Jag har sett utställningen
på Etnografiska museet i Stockholm.
Blåkläder både från USA och Japan visas.
Samma kulör, från samma färgämne men så olika uttryck.
Gamla denimplagg visas - som denna overall utgrävd i en gruva i Nevada.
Den tros vara tillverkad i början av 1900-talet, en hög ålder på ett denimplagg.
Tillverkaren är okänd, men att den varit blå är säkert.
Alla denimplaggen på utställningen är inlånade från Douglas Luhanko,
om honom och hans företag kan du läsa mer om här.
Betydligt äldre är tygerna från Japan, från 1700-talet - 1900-talet.
Tyger vävda i ikat som på japanska heter kasuri,
och där vissa delar av garnet reserverats och färgats innan vävning.
Mönstret växer fram allteftersom väven vävs.
För mig är det lite obegripligt när varp och inslag passar ihop,
och ett så komplicerat motiv som tranan kan växa fram.
Betydligt enklare anses shiborimönstarde tyger vara.
Dels kan mönstret uppstå genom omknytningar, dels genom vikningar,
eller blockering med träskivor innan det doppas i indigobadet.
I Japan, där man behärskar metoden till fullo, finns avancerade motiv,
och konstnärer som specialiserat sig på tekniken.
Och då blir det nästan lika obegripligt!
Här och nu har shiboritekniken fått ett uppsving.
Även det redovisas på utställningen,
genom nyproducerade tyger som är upphängda.
Jo - så visas filmen Indigomästaren (om Hiroyuki Shindo),
som Elisabeth Martón har regisserat.
Gå och se utställningen om världens vanligaste färg,
den pågår till den 28 augusti och har fri entré.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar