onsdag 30 april 2014

Bani Hamida Weaving

Rapport från Jordanien, igen!
Den första föreläsningen handlade om traditionell vävning.
Ett kvinnokooperativ Bani Hamida Weaving beskrevs.
Av Susan Jones som studerat det på plats i flera år.


En vävstol fanns uppställd i museet, med en traditionell mattväv.
Konstruktionen är väldigt enkel och lätt att flytta med sig.
Den ligger plant på marken och behöver endast några stöd
för att hålla upp solvkäppen. 
Lätt och praktiskt men ack så jobbig arbetsställning!

Vill du se hur vävningen går till kollar du här!



tisdag 29 april 2014

Kläder för herdar

Landskapet i Jordanien kändes som på Jesu tid.
Betande får och getter som vaktades av herdar.


Ett kargt landskap men fyllt med varma, trevliga människor.
Idag är herdarna klädda som vem som helst.
Men förr hade de ofta stora kappor till skydd mot kyla och hetta.


Dräkter som var tovade av lokal ull. 
Och där ullens lockar stack ut för att isolera extra.
Modellen är rak och utan ärmar, mer som ett "tält" att svepa om sig.
Dessutom hårt tovad så den nästan kan stå för sig själv.
Sparsamt dekorerad - endast två röda trianglar.



Dessa två herdekappor finns på museet i Amman.


I Kina såg jag den här modellen.

måndag 28 april 2014

Gör en utflykt!

Våren är perfekt för utflykter i skog och mark,
och varför inte ta en cykeltur.
Vi tog bilen till vägs ände och hamnade på Bungenäs.
Där stod ett gäng cyklar och väntade på oss, två vuxna.
Men det fanns gott om barncyklar också, både tjej- och killmodeller.


På hojen och iväg!
Bungenäs är en halvö vid Fårösund.
Här har det brutits kalk och det finns tydliga spår 
efter den verksamheten. Både vackert och sorgligt!


 Därefter la militären beslag på området och de satte sin prägel på det.
Inte lika fina rester - mest rostigt järnskrot.


Men en gammal officersmäss är kvar som idag har omvandlats till
Det är öppet varje helg fram till sommaren.
Då kan du avnjuta både fika, lunch och middag på stället.


Alldeles intill ligger de gamla kalkugnarna.
Mäktiga industrimonument.

I Kalkladan var det sommaren 2013 konstutställningar.
Fantastiskt bra, kolla här!
Hoppas på att det blir nya till årets sommar.

Jaha, så var det bara att vända hemåt igen.
Mot parkeringen!


Om man nu cyklar åt rätt håll?

söndag 27 april 2014

Blev det rätt?

I höstas fick jag en present!


En påse med dahliaknölar.
Här kommer en gul dahlia från min farfar Manfred.
Så stod det på kortet med motiv från Tage Andersens
utställning på Körsbärsgården förra sommaren.


Min mormor var proffs på dahlior.
Blomman som växer upp ur en knöl, men inte är frosttålig,
utan måste grävas upp varje höst för vinterförvaring, frostfritt.
Och på våren grävas ner igen - inte min melodi precis.

Men tack Yvonne, som jag fick den av!
Nu kanske jag har åldern inne och blir som mormor.
Gåvan är så stor och fin att jag kunde dela den i sex delar.


Nu är jag bara lite osäker på om jag planterat den rätt.
Är det någon som vet?
Jag grävde ner den ca 10 cm i jorden, kompostrik mylla.
Och sedan vattnade jag.


Vad tror ni?
Är det vad dahlior önskar?
Är det tillräckligt varmt i jorden?
Behöver jag täcka den nu i början?

Tusen frågor - något svar?

lördag 26 april 2014

Hurra det snöar!

 
Eller kanske inte?
Det är ett broderi i den japanska tekniken sahiko.

Sys med bara raka stygn, förstygn eller upp- och nerstygn. 
För att förstärka eller laga tyger.
Ett trevligt sätt att låta sliten yta bli ett litet konstverk.


Ofta syr man då ihop flera lager med tyg.
och ibland kan det bli själva strukturen som är dekorativ.

Den 1.a maj är det vernissage i Östergarn
Kl. 13.00 i Skolhuset Östergarn

UPP- OCH NERSTYGN

Kantha från Indien
Shashiko från Japan
Allt broderat av medlemmar i 
Broderiakademin på Gotland

Utställningen pågår till 30 maj.
Trädgårdscaféet är öppet, se här.
Gör ett besök, du får säkert se massor med fina broderier.
Kanske bli inspirerad till eget skapande.

För upp och ner kan alla sy!

fredag 25 april 2014

På G!

Nu kan jag säga att jag är på gång.
Med mina strumpor i sockutmaningen.


