måndag 14 december 2015

Svart och vitt

Det går inte alltid så bra.
Det är så himla lätt hänt att jag glömmer,
och vips på någon minut blir det svart.


Nästan varje gång jag bakar pepparkakor blir en plåt bränd.
Visserligen kan svarta kakor vara fina, men inte smaken.


Tur då att jag köpt ett hjärta på hemslöjden i Bratislava.
Ypperligt dekorerat med sockerkristyr.
Hållbart som attan - för inte kan jag äta så fin slöjd.


4 kommentarer:

  1. Jo det vet man att det är känsligt med tiden på pepparkakorna! Jag brukar ofta bränna den sista plåten.
    Det var en snygg pepparkaka från Bratislava, jag förstår om du inte äter upp den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja första och sista plåten är värst, innan jag fattat hur fort det går och sedan när jag slappnar av i tron att allt är klart.

      Radera
  2. Varför är det så? Nästan alla jag känner inklusive mig själv bränner minst en plåt med pepparkakor. I år har jag t.o.m en blåsa på ringfingret, onödigt att bränna sig själv också.
    Den fina från Brattislava kommer du väl aldrig att äta? Vilket hantverk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja att bränna sig själv är verkligen onödigt - det gör ingen glad. Och nej pepparkakan från Bratislava äts inte. Fast det går säkert.

      Radera