lördag 30 april 2016

Ingen tjuvkik - förens nu!

Vi har jobbat hårt,
men så blev det bra.
Skaparglädje.
Invigning idag kl 14.00
Välkommen!

Efter det kommer bilder.


Så var det dags, rektor Tomas Nilsson invigningstalade.
Sa några väl valda ord och öppnade utställningen.
Sen var det äntligen dags - att gå in.


Salen fylldes snabbt med folk,
intresserade av och nyfikna på vad som visades.


I mitten var ett samlande podium med lite av varje.
En stickad tröja, vävda mattor i bakgrunden.


Även om utställningsytan är stor blir det svårt att se något.
I alla vinklar står en person "i vägen".
Men det är roligt att intresset är så stort,
och att resultatet är så bra.

fredag 29 april 2016

Vad är du?

Jag blev svärmorsdrömmen!
Ett rejält hörnskåp från Dalarna.



Med färgglada men symmetriska blomstermotiv ger du kurbits ett ansikte.
Folk vet var du står och från ditt hörn har du koll på läget.
Trygg och stilig!

Välformulerade ord av bästa sort, men jag är inte säker på att alla stämmer.
Kul är det i alla fall att testa och se vilken allmogemöbel man blir.
Hörnskåp, ståndur, skrivpulpet eller kista.
Ska villigt erkänna att jag blivit olika varje gång jag testat.

Rejält retro heter utställningen om allmogemöbler.
Den pågår till och med den 4 september,
på Nordiska museet i Stockholm.

Här kan du läsa mer om utställningen.
Men testet gör du här,
prova du också!



torsdag 28 april 2016

Skaparglädje!

Ny utställning som vi just nu bygger,
på Langska huset i Visby.


Med massor av rolig, spännande och välgjord textil.
Textillinjens två utbildningar ställer ut,
Textil design en heltidskurs och Textilt återbruk en deltidskurs. 
Under tre dagar kan du delta i workshop med textilt hantverk.

Notera att utställningen bara pågår en dryg vecka.
Så skynda, skynda!

onsdag 27 april 2016

Pehrs bilder

Att leta bilder med textilt innehåll är spännande.
Bilden ska förmedla ett budskap,
passa till texten och dessutom vara vacker att se på!


Jo så måste det vara tillåtet att bruka den, alla bilder är inte det.
Därför försöker jag ta mina bilder själv, fast det är inte alltid det lyckas.

Då är konstverk från förr en tillgång,
och Pehr Hilleström är trygg att "hålla i handen".
Han var både utbildad gobelängvävare och konstnär,
kanske är det därför textilierna på hans bilder är så väl avbildade.
"En piga höser såppa utur en kiettel", i bästa sidenplaggen!


Kläderna så moderiktiga och eleganta, han har känsla för textil.
Se bara vilka tyg som bilden "Morgontoiletten"innehåller.
Även om motivet säger något annat så visst är det tygerna som syns mest.
Frasande siden, tunn bomull och elegant kläde.

Bilder bra mycket bättre än dagens foto.

tisdag 26 april 2016

Kärnkraft - nej tack!

 Det har redan gått 30 år,
sedan den stora kärnkraftsolyckan i Tjernobyl,
den 26 april 1986 kl. 01.23.45.


Olyckan som skedde i Pripjat i Ukraina spred ett moln över Gotland.
Dagen var solig och varm, riktigt vårväder och många var utomhus.
Det radioaktiva molnet syntes inte och vi hängde tvätt ute.
Barnens vinteroveraller. Hur mycket nedfall kom på dem?
Kunde vi tvätta om dem, eller blev tvättmaskinen också "nedsmittad" då?
Ingenting såg man och ingenting visste man!


Bara att vi ville slippa kärnkraften. Ett beslut som står sig!
Så vi lägger en sten på röset i Östergarn,
och hoppas på att kärnkraften blir begravd för gott.

måndag 25 april 2016

Ullstyrkan

Det är många som jobbar för ullen,
för att öka åtgången och tillvaratagandet av den.
För det finns få fibrer som är så bra som ullen från fåret.