Det är bara ett fel!
Jag fick inte plats i Dödergöks upprop, det var fullt.
Om jag räknat rätt är det 78 stickerskor som deltar.
En samlad kunskap, men också många bra tips.
Kolla här om du behöver råd,
eller är som jag - allmänt nyfiken.

Så nu utmanar jag mig själv och det är kanske lika bra.
Ja så malen då - fortfarande hittar jag brustna trådar!

Skaftet på första strumpan är klart och jag ska straxt börja på hällappen.
Att sticka hälar är en utmaning för mig. 
Rätt storlek, inga hål vid hoptagningar och upplock av maskor.

Håll tummarna att det går bra.

torsdag 24 april 2014

Konsten att väva siden

Jag har läst boken om K. A. Almgrens sidenväveri.

Sidenschal från 1800-talet, blekt från svart till brunt av tidens gång.
 En intressant och välskriven bok. Jag rekommenderar den!
 Den är lätt att läsa, trots att den innehåller mycket fakta.
Texten leder framåt och innehållet är spännande.
Jag tror den är intressant även för en person utan vävkunskap.

Eva Bergström är författare och Stockholmia är förlaget. Titeln är:
Vävare och mästare, om arbetarna vid K.A. Almgrens sidenväveri.

Här beskrivs inte bara sidenväveriets uppgång och nedgång.
Du kan läsa om några av de personer som försörjt sig på siden.
Mästare, gesäller, väverskor, dragerskor och strumpvävare som producerar siden.

Men även om spolerskor, vinderskor, och dockerskor som alla förbereder garnet.
Och så varperskan - med titel som kättskärerska, skärerska eller rännerska.


Sidenschalar - huvuddukar - var den stora produktionen på 1800-talet.
Väverskan fick endast betalt för fullgott tyg - uppsättningen var obetald.
När väven klipptes ur vävstolen skulle schalen fållas eller fransas.
En period syddes spets på för hand i kanten.

Barn var ofta de som fransade schalarna. Yngre än 15 år.
År 1846 sänktes minimiåldern från fjorton till tolv år.
Över femton år, då var man skattpliktig.

Flera kvinnor fortsatte arbeta med siden hela sitt liv.
Sjuttiofem och åttiofem år var inget hinder år 1910.
Maria Roos arbetade dagligen vid 94 års ålder.
Förtjänsten var inte stor men ofta fanns en slant på banken.
Och att arbeta med silke var något speciellt.

Idag kan du besöka K.A. Almgrens i Stockholm eller
på Gotland hos Sidengården.
 

Vill du skaffa dig en traditionell silkesduk, som på bilden ovan,
hittar du både svarta och färgglada hos Tyrihans i Norge.

Och boken, den finns på biblioteket!

onsdag 23 april 2014

Hoppsan...

...vad hände?

Jag la upp 64 maskor och fördelade dem på fyra stickor.
Precis enligt instruktionerna i Helenes mönster.
Dessutom är jag väldigt nöjd med uppläget.
Variationerna i kulörer på silkesgarnet gillar jag och det ger liv.

Jag stickade en centimeter resår - med vridna räta maskor.
En rekommendation från Helene och en nyhet för mig.
Helt ok - ganska snyggt. Maskorna blir mer markerade.


Men sedan - hemska tanke - går garnet av! Med jämna mellanrum.
Tappert lagar jag garnet och fortsätter att sticka.
Kul är det inte. 
Jag ser inget tecken på mal men anar att någon kalasat.
Och vilket kalas - garnet är mjukt och gott.
Rena moset att tugga i sig.

Får se vem som håller ut längst, malen eller jag?

tisdag 22 april 2014

Trädgårdsodling-stadsodling

Jag ägnade gårdagen åt trädgårdsodling.
På landet!


De små tobaksplantorna kom i nya krukor.
Av en frökapsel blir det säkert hundra plantor.
Fröna är så små att jag inte kan hantera dem ett och ett.
Jag behöver bara tio plantor blomstertobak, men får en hel skog.

 
Jag planterade om mina tomatplantor och sådde gurka och squash.
Frön som jag köpt i Estland förra våren och i Minsk i höstas.
Ska bli spännande att se vad som kommer upp.
Dessutom tog jag frön från förra årets skörd.


Idag ska jag lära mer om stadsodling!
Hos Hemslöjden på Langska huset föreläser 
Ingrid Gustavsson från Suderbyns Ekoby om stadsodling.
Idag tisdag 22 april, kl. 18.30.

Ses vi?
 



måndag 21 april 2014

Violer!

Har du känt doften? Av luktviol. 
Den känns på långt håll om de är många.
Och det är de ju oftast. I alla fall flera.


