden.

Som barn och barnbarn kan ta fram och njuta av.

Och minnas mamma, mormor och kanske mormors mor.

Söndag sista chansen

Gotlandsljusstaken är en souvenir från 1920-talet.

Då klädd i papper, vitt och guld.

 

Nu har Nilla klätt stakar med telefonkatalogen - Gotlandsdelen.

Och de har fått en ännu starkare förankring till Gotland.

Lyssna på Radio Gotlands inslag,

Korgar och konst av telefonkataloger i Bläse här.

Till och med söndag hittar du dem på utställningen i Bläse.

Där du också kan se Rune Svenssons handvävda linnehanddukar.

Här bestänkta med vatten innan manglingen.

Korgarna är sålda men de gamla finns att beskåda.

Kolla även in Nilla Lindwalls frimärkstavlor.

De är helt fantastiska!

Hon skär ut motivet ur fem likadana frimärken.

Och så sätter hon ihop dem igen, men med lite mellanrum.

För att få en djupverkan och perspektiv.

Exakt hur hon gör förstår jag inte, men ett vet jag.

Jag skulle inte kunna göra något liknande!

Söndag sista chansen!