Det vill den Nationella ullstyrkan informera om.
Sveriges hemslöjdskonsulenter kommer att sätta fokus på ullen.
På Fårfesten i Kil var de med liksom på Syfestivalen,
och säkert kommer du att stöta på dem på fler ställen under året.

Om inte annat så kika in på deras hemsida, här,
ladda ner foldern och hjälp till att sprida den.
Fårbönderna tjänar på det, garnproducenterna lika så,
och miljön blir en vinnare. Bra för oss alla!





söndag 24 april 2016

Slöjden och modet

Jag sitter under plommonträdet och funderar.
På slöjden och modet.
Vad har de gemensamt? Allt eller inget?


 Kanske något - för visst har båda blivit påverkade av varandra.
Det är det här jag ska föreläsa om i London,
så tankarna, även om de är mina, måste vara klara och hållbara.
Svaren behöver inte vara konkreta men ge inspiration.


Och väcka nyfikenhet på vår kultur, vårt mode, vår textil.
Både den från förr och den från igår.
Folkdräkten i sin tradition, men också Bohusstickningen, den formgivna.


Självklart även dagens och morgondagens mode.
Har det något med slöjd att göra, och i så fall på vilket sätt?
Tänk och tänk om - fundera!

Mer hemtamt känns den andra biten, om hemslöjdsrörelsen,
fast även den förändras och påverkas av dagens samhällsutveckling.

Välkommen med!

lördag 23 april 2016

Snäckor

Vid vårstädningen i rabatten hittade jag dem!
Slemme och hans kompisar.
Barnen "planterade" in två sniglar från Småland.


De verkar trivas i vår trädgård och har förökat sig.
Nu hittade jag tre, men vi har samlat tomma skal tidigare,
så populationen har varit större.


 Vinbergssnäckor är deras artnamn,
men i dagligt tal kallar de flesta dem sniglar.
Vi döpte de första exemplaren till "Slemme",
 ett namn de fortfarande har hos oss.
Om det är samma sniglar vi talar om vet jag inte,
men de kan leva i trettio år så helt omöjligt är det inte.


Vinbergssnäckan faller inte under allemansrätten,
man måste alltså ha tillstånd från markägaren för att få ta dem.
För oss känns de det inte särskilt lockande att äta.
Gräset klipper vi inte så ofta, grävling finns inte på Gotland,
och biltrafiken i trädgården är obefintlig.
Så naturliga "fiender" har inte våra snäckor.

Vi bara njuter av att titta på dem!

fredag 22 april 2016

Växtkraft!

Det växer så det knakar!
I alla fall så att jag ser hur plantorna blir större.


Före påsk stoppade jag ner frön till rädisorna,
och snart så kan jag skörda!
Fortfarande är de lite taniga men det går fort.


I en annan balja har jag satt potatis, som också tittar upp.
Omgärdad av en krans med rädisor.
De står i vårt växthus/uterum och får bubbelplast som pyjamas.


Tomatplantorna är omplanterade i omgångar,
allteftersom vi druckit ur jos- och mjölkkartonger.
Om alla tar sig blir det bort mot sextio plantor,
och blir skörden bra räcker det en bra bit över vintern.


Även en del av tobaken har blivit omplanterad idag.
Trots att den är sådd på samma dag skiftar plantornas storlek.
Så här gäller det att vara lätt på handen, 
plantan är skör och rötterna små, nästan bara en tråd.


 En planta i varje fack - så var det gjort.
Nu dröjer det ett tag innan de behöver större kruka.
Otroligt att de ska bli nästan manshöga som fullvuxna.


 Bara för nöje och fägring blommar ett knippe förgätmigej.
Nyss uppgrävt på landet, 
sträcker på sig i rasande fart och blommar.
Nästa så jag glömt hur fint det är.


torsdag 21 april 2016

Ett riktigt habegär...

