Nya böcker

En ny bok kom med hem från Riga.

En mönsterbok med alla deras vantmönster.

Eller i alla fall nästan.

Den är som en uppslagsbok över lettiska vantar.

Varje region har fått ett eget kapitel.

Ett uppslag visar ett diagram på vantens mönster på ena sidan,

och den stickade vanten på motsatt blad.

På så vis blir det väldigt lätt att sticka vantarna,

även om du inte är bevandrad i det lettiska språket.

Diagrammen är kolorerade så vill du följa färgkoden går det bra.

 Och motiven - ja nu har jag visat tre som även finns på Gotland.

Bara för att det är så spännande med mönstrens vandring.

Men det här har jag inte sett tidigare.

Inte heller är det vanligt att göra en mudd i mönsterstickat.

På diagrammet är tekniken noterad - enkelt att sticka.

Boken är skriven av Maruta Grasmane.

Den är skriven på lettiska, men med en sammanfattning på engelska.

Beskrivningarna är dock så tydliga att de går att sticka efter.

Bokens ISBN är 978-9934-14-141-6.

En lettisk "vantbibel" är den!

Idag släpps dessutom en ny stickbok på svenska,

Sagornas stickbok av Celia Dackenberg.

Här kan du läsa mer om den!
Och här har jag skrivit mer om den!

Och här kan du läsa vad jag tycker om boken!

Mera vantar!

Ett besök på hemslöjden i Riga blev det.

Den ligger ganska centralt i gamla stan, men i ett modernt hus.

 

Här möts man av en hel "vägg" med olika vantar från Lettland.

Alla mönsterstickade och alla med olika motiv.

En mönsterrikedom utan like och vilken färgprakt.

Flera mönster känns bekanta, liknande stickas här på Gotland.

Men så har det ju varit en livlig kontakt över Östersjön förr i tiden.

 Fyrklöver kallas den här varianten på Gotland.

Vad den heter i Lettland vet jag inte,

men den finns i flera varianter.

Ett litet stickat lamm känns också bekant.

Liknande såldes i hemslöjdsbutiken i Visby.

På 1980-talet.

Valbarhet!?

Konsten att välja är svår,

ju mer möjligheter det finns desto jobbigare val.

Så hur skulle det gå om jag bodde i Riga?

 

Flera stånd med syrade grönsaker finns på marknaden i Riga,

en av de större i Europa med stånd både inne och ute.

Läckert, snyggt upplagt och i härliga färger.

Svårt val - särskilt som jag inte är så hemma på området.

I ett annat stånd ser det ut så här, nästan lika.

Spännande färger och härliga dofter.

 

Flera stånd med olika burklock.

Jag som alltid får för många förstår inte utbudet.

En kulturkrock - fortfarande syras, konserveras och görs inläggningar -

i hemmen!

Även i stånden med stickade varor var utbudet variationsrikt.

Vantar, sockor, schalar och barnkläder.

I flera stånd fanns liknade produkter.

Vilken kvinnokraft det ligger bakom dessa.

Jag förstår hantverket, beundrar det och imponeras,

 men det är fortfarande omöjligt att välja.

Men här då - strumpor med hundhår eller "borste" av plastsnöre?

Båda lika fascinerande och fantastiska,

båda lika effektiva för sin uppgift.

 Nej, jag klarade inte av valet,

jag åkte hem tomhänt.

Samlad kunskap

Vissa böcker läser jag på ett särskilt sätt.

Först bläddrar jag lite förstrött,

och sen inser jag att det är en "bibel" inom sitt fack.

Ulla Engquists bok Detaljer som gör skillnad är en sån bok.

När jag slår upp den roar den mig inte,

ger mig inte någon större lust att bläddra vidare.

Här finns inga insmickrande bilder som lockar till stickning.

Nej - lite torrt och tråkigt är det, skolaktigt.

 

Men så "öppnas" mina ögon och jag ser detaljerna.

De små finesserna som lyfter ett plagg.

