torsdag 30 juni 2016

Antik spinning

Att spinna en tråd är inte särskilt svårt.
Rätt redskap och lätt handlag samt en del teknik,
och vips har du den tråd du önskar.


Exakt grovlek beroende på hur mycket fibrer du släpper fram.
Lagom antal snoddvarv om sländan har bra fart.
Perfekt styrka om fibervalet varit rätt.
Tänk så lätt det är när valen väl är gjorda!
Se så elegant kvinnan på vasen spinner, så lätt hon är på handen.
Och ändå gör hon det viktigaste, 
håller hårt om tråden så inte snodden ger sig upp i fibrerna!
Vasen kommer från Grekland och är tillverkad runt 500 år före vår tideräkning.


Fibrerna har hon fäst på en särskild hållare.
På engelska heter den distaff,
och jag måste erkänna att jag inte vet det svenska ordet.
Den här typen av redskap använder vi inte idag,
och har man gjort det tidigare så finns det inga lämningar kvar.

Vid spinning på rock används ett rockblad eller ett rockhuvud.
Det har samma funktion, men sitter fast på spinnrocken.
Distaffen på bilden är tillverkad av silver, 
funnen i Bursa och brukad år 100.











onsdag 29 juni 2016

Antikens sländor

Utvecklingen på de textila redskapen har inte varit stor.
Vi använder likvärdiga verktyg idag som för flera tusen år sedan.
Är det för att de fungerar så bra?


Sländan som tråden framställs på är ett enkelt redskap,
en "pinne" tenen och en trissa som håller farten.
Ibland en krok eller ett hack i tenen för att fästa tråden på.
Trots det är variationen på modeller stor.
Övertyngd, med trissan uppe eller undertygnd om den är nere.
Jag tycker det är mest en smaksak vilken som är bäst.

Sländan finns över hela världen och den försvinner i historiens glömska.
Den högra är av trä och brukad av greker på 500-talet före år 0.
Den vänstra är av brons, nytt för mig, och med en fast triss upptill.
Tråden virades upp på tenen mellan trissan och den extra "plattan" nertill.
Det här känns som en lyxvariant av slända,
och den sätter igång tankeverksamheten, vem spann på den?
Någon i Italien ca 800 år före vår tideräkning.


Trissorna kunde vara gjorda i många olika material.
Elfenben med ett inskuret mönster, från bronsåldern på Cypern,
i keramik från Grekland ca 600 f.kr.,
eller i glas från romarriket, ca 300 f. kr.

En pinne och ett hjul, allt som behövs för ett göra tråd,
och ändå en sån variation på redskapet!















tisdag 28 juni 2016

Utställningen

Det är alltid lika spännande att ta del av Victoria Einarsdotters utställningar.
Objekten är spektakulära och sättet att visa dem på är så bra.
 Bara det kan vara värt ett besök på galleriet.


Den här gången möts man av en samling "lådor",
svarta med mörka plagg/objekt.
Lite hårda och stela.


Som en pendang är lådorna på andra sidan fyllda med vitt.
Mjuka, spetsar och volanger - sinnligt.


Utställningstekniken för tankarna till någon sorts unika föremål,
och det är det ju också, men mer kanske något man samlar på.
Rariteter som förvaras i lådor, exemplar för exemplar.
Med små nummerlappar/etiketter så man hittar rätt.


Även skor ingår i produktionen, ofta med skorosor.
Stora, iögonfallande utsmyckningar, lite barockt.
Men vilken poesi!




måndag 27 juni 2016

Modevisningen

Samtidigt med vernissagen av utställningen,
Kollisionsfragment, på Skulpturfabriken
visades en annorlunda modevisning.


Mannekängerna satt i trappan upp till loftet,
iförda underklänningar á la 50-tal.
Så klev en i taget ner och tog på sig ett plagg.


Kröp upp i trappan igen,
för att byta plats med nästa mannekäng.
Som tog på sig ett plagg...


... en svart skapelse ...


... trång och stel,
svår att ta på utan hjälp.