...väcktes hos mig igår kväll!
 Jag var på en föreläsning om inredningstextil.
Nyvävda textilier med medeltida förebilder.


På plats fanns sängtextil och bordslinne.
Allt tillverkat av Åsa Martinsson och Martin Eriksson.
Sängen var enkel i sin konstruktion, gjord av rundstav och hamprep.
Moderna material använda på gammalt vis.
Hamprepen spändes hårt runt rundstaven och gav sängbotten.
På den ligger rejäla renskinn och så en fjädermadrass eller en stoppad med halm.
Linnelakan och handväv rutig yllefilt.
Tänk dig att få sova i en sån bädd!
Eller att ha en sån säng ute i trädgården som dagbädd.


 För riktigt kalla nätter har Åsa vävt fler filtar.
Alla med förlagor i den medeltida litteraturens handkolorerade bilder.
Kypert och gåsögon var populära tekniker,
mönstren var ofta rutiga eller randiga.
Visst kan man tänka sig en sån filt också, eller hur?


Duk på bordet, alltid hellinne, ofta i gåsögon,
och blekt vitt med blå ränder - då färgade med växten vejde.
Och välmanglad vilket innebar glättad med glättsten.


Duken räckte en bra bit över bordskanten,
och avslutades med en rejäl frans.


Duken har Åsa kompletterat med servetter,
och de har avslutats med lite olika bårder för att skilja dem åt.
Skeden var det vanligaste besticket,
i horn till vardags, tenn till söndags och ädelmetall till fest!

Åsa och Martin har en blogg,
där läser du mer om produktionen av textilierna.



onsdag 20 april 2016

Bronsålder, vikingatid och nutid

Bronsålderns hällristningar, vad har de med textil att göra?
Huggna i sten, visande skepp, jägare och djur.
Och ändå kan de som vill se en koppling.


Jag passerade Torp i Bohuslän och passade på att se ristningarna.
Lite vid sidan av stora vägen, i kanten av en trädgård,
där låg en stor och slät häll full med bilder.
Körsbärsträdet ovanför hade just blommat över,
 och spred sina blomblad som vita prickar på hällen.


Flera olika motiv är inhuggna, både skepp, ryttare och människor,
 men den stora personen påminner mig om boken 
Klädd krigare av Annika Larsson.
Hon beskriver en arkeologisk teori, lite kontroversiell,
att "mantelristningar" från bronsåldern kan avbilda kläder från tiden.
Kanske måste man ha ett "textilt sinne" för den tolkningen,
Annika har det, men även Bertil Almgren som väckte frågan 1960.
Hans släkt ägde Almgrens sidenväveri. 


Boken handlar om annat - vikingatida textil.
Annika Larsson med sin praktiska textilerfarenhet 
och sin textilutbildning ger nya infallsvinklar på textil från den tiden.

Jag har skrivit om boken tidigare, här och här,
men nu ska jag snart få höra henne live,
hon är en av oss som kommer att föreläsa på Culture Couture.
Projektet som Desirée Köster driver i London.
Här kan du läsa mer.
Vill du komme med så bokar du biljett här.

tisdag 19 april 2016

Hallå där Boråsare!

Ja nu gäller det väl inte bara er,
men ni får stå som varnande exempel.
På utställningen Stilmedveten.


Bara för att utställningen just nu visas på Textilmuseet i Borås.
Hisnande skrämmande helt enkelt,
er konsumtion av textil - 162 kilo textil - på en timme!
Alltså 162 kilo x 24 timmar blir 3 888 kilo varje dygn.
Ta det gånger 365 dagar och det blir 1 419 120 kilotextil på ett år.
En gigantisk summa.
Och dessvärre är nog konsumtionen inte unik för Borås.

Utställningen sätter fingret på problemet med vårt textilbruk.
Eller missbruk av textil.
Den ger också kreativa förslag på hur vi kan minska det.
Du kan se utställningen till 15 maj,
på Textilmuseet i Borås!






måndag 18 april 2016

Gammal kärlek

Gammal kärlek rostar aldrig!
Även om den försvinner i minnets dunkel,
blommar den upp där den kommer fram ur sitt gömställe.


