Idag skickar vi mat långa vägar i flera dagar.
Maten är väl försluten i specialförpackningar utan luft.
Förr på 1800-talet, när maten transporterades var det ofta i en korg.
Där låg den väl skyddad för stötar och slag.
Och så täckte man korgen med en handvävd duk.
Den rutiga duken blev en förningsduk.
Kanske minns du Astrid Lindgrens historia om Emil i Lönneberga?
När det bjöds till kalas där kom alla med sin ostkaka,
som gästerna smakade på och jämförde med sin egen.
Säkert var ostkakorna täckta med förningsdukar vid transporten.
Kalmar läns Hemslöjd med butik i Kalmar, lite söder om Lönneberga,
sålde handvävda förningsdukar långt in på 1970-talet.
Här på Gotland har traditionen sett lite annorlunda ut.
Här skickade man iväg ingredienserna ett par dagar i förväg.
Till den gård där kalaset skulle bli.
Där hade man i sin tur bokat en kokarmor som lagade till läckerheterna.
Kanske blev det större variation på maten - inte bara ostkakor.
Ett nytt namn fick duken i alla fall.
Sändningsduk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar