Det var en slogan som postverket använde en gång.
Då när brev och kort var något man skrev ofta.
Till namnsdag och födelsedag eller som resesouvenirer.
Och sparade som kära minnen. Som mina barndomskort.
Exotiska på olika vis, från mitten av 1950-talet.
Ett brev kan också ses som forskningsmaterial.
Och en brevsamling över tid ger massor med information.
Christina Wijkmark har läst och sammanställt 1600-talsbrev
från Catharina Wallenstedt till boken Allrakäraste.
Catharina skrev till sin make, som vistades utomlands, om godsets skötsel.
Om vad som skulle göras och om vad som var gjort.
Till sin vuxna dotter, Gretha, skriver hon:
"Vad jag nu här haft att göra, är allt med spinna, tvättning och nystning.
Sängkläder har jag ock nu laga, som behövdes, jag har nu här inte mera lin."
Två meningar som berättar om att även adelskvinnor deltog i textiliernas skötsel.
Att garnet tvättades efter spinning och före det nystades.
Att även rikemanssläkter lagade och lappade sängkläder.
Och att årets lin var förbrukat.
Brev av annat slag har Cécile Michel forskat på.
Hon har läst tusentals brev som skickats från
kvinnor i staden Ashur till familjemedlemmar i Anatolien.
De berättar om familjens textilproduktion, dels för eget behov,
dels för försäljning i Anatolien. En viktig export för kvinnorna.
Breven är skrivna på lerplattor med kilskrift ca 1800 f. kr.
Om dessa ska Cécile Michel föreläsa på textilsymposiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar