torsdag 8 maj 2014

Garnets tillkomst

 Det är ganska otroligt, men fortfarande spinns allt garn på slända.
Till mattorna hos Bani Hamida Weaving.

Kvinnorna tar vara på alla tillfällen att spinna.
När man förflyttar sig gående, när man står eller sitter ner.


Sländan är av trä och ganska enkel, en korsslända.
Övertyngd och med plats för mycket garn.
Man spinner grova trådar - förr av gethår.
Idag av ull från Nya Zeeland. 


Garnet nystas av i stora nystan och förvaras i tygsäckar.
Tills det är dags att varpa och väva.


Arbetsamt!
Och ändå är efsingarna långa.

4 kommentarer:

  1. Jag slutar aldrig att förundras över kvinnors hantverksskicklighet. Jag kan också ana att dessa kvinnor bor primitivt utan tvättmaskin och annat som vi stressade kvinnor har här i vårt samhälle.
    Och ändå klagar de flesta på att man ingenting hinner. Visserligen har de flesta ett heltidsjobb men mycket tid går nog till olika fyrkantiga skärmar.... Jag känner mig tacksam över att jag i unga år fick lära mig

    SvaraRadera
  2. Forts.... olika hantverk, vilken glädje det har givit mig under åren.

    SvaraRadera
  3. Trots att man behåller sin tillvaro på en för oss enkel nivå så verkar den globala handeln finnas överallt. Hur kom det sig att de tar ullen från Nya Zeeland? Självklart blir man charmad av fibrer som är så mycket mjukare än de man är van vid, det har man ju själv erfarenhet av! Finns det inte alternativ i närområdet till de grova gethåren? Säljs det ull från Nya Zeeland på den lokala marknaden...eller klickar de in sig på nån hemsida och gör en privat beställning?

    SvaraRadera
  4. Att ullen kommer från Nya Zeeland beklagade vi också. Det är kooperativet som köper in ullen, för att det sparar arbetstid. En kostnadsfråga -men så tråkig.
    Deras hantverksskicklighet är det i alla fall inget fel på. Liksom deras ork och glädje att hålla på!
    Birgitta

    SvaraRadera