Snart sportlov

Drar du till Jämtland under sportlovet?

Vecka 8 pågår en tovningsutställning i Järpen.

Lampskärm tovad av Annica Persson.

"Tovning i nytt ljus" heter utställningen.

Den arrangeras av en grupp filthantverkare med namnet we FELT it.

Invigning sker på Kulturhuset i Järpen lördagen den 14 februari kl. 12.

Öppet 12 - 16 alla dagar till den 22 februari.

Stängt på måndagar.

Välkommen!

Nordiskt hemslöjdsläger

När våra barn var små åkte vi på slöjdläger.

Det var ett bra sätt att se grannländerna,

och ta del av deras slöjdtraditioner.

Då, i Danmark var det kurs i sävslöjd bland annat.

Deltagarna gjorde skor, hattar och burkar.

I Norge bakade vi leffsor.

Årets tema är skärgårdsslöjd.

Finland är värd och står för programmet.

Att slöjda tillsammans med sina barn eller barnbarn är kul.

På slöjdlägren samlas slöjdintresserade från hela Norden i alla åldrar.

Här kan du läsa mer.

På huvudet en rutig duk

Visst har väl du också haft den rutiga duken på huvudet?

Som schalett, som vi säger idag,

men huvudduk är kanske det mer riktiga namnet.

Foto utställt på Rättviks kulturhus, sommaren 2014.

Den dyker ju upp med jämna mellanrum i modet.

På 1970-talet var det populärt att knyta den som kvinnan på bilden.

Fast vi då såg helt annorlunda ut, bilden är knappa 100 år äldre.

Foto i privat ägo från boken Sockendräkter i Dalarna.

Kvinnan på bilden ovan har stärkt sin huvudduk.

Runt halsen har hon ett halskläde i ylle - rutigt.

Halsklädets snibbar är prydligt instoppade under förklädet.

Kanske var det första gången hon besökte fotografen?

Men vilken tur att hon gjorde det - annars hade vi gått miste om bilden.

Fotot är en bra dokumentation som ger massor av information,

vilket kanske inte de inblandade tänkt på när bilden togs.

Tur att bilder sparas och att de vårdas!

Estland i sommar?

Får jag locka med en resa till Estland i sommar?

Där du får prova på olika slöjdtekniker?

För där finns ju så många duktiga slöjdare som vill lära ut.

 På Viljandi culture academy blir det slöjdläger i sommar.

Läs mer och anmäl dig här!

För fler än snusare

På lössnusets tid torkade kanske snusaren av sig på näsduken,

när prillan var formad och stoppad under läppen.

Näsduken fick namnet snusnäsduk.

Den rutiga näsduken dög säkert till det,

men jag tänker mest på en tryckt duk som snusnäsduk.

En kulört bård runt en spegel som är rikt mönstrad.

Den röda och den blå färgen har varit vanligast.

Turkrött och indigoblått färgat på bomull.

 

Men även här styr modet kulören och idag finns fler färger.

Dessutom har användningsområdet ändrats.

Idag knyts snusnäsduken runt halsen.

Ofta i samband med friluftsliv, både vinter och sommar.

Motorcykelåkare är också förtjusta i den.

Ursprungligen har den tryckta halsduken kommit hit från andra länder.

 Till oss via Ryssland och södra Europa.

Men mönsterbilden pekar ännu längre bort. Indien och Java?

År 1975 köpte jag, genom en klasskamrat, en halsduk från Österrike.

Nästan hela klassen ville ha en halsduk och flera kulörer fanns att välja på.

Min blev rosa med vitt mönster - jag tror den enda i den kombinationen.

Men mönstret var likartat på alla.

Och ingen av oss snusade - det är jag säker på!

Näsduken

Den rutiga duken kunde också vara näsduk.

Då kanske en aning mindre i storlek.

Och också tunnare i kvalitén.

Vävd i linne eller senare i bomull. 

Fortfarande rutig och tekniken var tuskaft.

 Den här duken är en kopia av Carl von Linnés näsduk.

Framtagen som en souvenir på uppdrag av Svenska Linnésällskapet.

Den är vävd hos Björke vävstuga i norra Östergötland.

Här kan du läsa mer om dem!

Den här näsduken är vävd i bomull, lite för kraftig för att snyta sig i,
i alla fall i mitt tycke. Originalet var nog tunnare, kanske i linne.
Hade Carl haft näsduken i bröstfickan - fast det hade han inte -

kunde duken varit så här snyggt rullad.

Idag fungerar den bäst som duk på bord,

eller som förningsduk.

Mattransport

Idag skickar vi mat långa vägar i flera dagar.

Maten är väl försluten i specialförpackningar utan luft.

Förr på 1800-talet, när maten transporterades var det ofta i en korg.

Där låg den väl skyddad för stötar och slag.

Och så täckte man korgen med en handvävd duk. 

Den rutiga duken blev en förningsduk.

Kanske minns du Astrid Lindgrens historia om Emil i Lönneberga?

När det bjöds till kalas där kom alla med sin ostkaka,

som gästerna smakade på och jämförde med sin egen.

Säkert var ostkakorna täckta med förningsdukar vid transporten.

Kalmar läns Hemslöjd med butik i Kalmar, lite söder om Lönneberga,

 sålde handvävda förningsdukar långt in på 1970-talet.

 

Här på Gotland har traditionen sett lite annorlunda ut.

Här skickade man iväg ingredienserna ett par dagar i förväg.

Till den gård där kalaset skulle bli. 

Där hade man i sin tur bokat en kokarmor som lagade till läckerheterna.

Kanske blev det större variation på maten - inte bara ostkakor.

Ett nytt namn fick duken i alla fall.

Sändningsduk!