Det är inte bara så att de doftar gott, de smakar även viol!
Precis som tabletterna man köper i ask.
Härligt!

Just nu frossar jag i luktvioler och använder dem i maten.
Till chokladmoussen som får extra kulör. 


Vill du spara dem kan du kandera med socker.
Det är lite pilligt men inte svårt.
Klicka här så kommer du till ett lätt och bra recept.

Tjusigt till vinterns fester!


söndag 20 april 2014

Juva 50-tal!


Oj - vilket innehåll!
Chokladbollar, hemrullade och supergoda.
Väcker barndomsminnen, en av de första kakor jag fick baka själv.
Ett bakverk med 50-talskänsla.

Liksom påsken duk - Blomrike från Westmans textilateljé i Falun.


Blomrike är ett 1700-talsmönster från Dalarna.
Det trycktes både på bomull och linne och såldes på NK.
Westmans textilateljé startade 1952 och Inga-Lill Westman driver den ännu.
Hennes syster Marianne ritade flera textilmönster som sattes i produktion.
Annars är hon mest känd för sitt porslin Mon amie tillverkat av Rörstrand.

I mer än femtio år har systrarna varit verksamma.
Dalarnas museum har uppmärksammat deras produktion
med utställningar, vill du ta del av dem gör du det här.

lördag 19 april 2014

Dags för påskäggen!

Påskafton är de dekorerade äggens tid.
Och nu vill jag tipsa dig om enkla dekorer.


Som de här äggen, mönstrade med växtdelar.


Eller de här, där mönstret är framskrapat med knivspetsen.

Båda är färgade med torkade lökskal - de yttersta lagren.
Men sedan skiljer sig tillvägagångssättet åt.
Jag börjar med växtmönstren.


Du behöver förutom ägg och lökskal, sax, tubgas och blad.
Murgröna gillar vi på Gotland, men blåsipps- och vitsippsblad är ok.


Lägg det löv du valt mot ägget och trä tubgasen över.
Den ska hålla bladet tajt på plats mot ägget.
Knyt eventuellt en knut i varje ände på tubgasen.


Koka nu äggen tillsammans med lökskalen som ger en rödbrun kulör.
Jag kokar båda mönstersorterna samtidigt.
Ska du äta äggen väljer du koktid efter önskad fasthet på gulan.
Ska du rista fram ett mönster är en hårdkokt gula att föredra.
Med en knivspets skrapar du lätt på skalet.
Men pass på så det inte spricker!

Glad påsk!

fredag 18 april 2014

Så här tänker jag ...

...sticka mina första par strumpor.
Garnet är valt ur mitt garnförråd och inte nytt.


Det kommer från Bolivia och är en gåva från min systerdotter.
Säkert nästan tolv år sedan jag fick det, men helt okej.
Det är ett mjukt alpackagarn och jag har bara vitt.
Så jag kompletterar med ett flerfärgat melerat silkegarn.
Köpt själv för många år sedan, för att det är vackert.

Nu tycker du kanske inte detta är sockgarner?
Håller med, men är vad jag har.
Och då får det bli nattstrumpor för frusna fötter.
Då är det minimalt slitage och mjukt och skönt.

Så till stickor!


Jag har ett gäng av olika storlek och hoppas på få till ett spel.
I annat fall får det bli den nya förpackningen.
Problemet är att de är lite för tunna.
Och då måste jag räkna om mönstret - inte så bra.

Så nu är det bara att börja!

torsdag 17 april 2014

Så här färgar du påskens ull.

Än hinner du, låt det bli ett påskpyssel.


Välj en glansig, lockig och ren ull - bilden visar finull.
Vackra ullockar kan du köpa från Ullverkstan.
Tvätta ullen försiktigt för att få bort en del av ullfettet.


Ta de torra ytterskalen från gul lök och koka dem.
Efter ca 30 minuter silar du bort lökskalen, men spara vattnet.
Lägg i ullen i färgbadet och låt sjuda i ca 30 minuter.
Klart att torka och hänga i påskriset!


onsdag 16 april 2014

Tovat påskpynt...



 ...hinner du fortfarande göra
En fjäderboll som dekoration på påskbordet.



På bloggen Kreatov finns en beskrivning.
Den är lätt att följa och det enda behöver är en stor tekula.
Ja så ull och påskfjädrar, samt vatten och diskmedel.

Det här är en slöjdgrej perfekt att göra med barn.
Använder du kardflor går det fort att tova.


När påsken är över blir det en kul leksak.
Räcker året om!




tisdag 15 april 2014

En utmaning!

Jag har utmanat mig själv - att sticka strumpor.


