Alltså vilken kvinna, så tydlig i sitt liv.
Så kvinnlig i sin yrkesutövning.
Herta Hillfon, keramiker.
Leran var hennes arbetsmaterial och av den gjorde hon storverk.
Rent fysiskt, voluminösa skulpturer, men också med stor konstnärlig verkshöjd.
En alldeles egen stil och eget uttryck gav hon sin konst.
Låter det kvinnliga framträda tydligt.
Det vardagliga visar hon på, barnet, brödet och textilen.
Tre områden som tillhör den kvinnliga sfären.
Barn och bröd gjordes i lera, men textilen var lingarn i orginal.
Och visst är det så - att alla kvinnor har en knapplåda.
En liten burk för förvaring av udda knappar.
Hertas var stor, gjord i lera men med riktiga knappar.
År 1971 blev hon ledamot av Kungliga akademien för de fria konsterna.
Den första kvinnan i den akademien, som grundades på 1700-talet.
Till uppdraget hörde att framställa ett konstverk,
och det blev ett huckle i svart lera. Åter en symbol för kvinnan.
Ja det vardagliga kvinnliga var nära Herta Hillfon.
Det är väl bara hon som skulle sätta sitt självporträtt på ett tvättbräda.
Så starkt, vackert och poetiskt!
Gör det!
Å, Herta Hillfons alltså, så älskad....
SvaraRaderaJust så... älskad! Hoppas vänföreningen klarar av att hålla liv i hennes verkstad/ateljé.
SvaraRaderaJag noterar förstås det virkade, och funderar på vad det står för... En moder med mycket garn i huvudet ser jag i alla fall...
SvaraRaderaJa man kan fundera på virkningen, linet och textilen överhuvudtaget. Varför fick det vara textil och inte ett uttryck i lera? Fint är det!
SvaraRadera