Kvinnorna som begravdes i Osebergskipet,
fick all nödvändig textil utrustning med sig till nästa liv.
Vävstol, redskap för linberedning, nålar till sömnad, nyststjärnor,
ett strykjärn, en glättsten och så brickor för bandvävning.
Dels såna vi är vana vid, med hål i varje hörn.
Men även de med fler än fyra hål i varje bricka.
På Dalarnas museum i Falun finns en fin textilkammare.
Och där hittar jag också brickor, i trä och med fyra hål.
Ett redskap med mer än tusen år på nacken,
som fortfarande ser likadant ut.
Tradition!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar