söndag 28 augusti 2016

Körsbärsgården

Längst ner till Gotlands sydspets tog vi oss,
till Körbärsgårdens konsthall.
På vår konstrunda förra söndagen.


Körsbärsgården bjuder på en härlig blandning av konst och trädgård.
En kulturverksamhet i ordets rätta bemärkelse,


Vi försöker göra minst ett besök varje år,
och det har gjort att jag fått mina favoriter som jag vill återse.
I Livias hus finns gammal konst, eller konsthantverk från förr.
Den här krukan som har dryga 2000 år på nacken måste jag se minst en gång per år.
Bara för att säkert veta att den finns kvar - och ja det gör den!


Ny kärlek för i år blev dessa små krukor och amforor.
Med en aktningsvärd ålder även de.
Jag fattar inte hur de kan finnas kvar och vara så hela.


Konstsamlingen har vuxit, liksom verksamheten.
Nya huskroppar har kommit till och ibland får en del av en utställning leva vidare.
Roligt tycker jag och ibland behöver jag tid för att se och förstå.


År 2014 genomfördes en omdiskuterad utställning.
Sadaharu Horio skapade utställningen "Det självklara".
Då visades konst bestående av kasserade bruksföremål,
drivved och annat "skräp" som sattes ihop till konst.
Något vi i vår familj diskuterade mycket.


Ett litet rum målat av Sadaharu Hurio är sparat.
De vita väggarna har dekorerats med prickar i olika kulörer.
Lite hur som - jag upplever det så - har rutor målats,
och vissa av dem har fått en egen dekoration.


En mussla eller som här, lite säckväv med kludd på.
Då, 2014, var golvet fyllt med hopknölat tidningspapper,
jag minns hur vi undrade över detta.
Idag kan jag uppleva något helt annat i rummet,
det ger mig energi och glädje, jag kan till och med tänka mig ett eget.


Fantastisk tycker jag även "Toppen" är, och har alltid gjort.
Tage Andersen har format den och han har en plats i mitt hjärta,
konsten, blommorna och hans skapande.


Den här regntunga söndagen gillade jag den extra mycket,
de ultramarint målade grensluten blev självlysande!
Men "Toppen" måste jag också återse med jämna mellanrum.
Och nu är årets titt förbi!




6 kommentarer:

  1. Det är svårt att inte bli impad av Jon och Maritas arbete. Man får inte glömma att det har skett de senaste 15 åren och att de inte hade långt till pensionen när de startade.....

    SvaraRadera
  2. Jag håller med. Det är ett otroligt bra jobb de gör!

    SvaraRadera
  3. Vilket fint utflyktsmål!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  4. Jag blir så glad av att kunna ta del av dina utflykter.Du har mycket kunskap som du delar med dig av.Tack!

    SvaraRadera
  5. Tack, roligt att du läser och lämnar kommentar!

    SvaraRadera