Att följa en konstnärs utveckling är spännande.
När du har en lång tidsperiod att se tillbaka på ökar förståelsen.
Du kan se hur tiden sätter spår i verken.
I Badande barn, från 1964, har formerna förskjutits,
men fortfarande är det den sedvanliga gobelinväven som gäller.
Men Veronica Nygren leker med motivet. Vad flyger i luften?
År 1975 gör Veronica väven And.
Och här har det hänt grejer, det svänger om väven!
Hon tar ut svängarna, har hittat nytt inslag och ny teknik.
Mah-Jong-trasor och Navajogobelin.
I väven Skynda från år 1979 använder hon trasorna i tuskaftsväv.
Men nu har hon vävt mindre vävar som sys ihop till ett stort verk.
Effekten bidrar till uttrycket av brådska.
Det finns en positiv förvirring i bilden, tycker jag.
Travesti på trasmatta kommer till år 1988.
Återigen har Navajogobelin använts och ännu en gång trasor.
Nu är de dessutom hittade i en container - dubbelt återbruk!
Här har hon kommit tillbaka till en teknik som känns rätt.
Den kommer hon dessutom att utveckla ytterligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar