I höstas fick jag en present!
En påse med dahliaknölar.
Här kommer en gul dahlia från min farfar Manfred.
Så stod det på kortet med motiv från Tage Andersens
utställning på Körsbärsgården förra sommaren.
utställning på Körsbärsgården förra sommaren.
Min mormor var proffs på dahlior.
Blomman som växer upp ur en knöl, men inte är frosttålig,
utan måste grävas upp varje höst för vinterförvaring, frostfritt.
Och på våren grävas ner igen - inte min melodi precis.
Men tack Yvonne, som jag fick den av!
Nu kanske jag har åldern inne och blir som mormor.
Nu kanske jag har åldern inne och blir som mormor.
Gåvan är så stor och fin att jag kunde dela den i sex delar.
Nu är jag bara lite osäker på om jag planterat den rätt.
Är det någon som vet?
Jag grävde ner den ca 10 cm i jorden, kompostrik mylla.
Och sedan vattnade jag.
Vad tror ni?
Är det vad dahlior önskar?
Är det tillräckligt varmt i jorden?
Behöver jag täcka den nu i början?
Tusen frågor - något svar?
Knölarna verkar ha haft den bästa vinterförvaringen och nu fått finfin plantering. Inget mer att göra med dem, bara invänta blomning!
SvaraRaderaHärligt, då slänger jag bara på lite vatten om det blir torrperiod. Och väntar med spänning på blomster.
SvaraRaderaTack!