"Hon föddes samma år som Napoleon fördes till S:t Helena och levde ännu under första världskriget då unga pojkar stupade vid Somme och Verdun. Det är inte säkert hon någonsin hörde talas om dessa människor, händelser och platser. 1815 till 1916 - det är nittionio människoår."

Så inleder Kerstin Ekman en artikel hon skrev för tidskriften Femina på 1970-talet.

Jag brukar läsa den berättelsen när jag undervisar i folkligt broderi.

Den är så välformulerad och bra skriven att alla lyssnar.

Det blir så tyst i salen att man kan höra en knappnål falla.

Andäktigt.

 

Ett kvinnoöde, en bit lakansväv och lite rött vävgarn, är överskriften.

Texten handlar om Brita Kajsa Karlsdotter och hennes broderier.

Anundsjösömmen, uppkallad efter den socken hon levde i.

Hon broderade det mesta när hon var över åttio år gammal.

Med rött bomullsgarn sydde hon på vit lakansväv.

Inget dyrbart material och motiven hade hon runt sig.

Myrten på fönsterkarmen, gräset på ängen och granen i skogsbrynet.

Skirt och lite darrhänt broderade hon.

 

 Ett helt annat uttryck är Hälsinglands kompakta broderier.

Delsbosömmens fylliga rosor och Järvsösömmens karaktäristiska tofsar.

 

Idag ska den läsas igen - artikeln.

Jag ska undervisa om skånskt yllebroderi, Hallandsöm och Blekingesöm.

Svartstick och sömmarna från Delsbo och Järvsö.

För textilettorna på Gotlands folkhögskola i Hemse.

Lakansväven har kompletterats med ylletyg.

Filtade bitar som gjorts på lektionerna i tovning.

För Yvonne Habbe för att få bästa kvalité.

Stadigt och jämt filtat utan att vara stampigt.

  Att filta så är en konst.

Restgarner från vävningen, ull och bomull, broderar vi med.

Att skapa konstverk i broderi behöver inte var kostsamt.