Ja - inte helt lätt ens med hjälp.


 Men bra blev det, kul var det och nöjda blev mannekängerna.
Men det såg ni ju redan igår!

söndag 26 juni 2016

Kollitionsfragment

Igår var det invigning av det nya galleriet,
hos Skulpturfabriken i Boge.
Vagnslidret heter det och har varit tidigare.


Den första utställningen som visas är skulpturala kläder.
Så roligt att det blev textil, hurra för det!
Victoria Einarsdotter har skapat med sin fenomenala fantasi.


Objekt som är ett mellanting mellan plagg och konst.
Fantasieggande och lockande att känna på.
En alldeles egen skaparkraft har hon Victoria!


En strålande varm och vacker midsommardag hindrade inte folk att komma.
Snabbt blev galleriet fullt av besökare. En nyfiken sommarklädd publik,
bestående av både kvinnor och män kom för att se,
på en grymt vacker utställning!


Och levande "skyltdockor" iförda några av plaggen.

lördag 25 juni 2016

Vind!

Det blåser kuling, storm eller orkan. Kanske rent av vindstilla.
Vinden är alltid närvarande på en ö.
En god medarbetare eller ett stort motstånd.


Segelbåt från förr, vindkraftverk från nu.


fredag 24 juni 2016

Midsommar

Det här är första året,
som jag har egenodlad färskpotatis till midsommar!
Känns riktigt bra.


Jag satte den alldeles före påsk,
under fiberduk och i vårt växthus.
För ett tag sedan började den blomma,
det är ju ett täcken på att den börjar bli färdig att skörda.


Och mycket riktigt, flera potatisar är på plats.
Inte så jättestora men just i rätt volym för att vara först.


Samtidigt blommar min timjan,
kokt färskpotatis rullad i olivolja med timjan.
Gott!


Salladen har också kommit upp i storlek för skörd.
Vilken midsommar det kommer att bli.


Här i kapellet på S:t Olofsholm dukas maten upp.
Jag ser gärna att det är mer sol än på bilden.
I år firar vi midsommarafton på den gamla midsommardagen.

Glad midsommar!

Nej så blev det inte!!!
Vi dukade upp maten i kvarnen, öppen för alla,
och satt ute och åt, precis som det ska på midsommarafton.



torsdag 23 juni 2016

Provbok

När jag gick min utbildning skulle provböcker göras.
Ett prov på en teknik samt en beskrivning på hur den utfördes.
En tradition med gamla anor.


Här är en instruktionsbok från 1625-1650.
Handskriven och med fint flätade snoddar i silke.
På min tid skrevs det fortfarande för hand - det var före dataåldern!


Boken har troligtvis bara använts i ett hushåll.
Vem som flätat banden och skrivit beskrivningarna är okänt.
Det troliga är att en ung flicka gjort det i studiesyfte.
Flätade snoddar hade många användningsområden,
för att knyta ihop olika delar av ett plagg 
eller för att fästa accessoarer.


Boken är skriven med bläck på papper,
och snoddarna är fastsydda med silke på baksidan.
Vill du veta mer om boken kan du klicka här.
Då kommer du till Victoria & Albert museum, där finns boken idag.


Bredvid den utställda boken finns en anordning.
Där ges en möjlighet att prova på att fläta en snodd.
Kanske lite lättare än sättet bokens snoddar är flätade på,
men absolut inte lika elegant och inte lika instruktivt.

onsdag 22 juni 2016

Rute öppnar upp!

Det märks att midsommar är i antågande.
Det är febril verksamhet,
Downtown Rute.


Stenungsbageriet har öppnat för säsongen,
och i söndags blev det en premiärfika.
Supersöta sockerkringlor med kaffe, gott så det förslog.


Vi satt ute på backen, solen värmde gott och det var lä,
men en tur in i växthuset blev det på slutet.
Förra året var det nytt, med nymurad spis,
större än det gamla och mer växter.


