Nutid-dåtid

Granne med Peru ligger Bolivia, ett land med rika textila kunskaper.

På ryggbandsvävar skapas där vävar med märkliga motiv.

Trots att de är vävda idag känns en samhörighet med 

Perus 2000-åriga Paracastextilier. 

Inte lika färgsprakande men motivmässigt.

 

Likheter finns även med våra 1000-åriga vävar,

 Överhogdalstapeten, den som finns på Jamtli.

Tusen år och ett halvt jordklot skiljer dem åt,

men nog finns det en likhet!

Tack!

Till en årsdag fick jag en bok om vävning i Peru,

Weaving in the Peruvian Highlands,

Dreaming patterns, weaving memories.

Glad blev jag då, boken är jättefin, rikt illustrerad med bilder.

Författaren Nilda Callañaupa Alvarez berättar om vävtraditioner

i Perus högländer. Allt från hur hennes intresse väcktes, 

hur tråden framställs, tyget vävs och den folkliga klädkulturen.

En rik källa till kunskap om textila hantverkstekniker.

Och en bok att inspireras av -  till nyskapande!

Glad blir jag igen

- ämnet kommer att behandlas på textilsymposiet.

Sophie Desrosiers ska föreläsa om sin forskning mellan

vävningen  i Perus kustområden och i högländerna.
Alltså läser jag boken igen och tack Kicki!

Från kustområdet finns gamla vävar kvar.

 Textilier som är 2000 år, några finns i Sverige.

På Världskulturmuseet i Göteborg.

Paracastextilierna såg jag första gången på gamla museet.

Nästa gång var på nya museet och utställningen En stulen värld.

Nu kan både du och jag ta del av dem här!

Hur värderar vi textil?

+ - 0 det är ofta värdet på textilier.

Dagens, gårdagens och de historiska.

För några få kronor kan de inhandlas.

Dagens textil uppnår inte sitt verkliga värde.

Det gör tyvärr inte heller synen på textil kunskap.

Varför är textil forskning inte lika spännande och 

användbar i tolkningen av antikens samhällen som

livsmedelsproduktion och militära konflikter?

Den frågan ska Mary Harlow belysa på textilkonferensen.

Textil har också svårt att hävda sig på konstens arena.
Jag har just läst Mikael Mellqvist bok,
Det gotländska tingshuset.
  

En välskriven skrift om konsten i tingshuset i Visby.
 Byggnaden är stram och syns tydligt i stadsbilden. Vacker!
Det är ritat av arkitekt Lennart Lundström 1959.

Huset har fyllts av konst skapad av gotländska konstnärer.
Konstverk ofta gjorda för just denna plats, eller valda för den.
18 konstnärer presenteras i boken men ingen med textilt arbetsmaterial.

 

Trots det finns ett textilt konstverk, placerad på central plats.
 Boken visar en bild på verket med en kort bildtext;
"Ordförandens plats med Monica Bertilssons väv i bakgrunden."

Hur kommer det sig att detta konstverk inte får mer uppmärksamhet?

Monica Bertilsson var anställd på Gotlands Hemslöjd.
Väven är speciellt ritad för den plats den hänger på.
Vävd i hemslöjdens vävateljé och finns bara i ett exemplar.

Kan det vara vårt sätt att värdera textil?

Färgprakt...

...och mönsterrikedom - det präglar folkdräkten.

Som på bilden, en detalj av en skinntröja från Slovakien.

Helt dekorerad med mönster i starka kulörer.

Det finns en likhet mellan den folkliga dräkten i olika länder.

Dels är det färgkombinationerna.

 

Det vita linnet i överdelar och huvudbonader.

Och så ylleplaggens starkare kulörer, rött, svart, grönt,

som ovan i de estniska kvinnornas nytillverkade dräkter.

Eller som i de traditionella tröjorna från Delsbo.

 

 

Men det är även mönster som går igen.

Dräkten till höger, från Vitryssland, har en huvudduk 

som lika gärna kunde burits av en dalkulla.

Turkrött kattuntryck.

På textilsymposiet kommer vi att få höra om 

Jordaniens folkdräkter och deras utseende.

De lär kännetecknas av sin elegans,  

originalitet och funktionalitet.

Finns det en likhet även hos dem?

Nu kommer Fårö!

En ny utställning på Langska huset.

Med invigning imorgon, tisdag 11 mars kl. 18.30.

 Nyproducerad slöjd kommer och visas, tillverkad på Fårö, av fåröbor.

 Flundran som grytlapp - snygg, välgjord och i ny formgivning.

Tvåmänningen, den traditionella båttypen på ön, även den i

modern tappning och med två ljus som symboliserar de två männen.

Fårös klassiska trasmattor med skinnspill som inslag. 

Nu i ny färgställning och med vita skinn. Vad färg kan göra skillnad!

Och så den ursprungliga slöjden, fisknätet.

Här i modern tappning, av nylon och den något äldre varianten i bomull.

Männens slöjd - en vintersyssla att laga och knyta nät.

Innan bomullsgarn gick att köpa användes lin.

Och att handspinna lingarn till en strömmingsnot tog tid.

Men innan linet kunde spinnas skulle det häcklas, skäktas och bråkas.

Allra först måste det sås och odlas.

Vilket jobb för att få mat på bordet.

Utställningen pågår till den 30 mars.

Skaparfestival

Igår, på internationella kvinnodagen, var det Skaparfestival.

I Hemse, på folkhögskolan.

Ett samarbete mellan skolan, Röda Korset och Vuxenskolan.

Programmet var späckat med föreläsare, utställare och workshops.

Innan dörrarna öppnades kl. 11 var det lång kö utanför.

Många, i alla åldrar ville komma och skapa.

Här kunde man göra om kläder, göra smycken eller vika påsar.

 

Dagens höjdpunkt var föreläsningen med Elsa Billgren.

Salen fylldes snabbt och jag kom inte in utan fick stå i korridoren.

Elsa hade dock magstöd i rösten och hördes bra.

Kul och intressant berättade hon om vintage och gamla kläder.

 

 Hur uppskattad och hur populär hon är förstod jag när det var slut.

Det är inte alla föredragshållare som får skriva autografer.

Men för Elsa verkade det inte vara första gången!

Nyfiken...

...det är vad jag blir.

På Mary Petrina Boyd.

Under sexton säsonger har hon grävt på Tall al-`Umayri. 

En plats som ligger 15 km söder om Amman.

Material har hittats från olika tidsperioder.

Inga textilier, men sländtrissor, vävstolsvikter och nålar.

Sländtrissor från Gotland, med fossiler. Historiska museet, Stockholm.

Sländtrissorna det enda som är kvar av redskapet

som behövs för att göra en tråd.

Och vävvikterna som visat att det funnits en vävstol,

att man kunnat producera tyg för kläder och inredning.

Och så nålarna  för att sy ihop tyg och skapa brukstextil.
Ett så viktigt och litet redskap.

Nålar utställda på Historiska museet, Stockholm.

Alla dessa redskap som har brukats i hemmet,

 för familjens textila behov, dräkter, sängkläder...

Mary kommer att lägga särskild tonvikt på just nålarna.
Vad kan de berätta för historia?

Jag kan berätta att våren är här!