Det hände mig i förra veckan.
Jag hittade en bok på biblioteket som jag bara måste låna.
En bok om folkliga textilier och där blev jag påmind.
Om hatten jag köpte för nästan fyrtio år sedan.
På en utställning om textil från Guatemala,
jag tror den visades på Dalarnas museum i Falun.


När jag bläddrar i boken ser jag hattarna.
I lite olika modell men även någon lika som min.
Sydd för hand av band hopflätade av strå i naturfärg och svart.
 Lite stel i formen och så prydd med sidenband.
Och de älskar jag - färgen och fladdret! 


Det är en manshatt, det ser jag i boken, bara män bär hattar.
Kvinnorna har andra typer av huvudbonader.
Eller håret uppbundet med hjälp av band och hopvirat tyg.


Bilderna i boken är lysande, så vackra och välkomponerade.
Detaljrika, med ett sinne för det textila. 
De kompletteras med tydliga teckningar, också de i färg.
Och så människorna, de som skapar och de som bär upp kläderna.
Så fina, känsliga porträtt med vördnad för personerna!
Författaren och fotografen Catherine Legrand är mamma till boken.
Ett eget exemplar kan du köpa här.


TEXTILES: a world tour är bokens titel,
och den tar mig världen runt - den textila världen.
Vietnam, Laos och Thailand, Indien, Mexico, Guatemala,
Panama, Rumänien och Benin - alla med sina speciella textila uttryck.
Boken beskriver hantverkarens tillvägagångssätt men den är ingen "receptbok".
Catherine Legrand vill visa oss ett levnadssättet,
 och  ge oss respekten för det handgjorda. 
Hon tar William Shakespeares ord till hjälp för att förklara;
" ... such stuff as dreams are made on"

Och jag bläddrar och dagdrömmer ...

söndag 17 april 2016

Hyska och hake

Häktar du ihop ett plagg med hyska och hake?
Ja då följer du en tradition med flera tusen år på nacken.
Redan på bronsåldern hakade man ihop bälten med hyska och hake.


Bland mina sybehör finns flera olika hyskor och hakar.
Några små, ganska vanliga, någon mer handgjord och så stora pälshakar.
Förr var det häktmakarna som tillverkade häktorna,
men vid mitten av 1800-talet kom de första som tillverkades med maskin.
Om häktorna var gjorda av järntråd fanns en risk att de rostade,
och för att undgå den risken målades de ofta svarta.
Häktor av mässingstråd däremot rostar inte och var att föredra.


Oftast var hyskorna isydda tätt och en bit in på plagget.
Haken syddes kant i kant och då uppstod ingen glipa vid knäppningen,
men det har det gjort på bildens livstycke.


Det är däremot sytt för att kunna vändas ut och in.
Vips blir hyskor och hakar en dekoration.
Gjord i mässingstråd av Jonny T.
Vill du göra dina egna hyskor och hakar?
På Skansens hemsida får du en bra instruktion hur du gör,
Där får du även en tydlig beskrivning på hur de sys fast!

lördag 16 april 2016

Säkerhet till överdrift?

Jag har kommit igång i vävstolen igen.
Väver glesrips på tre partier,
och med två kulörer mattvarp i varpen.


Att hålla ordning på skaften vid uppsättningen är lätt.
Med en typ av säkerhetsnål i stort format.
En väldigt fiffig uppfinning, ett måste i samband med vävuppsättning.


 En nål i varje sida av skaften och de är "låsta", solven kan inte åka av.
Nu känner säkert alla vävare igen det här, men när jag började väva fanns de inte.
Då fick man säkra skaften med mattvarp och det blev ett evigt knytande.
Jobbigt - men åkte solven av skaften blev det ännu jobbigare.
Fortfarande knyter jag ändå en tråd rakt över varje skaft - för säkerhets skull.