Om det går bra ska jag sticka ett par med inspiration från de 
turkiska strumporna som ställdes ut på Langska huset förra sommaren.
Boel Matzner har samlat in dem i Turkiet.
Idag är det Österlens museum som äger dem.

Men allra först ska jag sticka ett par för att lära mig.
Det var evigheter sedan jag stickade strumpor.
Därför kommer jag att följa Helenes grundmönster.
Från bloggen En stickblogg till.

Nu är det inte bara jag som utmanat mig själv.
Vi är många som greppar stickorna av olika anledning.
Initiativet kommer från Dödergök, kolla här.

Så nu kan du också komma med!

måndag 14 april 2014

Nya erfarenheter och hemkänsla

En stor buske av Boganvilla beundrade jag i Jordanien.
Säkert var den ca 3 meter i omkrets och lika hög.
Hos oss är den ju en krukväxt som visserligen kan bli stor
 under gynnsamma förhållanden - men ändå är för prydnad, i kruka.
 

En rejäl kvist fick jag av en kvinna som odlade den, så flott!
Jag fick veta, av en annan kvinna, att den behåller sin färg när den torkas.
Det var lite krångligt att frakta kvisten men den torkade fint.
 
 
Vi besökte ett privathus från den tid grekerna befolkade Jordanien.
Där erbjöd en flicka halsband av gula Bellis, 1 Jordaniendinnar.
Gula blommor är ju lätta att torka, så ett halsband blev mitt.
Och kommer alltid att påminna mig om resan.


Alldeles intill huset sparkade ett gäng killar fotboll.
Det är något extra att leka intill gamla byggnader.
På julaftons kväll åker vi kälke bredvid Visby ringmur.

Bara för att få känna historiens vingslag.

söndag 13 april 2014

Fagningsblomma!

Tid för vitsippor är det nu!


Eller fagningsblomma som den heter på gutamål.
Och fagat har vi gjort. Hela stora änget är räfsat.
De små bitarna också, och det är så skönt att det är klart.
En pärs som känns i armmuskler och rygg flera dagar.
Men fint blir det!

Så där att man önskar kunna spara skönheten.
Vilket man också kan.
Jag har lärt mig det av Anna-Karin Reimerson,
länshemslöjdskonsulent i Västmanland.
På bloggen Slöjdnytt beskriver hon hur det går till.

Så nu kan du också spara skönheten.


lördag 12 april 2014

Att göra en tråd...

...det är spännande och fascinerar mig just nu.


Det som arkeologerna hittar av verktyg för
trådtillverkning är sländtrissor av olika utseende och dimension.
De kan bland annat vara tillverkade av sten, lera, bärnsten.
Själva tenen, som var gjord av trä, är förmultnad.
Ändå kan man beräkna tenens format med hjälp av trissan.
Många trissor är skadade och kantstötta.
Vid rekonstruktion av spinning får de nya 
trissorna ofta samma skada.  
Det händer när tråden går av och sländan tappas!


Linda Olofsson hade med sig flera redskap för spinning.
Olika sländor men även en "pinne" att spinna på.
Eftersom den är gjord av trä finns inga fynd,
 som man med säkerhet kan härleda till spinnredskap.

Lindas kopior ser, i dåligt foto, ut så här:


En trästicka med en förtjockning i ena änden.
Man låter den vila i handen och skakar handen så att 
stickan rullar runt. En snodd uppstår och en tråd bildas.
Ja man måste ha lite fibrer att spinna också!
Spännande är det. 

Spännande är också läsningen av rapporten

Då är man nere på "nördnivå" men ack så roligt!

fredag 11 april 2014

Ett spinnarproffs

Visst är det kul med folk som "nördar in sig" på saker.
Tar reda på allt om ämnet, provar och lär sig.
Och till slut blir verkliga proffs på temat.


Linda Olofsson har "snöat in" sig på spinning.
Att tillverka tråd på olika vis.
Jag tycker att jag kan spinna - både på slända och rock.
Men vad mycket jag har kvar att lära!
Jag vet att man kan göra tråd på nästan allt som snurrar.
Fast hur olika sländorna var för produktion av skilda trådar visste jag inte.
Eller att man faktiskt hade flera sländor för varierande spinning.


Som bildens små sländor för att spinna tunna trådar.
Linda är arkeolog i botten men har jobbat på CTR med 
experimentell arkeologi, under Eva Andersson Strands ledning.
Där har hon provat att använda kopior av förhistoriska textila redskap.
För att se hur de fungerar och vilken textil man kan göra med dem.
Inga säkra resultat kommer fram men en vägledning till tolkning.
Man kan sätta in de textila redskapen i en kontext 
och få större förståelse för textil produktion.

Idag kan du möta Linda på Trelleborgen i Trelleborg.