Dalabilder

 Hårkullorna drog till S:t Petersburg, när nöden var stor.

Tog med sig redskap och kunskap för att få levebröd.

Och skickade sin förtjänst till dem där hemma.

Garn, handvävda band, trådknappar, hyskor, hakar och småsaker 

såldes som kram av kringvandrande dalfolk.

Tillverkat av dem också.

Laggade träkärl gjordes i stora mängder,

 och såldes på marknader.

Till tvättbyttor och för matförvaring.

För saltat kött - det här var före frysboxens tid.

 Och före ID-kortens tidsålder.

Dalfolket i sina dräkter blev lätt igenkända.

Dräkten blev en garanti för bra produkter.

Det var i fotoateljéns tid.

Då man stolt visade sitt hantverk, sin handaskicklighet.

Det var på 1860-talet.

Idag ser du bilderna på Dalarnas museum.

Bilden berättar

Torghandel i Köpenhamn.

 En kvinna bjuder ut färska grönsaker.

Klädd i folklig dräkt.

Kläderna talar om för köparen att hon är Amagerkvinna.

Att familjen är vana och duktiga grönsaksodlare.

Dräkten blir en garanti för bra produkter.

   I början av 1500-talet inbjuds holländare att bosätta sig i Köpenhamn.

För att förbättra leveranserna av grönsaker till hovet.

Man kom med nya plantor och odlingsmetoder,

och bosatte sig på ön Amager.

Deras klädedräkt skilde sig från danskarnas,

och blev ett kännetecken för gruppen.

Dagligen, ända fram till 1890-talet bars dräkterna.

Männens "flosshatt" var annorlunda och speciell.

Lätt att känna igen.

En "legitimation" före dagens ID-kort.
De berättande bilderna ses på Köpenhamns museum.

Föreläsning om stickat

  Jag letade efter stickade plagg,

i Gotlands Museums nya magasin, Visborg.

Jag hittade många strumpor stickade med bomullsgarn.

Några i mönsterstickning, ett par utsmyckade med broderi.

Randiga i blått och vitt, med en spetsbård upptill.

 

Men mest sökte jag efter stickade plagg

med en koppling till Hermanna Stengårds sticksamling.

För med anledning av de nya stickböckerna,
Gotländska stickmönster och Gotländsk sticksöm,

 har jag lovat att föreläsa om hennes samling och vad den betytt.

Det blir lördagen den 6 december kl. 14.00.

På Langska huset i Visby. 

Välkommen med,

Du tar dig lätt till ön, boka här!

Magasin Visborg

Magasin Visborg - det låter som en bra tidskrift.

Men det är mycket, mycket bättre.

Här förvaras Gotlands museums samlingar.

Textilierna är prydligt lagda i sina plåtlådor.

Bara att dra ut den ena efter den andra.

Så härligt och vilket innehåll!

1700-talets sidenkoftor i flera lådor.

Herrvästar i kalmink i nästa omgång lådor.

Vilka tyger och vilka knappar - så roligt isydda.

 

Handvävda tyger i avancerade tekniker.

Och vilka kulörer, och vilka knappar det här plagget har.

Väst till en proper herre.

Söndagen den 16 november är det öppen visning.

Passa på!

Ur led är tiden!

 Igår räfsades det löv och plockades slånbär.

De borde fått en köldknäpp först, 

men nu kan vi inte vänta längre.

Så två liter är plockade, snoppade och sköljda.

Nu ska en tredjedel krossas och så på med den ryska vodkan.

Det ska bli slånbärslikör till jul!

Att räfsa löv tycker jag är tungt, vått och klibbigt.

Men under löven var det vår, 

violerna blommade.

Förgätmigejen också, icke att förglömma!

Konstkoll

 Allhelgonadag i regn - nästan som förväntat.

Mörkt och grått, men varmt.

Utmärkt för en promenad till konstmuseet.

Där pågår just nu en glasutställning, Formulas.

Sju glaskonstnärer ställer ut verk och de är väldigt olika.

I uttryck, frågeställning och kulörer, endast glasmassan känns gemensam.

Jonas Rooth visar praktföremål, och verklig prakt!

Ljuskronor som för tankarna till barockens pampiga ljuskronor.

Då man smyckade och pyntade för beundran och förundran.

Pampigt!

Karl Magnus Nilsson har skapat konst som för mina tankar till godis.

Syrliga karameller på burk, men så tittar jag igen.

 Och ser burkar med formalin, djur och foster.

Vid nästa koll blir det figurer i glas som ligger i glasburkar.

Mina jag är namnet, och här ligger Karl Magnus i flera upplagor.

Tankeväckande.

Utställningen pågår till den 25 januari 2015.

Fiskarens textil

  För att fiska går det åt en hel del textil.

Nät för att fånga fisken,

vakare för att markera platsen där näten sätts.

Materialen är nästan uteslutande syntetiska, starkt och bra till redskap.

Negativa för miljön när redskapen slits eller tappas i vattnet.

Men mest plastpartiklar hamnar i havet,

 därför att våra reningsverk inte klarar av att ta hand om dem.

Tyvärr vet vi inte vad följderna blir - men bra är det inte.

Här kan du ta del av färsk forskning.

 

Edna Martin, 1908-2003, textilkonstnär såg möjligheterna,

till konst i fiskarens redskap.

De sönderblåsta vakarna monterade hon till konstverk.

I näten trädde hon ny textil och fick textila tapeter utan dess like.

I S:t Johannes kyrka i Kalmar kommun hittar du ett.