Någon, eller flera, av personalen måste ha ett odlingsintresse.
Numera finns det lådor och byttor med växter.
Den torra, steniga backen har börjat blomma,
lila salvia, gräs och kryddor - en njutning på flera sätt.


Tvärs över vägen höll Rute Magazinet på att öppna.
Vi kikade in och hittade vantar med gotlandsstuk, i ullgarn kantade med päls.
Och så välgörande att inte alla är grå!


 På hyllan över står mössor på rad,
bara att välja - eller bara och bara - alla är olika så lätt är det inte!
Jag som gillar färg gläds åt kulörerna och åt variationen.
Det ger en sommarkänsla åt vinterplagg.

Två butiker till kommer att öppna till midsommar,
sen kan du ta vägen till Valleviken - där finns fler butiker,
restauranger och gallerier. 

 Välkommen till Rute!

tisdag 21 juni 2016

Synvilla

Vad det är lätt att lura ögat!
En missad bokstav och ögat fyller i,
så ordet upplevs rätt stavat - för det mesta i alla fall.


Eller som med färger, när färginduktion uppstår.
Det kan bli en vävningens trompe-l'œil!
Jag har just klippt ner mina glesripsmattor och jobbar med avslutningen.
Sitter i solen och då blir det extra tydligt.
Den blå varpen "färgar av sig" på det vita inslaget,
och en ljusblå mattrasa framträder.
Häftigt men riktigt!


måndag 20 juni 2016

Rummet!

Hör du till dem som tänker på rummet?
Låter den lokal du vistas i påverka dina känslor?
Rummets karaktär gör att vi trivs - det är jag helt säker på!


I lördags var jag på bröllop - fixade lite på slutet av pyntandet.
För det mesta hade brudparet med vänner ordnat tidigare.
Vigseln var tänkt att äga rum i ett änge,
men det satte regnet stopp för!
Plan B var en loge och det var ju inte alls det samma.


Den var fylld med diverse saker, gamla och nya,
så som det lätt blir på en loge där inget hö behöver lagras.
En hel dag gick åt att röja, städa och plocka undan.
Det som inte kom till användning placerades i ena änden av logen.
Och gömdes bakom vackra lakan som hängdes upp.


 Det var släktens gamla brudlakan, en mormors och en farmors,
från generationer långt tillbaka i tiden.
En fin vägg blev det, som dessutom doftade nytvättad textil.


I andra änden - den främsta - bildade gamla logdörrar fond.
Ett par fönster skapade miljö tillsammans med gårdens kuskbockar.
På golvet en matta för brudparet att stå på.


Utanför möttes gästerna av majstänger,
föreställande bruden klädd i vitt 
och brudgummen pyntad med slipsar och flugor.


Rummet blev både vackert och stämningsfull.
En bra start på ett långt äktenskap.
Lycka till Elin och Elias!

söndag 19 juni 2016

En ny tradition?

Det kom ett brev på posten,
handskrivet kuvert, fint frimärke och bubbligt innehåll.
Klart att nyfikenheten slog till. Vad från vem?


 Och vilken överraskning,
en fin gratulation på världsstickardagen!
Alltså detta var en nyhet för mig, men så roligt.


När det inre omslaget avlägsnats kom ett konstverk fram.
En liten schal stickad på fjäderpennor,
med en tråd ull och en tråd silke.

Detta kräver glas och ram, samt hedersplats på vägg.
Tusen tack!

lördag 18 juni 2016

Världsstickningsdagen

Idag stickar hela världen!
Eller i alla fall många, bara för att hålla liv i kunskapen.
En utomordentlig anledning till att fira dagen.


För kunskap har vi tappat, trots att stickning är så populärt.
Men vem stickar med silke och silvertråd idag?
Vem frossar i så avancerade motiv som bildens tröja?
Den är tillverkad på 1600-talet, 
och var då högsta mode bland de som hade råd.


Det finns flera exemplar kvar både i England och i Norge.
Trots att den var ett lyxplagg är tröjan sällan avbildad på målningar.
Ja, uppgifterna om hur de användes är skrala,
och upphovsnamn eller land är oftast osäkra uppgifter.


