lördag 5 september 2015

Hoppsan!

Hoppsan - vad har hänt här?
Har Anna tappat förståndet eller har hon en tanke?


På utställningen (Verklighetens) Folkdräkt visade Anna Granberg,
Annas folkdräkt 2. Den är privat och ej till salu.
En dräkt hon fått ärva efter sin mormor,
som har vävt och hennes mostrar som broderat den en gång i tiden.
Dräkten kan inte ha brukats så ofta för den var inte nämnvärt sliten.
Dessutom ser det ut som om den passar Anna perfekt.

   
I samband med vernissagen av utställningen bjöds på performance,
"Ett slags förnyelse" av Anna Granberg. Här bjuds du in!
De som ville fick måla dräkten vit medans Anna hade den på sig.
Och bilderna visar att flera tog chansen.


Andra tyckte att detta tilltag var förskräckligt.
Så får man inte göra med en folkdräkt!
Några ilskna kommentarer fastnade till och med i gästboken.
Fast visst får man det - i alla fall om man äger dräkten.
Personligen tycker jag det mest är synd på schalen,
men även det arbete som mormor och mostrar lagt ner på tillverkningen.


Å andra sidan - det är ganska vackert! Med färg på textil.
Det är ett inlägg i debatten om härkomst.
Folkdräkten visar ju varifrån du kommer - den är specifik för ett område.
En identiteten som försvinner när dräkten målas vit. 

Den här utställningen väckte många tankar som kan debatteras.
Men nu är den över, nerplockad och skingrad.
Varför blev det inte debatt? Varför vandrar den inte vidare?
Den borde få ses av fler!

10 kommentarer:

  1. Tänkvärt och provocerande. Jag missade utställningen fast jag inte har så långt till Västerås. Hade tänkt åka på vernissagen, men så dök det upp annat.

    SvaraRadera
  2. Otur, för det var många bra vinklingar av folkdräktens vara eller inte vara. Det hade varit så roligt om den kunnat vandra vidare...

    SvaraRadera
  3. Folkdräkter ger mig så mycket ångest så jag undviker att titta på dem över huvud taget, vilket kan förklaras så: Min mamma har vävt och sytt, nästan färdigt men inte riktigt, en folkdräkt till mig som jag aldrig orkat göra färdig och aldrig frågat efter eller tänkt att använda... Gissa hur mycket dåligt samvete som uppstått där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du har ju ditt beslut klart... aldrig göra färdig, aldrig använda. Strunta i samvetet. Visserligen är det tråkigt att din mor gjort så mycket jobb i onödan men du ska inte behöva ha dåligt samvete för det. Hon hade säkert kul när hon gjorde den, och snart finns det kanske någon annan som kan glädja sig åt dräkten.

      Radera
  4. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på! Det var ett bra sätt att se på saken. Tack för det!

    SvaraRadera
  5. Utställningen öppnar snart igen! Lördag 3 oktober på Köpings museum. Välkomna!
    https://www.facebook.com/events/180129772320746/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så bra att ni visar utställningen igen - det är den värd. Och tänk så mycket spännande ni kan göra av den!
      Lycka till och hoppas ni får många besökare.

      Radera
  6. Hej! Spännande tankar. Jo min folkdräkt är mycket använd och den är älskad, både av mig och mina mostrar som också flitigt använt den. Hemma användes den vid jul, påsk, midsommar och större födelsedagar. Så sliten var den faktiskt med hål, både lagade och olagade, vissa delar nästan genomskinliga.
    Så naturligtvis gjorde det ont och tog tid att acceptera att det vi gör idag- att utplåna den kultur vi haft, faktiskt kändes viktigt, så viktigt att jag använde min älskade folkdräkt för att visa det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt att man kan tolka konst på olika vis, läsa in det som känns mest aktuellt för en själv. Din tanke om att vi utplånar vår kultur är spännande. Och jag håller med, folkdräkten är inte alls lika aktuell som på 1970-talet. Men den finns och är högst levande i vissa delar av landet. En bra utställning gjorde ni och så kul att den vandrar vidare. Hurra för Köpings museum!

      Radera