Oj då!

 Jag brukar göra julens kort själv.

Det har blivit en utmaning att hitta på hur.

Glad i hågen gick jag för att inhandla material.

Både förvånad och förundrad blev jag,

för där erbjöds virkade plättar, så kallade stickers.

Säkert handvirkade av tunn tråd, kanske sytråd.

Pärlor och paljetter och glitter.

Påsar med blandade knappar och hopplockade pysselkit.

Kartong blev vad jag köpte, gick hem, letade och hittade:

tomma uppklippta kaviartuber - är guld värda,

blyertspenna, kuvert och vita A4 ark,
lite ullgarnsrester och så pepparkaksmåttet - lilla hjärtat.
 Det får bli julhälsningen 2014!

 

Alice klänning

Såg du på Nobelfesten, på banketten?

Noterade du Alice Bah Kuhnkes klänning?

Bild lånad från internet.

Visst var det något visst med den.

Och ja det var det! Alice har verkligen tänkt.

En klänning som sytts om och fått en samisk design.

Värdig en kultur- och demokratiminister.

Klicka här och du kan läsa om hur klänningen skapades. 

Klicka här och du kan tycka till om kreationen.

Gör det!

"Föder sig med kard och spinnande."

 Det var vad Gunnilla, Marren Chrestensdotter,

Karin och Mahlen Karen gjorde för att klara livhanken.

Alla var de båtsmansänkor år 1681.

Uppgifterna kommer från de nya mantalslistor

som gjordes efter de danska årens slut på Gotland.

Kardar och spinner - då är det ullgarn,

men står det bara spinning kanske tråden består av lin?

All tråd var på den här tiden spunnen för hand, 

men var det på rock eller slända?

Hur stor var förtjänsten och vad hanns med på en dag?

 

Listorna visar att det var fattigt folk som spann.

Änkor med små barn, änkor i hög ålder och ålderdomssvaga.

De spann "för fålk", "för gott folk" och "för sin föda".

Själv har jag hittat uppgifterna i Haimdagar,

 vars redaktör Anders R Johansson visade mig artikeln.

Tack för det! 

Och tänk vad några få ord,

 och halva meningar ger mycket information.

"En skomakare vid namn Jacob Bander, 

haver intet något visst hem,

utan arbetar uti tinget." 

Trä eller plast?

Visst kan de göra träslevar i Polen.

De som finns på Åhléns är ju dessutom FSC-märkta.

Gjorda av virke från ansvarsfullt skötta skogar

Men inte blir de som Niklas Karlssons!

Hans kanske inte kommer från FSC-skogar,

men från ett vedträ i vedboden eller på vedbacken.

Väldigt närproducerat.

Varuhusets träredskap kan också vara tillverkade i Kina,

och transporterade över halva jordklotet.

Priset för sleven är 39:-.

Vill du ha den mer miljövänliga från Polen 

får du punga ut med 69:-.

 Om du sen ser på funktion och skönhet,

ja då ligger den handgjorda hästlängder före.

Men framförallt är den viktig som ersättare för plasten.

Trä har vi omgivit oss med sedan vi blev människor,

lagat vår mat med och stoppat i vår mun.

I 3 miljoner år, om inte mer.

Plasten har vi bara brukat på det viset i 50 år.

Här kan du läsa Gunilla Kindstrands krönika i ämnet.

Men vem bryr sig om skogen?

Svaret finns här.

Värdet på en träsked

I Sköna Hem hittar jag även en notis om träskedar.

Niklas Karlsson har impat på skribenten.

Med rätta!

I björk hugger/täljer han sina skedar.

Funktionsdugliga och formsköna.

Priset är bara 250.-, helt överkomligt tycker jag.

För ett bra hantverk tillverkat utan maskiner i Sverige.

Även Niklas är nöjd med prissättningen.

Det tar honom bara dryga 11 minuter att slöjda en sked.

Räkna bort moms och försäljningskostnader,

så blir timförtjänsten inte hög, men ok.

Undrar du hur han gör?

Ta dig 11minuter och 29 sekunder,

titta här och häpna över skickligheten med yxa och kniv.

Köpsugen?

Klicka här!

Kökskniv eller dopdocka

Jag läser i tidskriften Sköna Hem att

Sörmlands museum har öppnat ny butik.

Med avstamp i samlingarna har ny design skapats.

Både för lyst och till vardagsbruk.

En riktig kockkniv tillverkad av Simon Svennberg,

och Vesa Sarrelainen som smitt bladet av återbrukat stål.

En pall har inspirerat till skaftets form.

Emma Jönsson har gjort dopdockan, Drömmaren.

Här har dopmössor stått som förlagor.

Dockan är tänkt att hängas upp och är försedd med hängögla. 

Butiken finns i Nyköping,

men även på webben, här.

Sommarlängtan

 Händer det att du längtar till sommaren - mitt i vintern?

Jag gör det alltid, liksom jag kan längta efter jul i juli månad.

Då vandrar jag till biblioteket och letar passande böcker.

Just nu har jag läst boken om 

Gunnebo och 1700-talets sommarställen 

i Göteborgs omgivningar.

Här beskrivs hur den förmögne köpmannen John Hall

lät skapa Gunnebo slott men omgivande trädgårdar.

Uppdraget gick till arkitekten Carl Wilhelm Carlberg som ritade allt.

Huset, inredningen, möblerna och trädgårdarna.

Han hade fria händer och tillgång till en stor kassakista.

Boken är skriven av Lars Sjöberg och fotat har Staffan Johansson gjort.

Bilderna är många och vackra samt beskriver miljön fint.

Lars Sjöberg är den bäste författaren att beskriva en sengustaviansk miljö.

Och han lever verkligen upp till sitt rykte.

 

Vilken lyxvilla Gunnebo var. 

Kakelugnen i matsalen hade två utbyggda värmeskåp,

krönta av bronserade urnor och här hölls tallrikarna varma.

Hur många har det i sina sommarhus idag?

Till anläggningen hör stilträdgård och köksträdgård,

samt den engelska parken.

Gunnebo är idag öppet för allmänheten, se tider här.

Men är du inte i närheten av Göteborg kan du

fördjupa dig i slott och trädgårdar via filmerna här.

Det tillfredsställde min sommarlängtan.