Men utan säkerhetsnålar klarar jag inte livet!



fredag 15 april 2016

För säkerheten

Du tänker väl på säkerheten?
 Bilbälte, cykelhjälm och reflex är självklart i trafiken.
Men hur har du det med säkerheten i detaljerna?


 Säkerheten för tyget, för att bevara det helt.
Jag har inte tänkt på det - men Gusum gjorde det,
och konstruerade säkerhetsnålen Kul-nål.


Av prima stål och svartlackerad för att inte lämna rostfläckar.
Kartongen som innehåller ett dussin nålar är så tydlig i sin information.
Ljusblå med röd dekor när den var ny, nu aningens blekt.


Nyheten var kulan på nålen.
Den svarta färgen gjorde det lätt att fästa sorgbanden.
Det svarta bandet som fästes på kavajslaget för att visa att någon närstående avlidit.


Även den mer traditionella säkerhetsnålen producerades av Gusum.
Diana var namnet på nålen och den fanns i olika storlekar.
Både stålfärgade och svartlackerade.
Tolv stycken - ett dussin - förpackades i varje ask.
Den här sortens säkerhetsnålar uppfanns 1849,
av amerikanen Walter Hunt.
Han var skyldig en summa pengar,
 och gav bort uppfinningen som ersättning till sin långivare.
Denne å andra sidan blev smått förmögen tack vare uppfinningen.

För din säkerhet kan du fortfarande köpa säkerhetsnålen Kul-nål,
hos Gusums bruksmuseum, här hittar du dit.


torsdag 14 april 2016

En nål för schalen!

Som en stor knappnål ser den ut,
schalnålen från Gusums bruk.
Men med ca 100 år på nacken är den lite sliten!


Jag var lite orolig för att den skulle sticka hål i min schal,
men det behövde jag inte vara - inget märke syns efter nålen.
Alltså en kvalitétsnål! 
Och ja, säkert testad i tyg innan den godkändes för försäljning.


Nålen är ganska stor, ca 7 cm, och har en tydlig knopp.
Den är tillverkad av mässing, lite ärgad men väldigt vass i spetsen.
Och knoppen är också gjord i mässing - precis som knappnålarna var tillverkade.
Knoppens mässingstråd är lite mjukare än nålens, den snurrades fast,
och pressades så hårt att den inte lossnade, ett grannlaga handarbete.


Visst syns det tydligt hur tråden är virad runt nålen.
Men kanske är det så att just den här nålen är gjord med maskin.
Någon gång på 1860-talet skaffade Gusum en knappnålsmaskin från England,
och min nål är nog gjord efter det inköpet.

Visste du förresten att man i Japan har en nålcermoni?
En form av "begravning" av nålen, 
eller kanske mer ett tack för lång och trogen tjänst.
På bloggen Fibertiger, här kan du läsa mer.

onsdag 13 april 2016

Hur gammal är knappnålen?

Den frågan fick jag för ett tag sedan.
Fram med boken Möte med mode,
Folkliga kläder 1750 - 1900 i Nordiska museet.
Berit Eldvik är författare.


Men sedan medeltiden har knappnålen brukats i Sverige.
Knappnålen med färgglatt glashuvud är nutida.
På 1600-talet gjordes de i mässing på Skultuna mässingsbruk. 


Gusums mässingsbruk startade 1742 tillverkning och var ensamma om det.
Det låg mycket hantverk i tillverkningen,
mässingstråden skulle få rätt tjocklek, spetsas i båda ändar,
och klippas av på mitten. Så skulle huvudet på.
Det gjordes av hemarbetande kvinnor och barn på orten.
Nålen skulle sedan behandlas så den blev stålfärgad eller svart.
Kontrolleras så den fungerade bra och därefter sättas upp på papper, "nålbrev".
Knappnålar finns i olika grovlekar,
men den till vänster på bilden är en skyltnål.

Flera hundra år på nacken, men fortfarande användbar!