Ett regntungt novemberdis omfamnar dagen.
Grått och ljussvagt, men varmt väder.
Och jag letar vass.
Vattenväxten som är så användbar.
Som takbeläggning på hus, yttertak,
och till takkronor för prydnad - upphängt i innertaket.
Att färga garn med och som foder till kreatur - förr alltså.
Idag kan vi fundera på att elda med vass.
Två och ett halvt kilo torr vass motsvarar 1 liter olja i värmevärde!
Men visste du att vassvippan brukats till stoppning i bolster.
Jag kan tycka att den är aningen hård och stel,
så nog måste det vara lite knöligt med en sån kudde.
Men i boken Textil från Vikbolandet är det omskrivet.
Där refereras till bouppteckningar, i den äldsta från 1819 står det:
"Enkans säng bestående av vipkläder, lakan, täcke och 1 vippbolster."
Bonden Håkan Månsson lämnade 1840 efter sig 5 wippkuddar.
Från 1859 finns ytterligare en bouppteckning där 2 wippbolster ingår.
År 1883 dör hemmansägaren Magnus Månsson,
och efterlämnar bland annat 3 bolstrar med vipp uti.
Så sent som 1902, när sonen som ärvt gården avlider,
finns wippbolster med - nu hela 6 stycken.
Vassvippor har alltså varit ett relativt vanligt stoppmaterial,
i alla fall i Östergötland, fast helt bortglömt idag.
Boken är tryckt 1984 och slutsåld i bokhandeln,
men Slöjdmagasinet har ett begagnat exemplar, klicka här.
Kul tanke, men jag föredrar nog dun!
SvaraRaderaDet gör nog ja med men förutsättningarna var annorlunda för bara 110 år sedan.
SvaraRadera