En personlig stil

Veronica Nygren utvecklar sin Navajovävning till en personlig stil.

En teknik och ett uttryck som bara är hennes.

Och hon blir en mästare på den.

Vaken från 1983 är vävd av lin och tagel.

Jag tror det är första gången taglet används, men inte sista.

Det står för något fantasieggande och är svårvävt.

Skugga är namnet på väven från 1985.

Här är återigen ett nytt material, sisal, använt till inslag.

Varpen är den traditionella av lin, klassisk och snygg.

Vit akrylfärg har fått ge skuggan.

 

Veronica har kommit långt i sitt utforskande av Navajotekniken.

Helfigur heter väven som gjordes 1985.

Här blandas tuskaft med navajogobelin för att nå önskat uttryck.

Sisal, jute, lin, tagel, risrot, kokos och textilfärg har gått åt.

Nu behärskar hon teknik och material helt.

Hon har fått en egen personlig stil.

Utveckling

Att följa en konstnärs utveckling är spännande.

När du har en lång tidsperiod att se tillbaka på ökar förståelsen.

Du kan se hur tiden sätter spår i verken.

I Badande barn, från 1964, har formerna förskjutits,

men fortfarande är det den sedvanliga gobelinväven som gäller.

Men Veronica Nygren leker med motivet. Vad flyger i luften?

År 1975 gör Veronica väven And.

Och här har det hänt grejer, det svänger om väven!

Hon tar ut svängarna, har hittat nytt inslag och ny teknik.

Mah-Jong-trasor och Navajogobelin.

 

I väven Skynda från år 1979 använder hon trasorna i tuskaftsväv.

Men nu har hon vävt mindre vävar som sys ihop till ett stort verk.

Effekten bidrar till uttrycket av brådska.

Det finns en positiv förvirring i bilden, tycker jag.

Travesti på trasmatta kommer till år 1988.

Återigen har Navajogobelin använts och ännu en gång trasor.

Nu är de dessutom hittade i en container - dubbelt återbruk!

 Här har hon kommit tillbaka till en teknik som känns rätt.

Den kommer hon dessutom att utveckla ytterligare.

Ännu finns tid kvar

Textil konst och radikal design,

utställningen på Thielska galleriet pågår ett tag till.

Gå och se den, om du kan - före 31 maj.

En retrospektiv utställning

över Veronica Nygrens konstnärskap.

Man kan inte påstå att hon fick ett långt liv, 1940-2006, 

men under den tiden hann hon göra mycket.

 Utställningen spänner över hela bredden.

Vävningen har följt henne genom livet, 

men förändrats, förnyats och hittat nya former.

Simmerskan från 1962 är en tidig liten väv.

Traditionellt utförd i gobelinteknik av lin och ull.

 Klädformgivning var viktig - ett medvetet uttryck.

En form av konst som alla kunde äga, bära, vara vackra i.

Men också göra ett medvetet val, när svensk konfektion var i nöd.

Veronica Nygren var en av tre skapare av Mah-Jong.

Broderi i stort format bangade hon inte för.

Till Spånga brandstation skapade hon bilden Skogsbrand, 1964.

Det är en stor textil i måttet 2x1 meter, med applikation och broderi.

Inga traditionella stygn utan fria sömsätt.

Jag vill påstå att,
Veronica Nygren var en allkonstnär på textilens område.

Textil som militär persedel

Jag läste om militärens persedlar för ett tag sedan.

Tidningen Vi rapporterade om utvecklingen under tusen år.

Och nu läser jag om Odens krigare.

De var iförda masker/dräkter för att likna en varg eller björn. 

Fyndet från Torslunda visar hur det kunde se ut.

En maskerad krigare som tror sig vara osårbar iförd en varghamn.

En annan bild finns på en textil från Osebergaskeppet, Norge.

I Annette Damgaards bok FILT finns en bild med,

på en nytillverkad tovad dräkt som föreställer ett vildsvin.

  På min bild av Osebergstäcket ser jag inte vildsvinet.

Men hästar och en procession med personer.

Jag får lita på forskarnas tolkning och fascineras av vävkonsten.

Det är dessa tolkningar som gör masken från Hedeby spännande.

För när den är hopsydd i nosen liknar den en björn.

Och då är frågan öppen - har den varit en del av en björnhamn? 

Är det en tovad "krigardräkt"?

Och allt detta satte ryttarmasken från Hellvi igång! 

Gotlands kvinnor

Det finns en särskild sorts kvinnor på Gotland.

Starka, kloka, och med en naturlig stolthet.

De vet vad de kan och är trygga i det.

Och vad de kan sedan! Här bärandes på ett lamm,

som ska klippas, på Nordiska museet. Inför fin publik!

Året är 1962 och det går alldeles utmärkt.

Men det är lite av en gången tid, då livet var ett annat.

Varje dag sköttes hem och hus, barn och djur.

Slakt, byk och bak med jämna mellanrum.

Vävstolen fick sin tid, liksom broderi och sticksöm.

Det sociala engagemanget stod föreningslivet för.

Röda korset, Syföreningen och Hemslöjden.

Idag tar jag avsked av en sån kvinna.

Som har lärt mig så mycket.

Ren fakta om seder och bruk, om hur det var.

Men också om hur man bör vara,

mot varandra och mot livet.

Lite tommare går livet vidare,

med nya kvinnor i en ny tid.

Reservera dagen!

Dagen då Hemslöjden i Skåne öppnar upp igen.

Lördagen den 9 maj klockan 11-16.

I Gamla stationshuset i Landskrona.

Allt blir samlat under samma tak,

butik, kurslokaler, utställningsytor och hemslöjdskonsulenter.

Här kommer slöjdmaterialet att finnas på plats.

Bara att springa till rummet intill för nytt.

Vadmal och kläde för skånskt yllebroderi.

Tillklippta bitar eller på helbredd metervara, bara att välja.

Massor med ullgarn i alla kulörer samt guldtråd.

Mönstervävda band till dekoration av spedetröjor,

knypplade spetsar i guld och silver för de som vill sy bröstlappar.

Vilken inspiration att gå här och välja material.

Och du, den 9 maj är det stor invigning!

Men redan nu kan du besöka butiken.

På plats eller via nätet, här.

Lika - olika

Trots samma förutsättningar blir resultatet olika.

Det visar Broderiakademins lokalgrupp på Gotland prov på.

Under en sommar fick de fem olika ledtrådar att tolka.

På ett vitt underlag skulle tjugofem rutor markeras.

Därefter fick man ett ord som skulle tolkas i fem rutor.

Första ordet var fagning, att räfsa bort vinterns skräp i änget.

Så fylldes orden på med jämna mellanrum.

Ibland var det kanske rent av knappt med tid för att bli klar.

Examen kommer ju också tidigt på sommaren.

Och ytterligare fem rutor skulle fyllas!

Bara dryga två veckor efter är det dags för midsommar, 

och nya fem rutor att brodera.

Vattenlek och turister däremot räcker sommaren lång.

Här har fyra personer broderat och löst uppgiften.

Några tar ut svängarna, spränger ramarna.

Ja till slut ser jag knappt att det är tjugofem rutor,

eller samma ord som visualiserats.

Tänk så olika vi löser en uppgift,

och ingen är mer rätt än en annan - bara annorlunda.

Bra att komma ihåg i flera sammanhang!