Så här tänker jag ...

...sticka mina första par strumpor.

Garnet är valt ur mitt garnförråd och inte nytt.

Det kommer från Bolivia och är en gåva från min systerdotter.

Säkert nästan tolv år sedan jag fick det, men helt okej.

Det är ett mjukt alpackagarn och jag har bara vitt.

Så jag kompletterar med ett flerfärgat melerat silkegarn.

Köpt själv för många år sedan, för att det är vackert.

Nu tycker du kanske inte detta är sockgarner?

Håller med, men är vad jag har.

Och då får det bli nattstrumpor för frusna fötter.

Då är det minimalt slitage och mjukt och skönt.

Så till stickor!

Jag har ett gäng av olika storlek och hoppas på få till ett spel.

I annat fall får det bli den nya förpackningen.

Problemet är att de är lite för tunna.

Och då måste jag räkna om mönstret - inte så bra.

Så nu är det bara att börja!

Så här färgar du påskens ull.

Än hinner du, låt det bli ett påskpyssel.

Välj en glansig, lockig och ren ull - bilden visar finull.

Vackra ullockar kan du köpa från Ullverkstan.

Tvätta ullen försiktigt för att få bort en del av ullfettet.

Ta de torra ytterskalen från gul lök och koka dem.

Efter ca 30 minuter silar du bort lökskalen, men spara vattnet.

Lägg i ullen i färgbadet och låt sjuda i ca 30 minuter.

Klart att torka och hänga i påskriset!

Tovat påskpynt...

 ...hinner du fortfarande göra. 

En fjäderboll som dekoration på påskbordet.

På bloggen Kreatov finns en beskrivning.

Den är lätt att följa och det enda behöver är en stor tekula.

Ja så ull och påskfjädrar, samt vatten och diskmedel.

Det här är en slöjdgrej perfekt att göra med barn.

Använder du kardflor går det fort att tova.

När påsken är över blir det en kul leksak.

Räcker året om!

En utmaning!

Jag har utmanat mig själv - att sticka strumpor.

Om det går bra ska jag sticka ett par med inspiration från de 

turkiska strumporna som ställdes ut på Langska huset förra sommaren.

Boel Matzner har samlat in dem i Turkiet.

Idag är det Österlens museum som äger dem.

Men allra först ska jag sticka ett par för att lära mig.

Det var evigheter sedan jag stickade strumpor.

Därför kommer jag att följa Helenes grundmönster.

Från bloggen En stickblogg till.

Nu är det inte bara jag som utmanat mig själv.

Vi är många som greppar stickorna av olika anledning.

Initiativet kommer från Dödergök, kolla här.

Så nu kan du också komma med!

Nya erfarenheter och hemkänsla

En stor buske av Boganvilla beundrade jag i Jordanien.

Säkert var den ca 3 meter i omkrets och lika hög.

Hos oss är den ju en krukväxt som visserligen kan bli stor

 under gynnsamma förhållanden - men ändå är för prydnad, i kruka.

 

En rejäl kvist fick jag av en kvinna som odlade den, så flott!

Jag fick veta, av en annan kvinna, att den behåller sin färg när den torkas.

Det var lite krångligt att frakta kvisten men den torkade fint.

 

 

Vi besökte ett privathus från den tid grekerna befolkade Jordanien.

Där erbjöd en flicka halsband av gula Bellis, 1 Jordaniendinnar.

Gula blommor är ju lätta att torka, så ett halsband blev mitt.

Och kommer alltid att påminna mig om resan.

Alldeles intill huset sparkade ett gäng killar fotboll.

Det är något extra att leka intill gamla byggnader.

På julaftons kväll åker vi kälke bredvid Visby ringmur.

Bara för att få känna historiens vingslag.

Fagningsblomma!

Tid för vitsippor är det nu!

Eller fagningsblomma som den heter på gutamål.

Och fagat har vi gjort. Hela stora änget är räfsat.

De små bitarna också, och det är så skönt att det är klart.

En pärs som känns i armmuskler och rygg flera dagar.

Men fint blir det!

Så där att man önskar kunna spara skönheten.

Vilket man också kan.

Jag har lärt mig det av Anna-Karin Reimerson,

länshemslöjdskonsulent i Västmanland.

På bloggen Slöjdnytt beskriver hon hur det går till.

Så nu kan du också spara skönheten.

Att göra en tråd...

...det är spännande och fascinerar mig just nu.

Det som arkeologerna hittar av verktyg för

trådtillverkning är sländtrissor av olika utseende och dimension.

De kan bland annat vara tillverkade av sten, lera, bärnsten.

Själva tenen, som var gjord av trä, är förmultnad.

Ändå kan man beräkna tenens format med hjälp av trissan.

Många trissor är skadade och kantstötta.

Vid rekonstruktion av spinning får de nya 

trissorna ofta samma skada.  

Det händer när tråden går av och sländan tappas!

Linda Olofsson hade med sig flera redskap för spinning.

Olika sländor men även en "pinne" att spinna på.

Eftersom den är gjord av trä finns inga fynd,

 som man med säkerhet kan härleda till spinnredskap.

Lindas kopior ser, i dåligt foto, ut så här:

En trästicka med en förtjockning i ena änden.

Man låter den vila i handen och skakar handen så att 

stickan rullar runt. En snodd uppstår och en tråd bildas.

Ja man måste ha lite fibrer att spinna också!

Spännande är det. 

Spännande är också läsningen av rapporten

Examination of spinning and weaving sampler.

Då är man nere på "nördnivå" men ack så roligt!