Lika som bär?

Mönster har alltid vandrat över tid och rum,

struntat i gränser och länder.

Varit allas och ingens, trots att vi vill gruppera dem.

Och visst är det roligt att dessa mönster kallas estniska.

Strumporna som finns i min senaste stickbok.

Motiven kommer från vantar som finns på nationalmuseet i Tartu,

och som nu har återbrukats i strumpor och sockor. 

Den lilla vantspillran kommer från Vändra socken, Kiuaru gård.

Så absolut, det är ett estniskt mönster!

Men när man stickar ett liknande här på Gotland,

ja då heter det "Mönster från Tofta"!

Och de är nästan lika som bär.

En ny stickbok!

En stickbok fick följa med mig hem från Estland.

Fattas bara annat, stickning är något man verkligen behärskar,

tar vara på och utvecklar till vår tids mönster.

Eesti sokikirjad ilma laande laiali heter boken som är skriven av Aino Praakli.

Estniska sockmönster över hela världen är den engelska titeln.

För ja! - det finns en engelsk översättning.

Antingen är kapitlet översatt direkt där den estniska texten slutar,

eller så finns både estnisk och engelsk text på samma sida.

Boken handlar om sockor, hur du stickar dem (ett grundmönster).

Sockans olika delar, bra att kunna på både estniska och engelska, med bild.

Ett kapitel handlar om kulturarvet och olika reflektioner på det.

Sen kommer mönstren!

Traditionella Setustrumpor för män, strumpor med mönster från vantar,

och strumpor rekonstruerade från Estlands nationalmuseum.

Ett verkligt fynd som jag dessutom kan läsa!

Vill du köpa boken finns den här.

Men för samma kostnad kan du resa till Tallinn,

och köpa boken på plats!

Karta och skolstart

En slöjdkarta över Gotland har jag alltid önskat.

Dels på nätet där alla konsthantverkare och slöjdare är samlade.

Med verksamhet, öppettider och vägbeskrivning och så en på papper.

Men i Tallinn där kan de, kartan finns på papper.

En greppvänlig liten broschyr med spännande slöjd på framsidan.

En kort beskrivning av de olika företagen,

vad de tillverkar, adress och affärstider, samt en siffra för var och en.

Och så lockande bilder med lite blandat innehåll.

På baksidan finns kartan, med nummer.

Tydlig och lätt att följa och plötsligt kom jag till nya platser.

Dessutom finns både tåg- och busstationer med,

och hamnen - allt jag behöver alltså.

Bra- för det är mycket folk ute på stan.

Idag börjar skolorna i Tallinn och då är det fest!

Eleverna har bästa kläderna på sig och skolmössa också.

Föräldrarna verkar lediga och följer med till skolan,

och efter upprop är det kondis som gäller.

Det är fullt på de flesta konditorier och det äts bakelser.

Oj vilken bra start på ett nytt läsår!

"Must ja valge"

"Must ja valge" är estniska,

och namnet på en utställning jag hamnade på i Tallin.

Liina Veskimägi-Iliste heter konstnären,

och ja, det är samma Liina som skrev boken, Taasleitud Vilt.

Liina driver företaget FeltMill med handgjorda tovade produkter.

Men nu har hon en utställning med vävda alster.

Vävar med ett nytänk - så annorlunda vid första anblicken.

Schalar med mönster men även jackor.

Lätta och somriga trots att de var vävda i ull.

Av ett tunt entrådigt ullgarn och i en gles tuskaftsväv.

 På den har Liina sedan tryckt ett mönster i svag grå kulör.

Det gjorde att jag vid första anblicken fick en känsla av hål.

Ett tomrum som bildade motivet - fast så var det inte.

Utställningen var läckert exponerad i Hemslöjdens butik i Tallin.

Som vanligt fanns en förklarande text på estniska,

helt oförståelig för mig - fast visst måste namnet betyda

 - Måste jag välja - i alla fall på gutamål.

Mer om utställningen kan du läsa här,

om du behärskar estniska!

Det är något visst ...

... med Estland, barnen och slöjden.

De är på något vis förenade och får ta plats,

och dessutom utvecklas. Det är fint!

Jag var i Tartu ett par dagar innan skolstart,

men på en av gågatorna hade ungdomar satt upp ett tält,

för att informera om olika fritidsaktiviteter man kunde prova på under läsåret.

Här var innebandy - ute, musik i olika former och så slöjd.

Ett gäng unga visade hur mindre barn kunde göra dockor,

eller tova, jobba med pärlor eller brodera.

Det var den handlingsburna kunskapen som förmedlades,

inte mellan generationer utan från unga till barn.

För den skull var inte kunskapen sämre,

eller vad sägs om detta mönstervävda band med linnevarp?
Här ska ett mönster plockas in och det gäller att ha tungan rätt i mun,
det är många trådar att välja på.

Och det är många mönster att behärska, alla individuella,
för att passa till just en av Estlands många dräkter. 

Ett viktigt kulturarv förmedlas av ungdomar till barn,
och en stolthet över sitt estniska ursprung.

Tartu igen!

Förra gången jag var i Tartu blev det ett besök på museet.

Estlands nationalmuseum ligger i Tartu, klicka här så ser du hur det var.

Som jag minns det var det väldigt fint med mycket textil.

Så det var klart att ett besök där var givet,

och jag såg verkligen fram emot det, för att fota dräkter,

vantar och detaljer av olika textilier.

Jag läste i info-broschyren att museet var stängt för att flytta,

men jag uppfattade att en mindre utställning skulle visas.

Så jag travade iväg, lokalerna ligger inte helt centralt.

Men när jag kom fram var det stängt, trots att det borde vara öppet.

Jag fattade inget och stod där och rykte i dörren.

Till slut kom en man och förklarade, stängt pga flytt.

Men han visade en modell på nya museet - och den är häftig.

Nu blir det placerat på en äldre flygplats,

och byggs på själva landningsbanan, det syns ju tydligt.

Den 1 oktober öppnar museet igen och det kommer säkert vara värt ett besök.

Klicka här och du får en glimt av hur det blir.

Jag återvänder till Tartu!

Det var här ...

... jag hittade boken!

Och det blev ett kärt återseende.

Inte av boken i sig men av författarna.

Liisa Kallam, Liisa Tomasberg och Liina Veskimägi-Iliste,

- det är de som är författare till boken.

Och alla tre har vi haft ett gemensamt projekt tillsammans med,

- ett EU-utbyte med kunskap av tovning.

Så boken åkte genast ner i "min" shoppingvagn.

Och vilken vagn - flätad av pil. Bara det gör att man handlar!

Och det är klart att den här bokhandeln måste ha en sån shoppingvagn.

Men boken då - hur är den?

Ja bra, fina bilder och mycket text som verkar bra.

Men den är på estniska, ett språk jag önskar att jag kunde just nu.

Boken innehåller mycket historik om filt, från fler länder än Estland.

Den ger förslag och beskrivning på hur man tovar olika föremål,

tydliga instruktioner och bra bilder.

Och här blir det ännu ett roligt återseende.

Den lilla handvalkan kommer från oss här på Gotland.

Tyvärr finns boken bara på estniska men den kan du köpa här.

Nu väntar jag på en engelsk översättning,

så fler kan läsa boken!