Blommönstret är inspirerat från vävda tyger,
och tröjan är stickad i fyrkantiga bitar som sedan sytts ihop.
Troligtvis har det varit någon form av produktion,
en verkstad som specialiserat sig på tillverkningen av tröjor.
Både kvinnor och män har burit modellen.
En kofta för hemmabruk, eller en form av undertröja,
fast lite lyxigare än vad vi brukar idag.


Men även då det begav sig ändrades kroppsmåttet med tiden,
här har kilar fått stickas till i sidorna när personen vuxit.
Ett himla bra sätt att vidga ett plagg på,
det är mest kulören på garn som avslöjar att kilen tillkommit senare.

Så plocka fram sticknålar och garn idag,
kanske det inte blir en silkeströja, utan bara en tumme,
men då håller du kunskapen vid liv!

Vill du sticka tillsammans med andra?
or look here if you don´t live in Sweden.
Fira Världsstickningsdagen!

fredag 17 juni 2016

Lyx i sängen!

Brukar du pryda dina örngott med broderi?
Kanske syr du ett monogram, så alla vet att det är ditt?
Det är både praktiskt och vackert, fast få lägger ned tid på sånt idag. 


Annat var det förr - då var det ett måste.
Ett monogram, bomärke eller initialer, så ägarförhållanden var tydliga.
Därutöver kunde slingor, blommor och blad sys för prydnad.
Den här kudden är broderad med svart silke i varierande stygn.
Stjälksöm, kedjesöm och langett men även något bottensömsliknande stygn.


Motivet är placerat i kanten och sytt runt hela örngottet.
I hörnen har silkestofsar placerats. 
Originalet till det här örngottet är från 1600-talet.
Liknande textilier syr vi fortfarande, i Leksand.
Halsklädet till folkdräkten, sytt med svart silke på vitt linne,
och med tofsar, tuppor, i hörnen.


Örngottet hör till bäddutrustningen för the Great Bed of Ware,
sängen som ännu är utställd på V&A i London.
Och som är bäddad på 1600-talsvis, men med nytillverkade textilier.
Pösande generös stod den där på värdshusen,
och jag förstår att den var en turistattraktion på den tiden,
för visst är det lyxigt att få krypa ner i en sån bädd!
Även idag, fast det sällan händer.



torsdag 16 juni 2016

Sevärd säng

En riktig godbit som man inte får missa!
Det är den praktfulla sängen från Ware,
tillverkad runt år 1590. 


Sängen är tillverkad i ek med inlagda och målade utsmyckningar.
Den är rejält tilltagen, hela 3,60 x 3,60 meter,
och höjden är 2,60 meter. 
I en modern lägenhet får den knappast plats.


Den är museets mest omhuldade möbel, 
och är ett bra exempel på engelskt träsnideri.
Från början bytte den ägare mellan en rad värdshus i Ware.
Den var en turistattraktion och är så idag med.
Shakespeare skrev om den i Trettondagsafton år 1601.


Idag är sängen renoverad och har fått nya bäddtextilier.
För att åskådliggöra bäddningen finns småprov.
Alla gjorda i samma teknik och material som originalen var i.
Själva sängbotten är en träram där hamprep spänts upp. 


Ovanpå repen ligger en flätad madrass,
för att fördela och jämna ut de sovandes tyngd.


Över den kommer en undermadrass av canvas.
Helt traditionsenligt fylld med flock, ospunnen ull.


Så kommer mellanmadrassen,
också den i olikt tuskaftsväv, canvas.


Den översta madrassen är randig vävd i spetskypert.
En hellinnetextil fylld med dun.
Med tre madrasser måste man ligga mjukt,
lite som prinsessan på ärten.


 Efter det kommer lakan, täcken och filtar.
Till sist sängomhängen att dra för för att behålla värmen,
och kanske få lite privatliv i sömnen.
Sängen har så intressant historia att den har egen plats i Wikipedia,

Vill du se sängen får du ta dig till Victoria and Albert museum.