Jag ser dem för att Ulla gjort jämförelser, bra - mindre bra.

Samma plagg stickat på två olika vis, och ja, då anar jag en skillnad.

Boken innehåller många bilder men också teckningar.

Tydliga ritningar på olika moment i stickningen.

Med pilar som visar hur jag ska föra stickorna, 

och ändå kan det kännas krångligt att få allt på plats.

Men si då - Ulla visar på film hur det går till.

Tio korta och bra instruktionsfilmer ligger på Hemslöjdens Youtube-kanal.

Här hittar du dem. 

Här kan du läsa mer om boken, provläsa några sidor.

Behöver du en uppslagsbok om stickningens detaljer?

Då rekommenderar jag denna.

Köper den gör du här.

Hoppsan!

Hoppsan - vad har hänt här?

Har Anna tappat förståndet eller har hon en tanke?

På utställningen (Verklighetens) Folkdräkt visade Anna Granberg,

Annas folkdräkt 2. Den är privat och ej till salu.

En dräkt hon fått ärva efter sin mormor,

som har vävt och hennes mostrar som broderat den en gång i tiden.

Dräkten kan inte ha brukats så ofta för den var inte nämnvärt sliten.

Dessutom ser det ut som om den passar Anna perfekt.

   

I samband med vernissagen av utställningen bjöds på performance,

"Ett slags förnyelse" av Anna Granberg. Här bjuds du in!

De som ville fick måla dräkten vit medans Anna hade den på sig.

Och bilderna visar att flera tog chansen.

Andra tyckte att detta tilltag var förskräckligt.

Så får man inte göra med en folkdräkt!

Några ilskna kommentarer fastnade till och med i gästboken.

Fast visst får man det - i alla fall om man äger dräkten.

Personligen tycker jag det mest är synd på schalen,

men även det arbete som mormor och mostrar lagt ner på tillverkningen.

Å andra sidan - det är ganska vackert! Med färg på textil.

Det är ett inlägg i debatten om härkomst.

Folkdräkten visar ju varifrån du kommer - den är specifik för ett område.

En identiteten som försvinner när dräkten målas vit. 

Den här utställningen väckte många tankar som kan debatteras.

Men nu är den över, nerplockad och skingrad.

Varför blev det inte debatt? Varför vandrar den inte vidare?

Den borde få ses av fler!

Är pengar allt?

I tre månader samlade hon kvitton.

För att kunna göra kjolen till den utställda folkdräkten.

På (Verklighetens) folkdräkt.

Tyvärr är utställningen slut nu, men jag måste bara fundera runt den.

Kjolen bestod av kvitton, förklädet av kontokort och betalkort.

Pengarna styr våra liv och är det de som blir verklighetens folkdräkt?

Men nu går det ju inte att klä sig i pengar, och inte i kort.

Tur är väl det, för vad händer när börsen faller?

Får man gå med rumpan bar då?

 

Anna Granberg har kreerat dräkten.

Annas folkdräkt 1. Pris enligt överenskommelse.

Den är fyndig tycker jag och den blir ett bra inlägg i frågan;

Vad är en folkdräkt? Hur ser en dräkt skapad idag ut?

Pengar och ekonomi styr trots allt en stor del av våra liv.

Tråkigt tycker jag det är, att Anna nog haft lite bråttom när hon skapade.

Krutet ligger på idén men utförandet brister.

Jag upplever dräkten mer som en skiss eller förstudie.

För inte är det väl så att pengarna tog slut?

Bokstavsdräkten

En dräkt för bokstavsbarn behövs den?

Först kan den kännas lite utpekande,

men titta noga och du ser en kärlek och förståelse i den.

Karin Olofsson har skapat den, Bokstavsbarnet.

Priset är 8 500 kronor, kanske i paritet med Lisskulledräkten,

barndräkten från Leksands socken.

Den gula kolten är ju helt lika.

 

Förklädet påminner också om det traditionella förklädet,

men istället för rosengångsränder bildar bokstäver ord.

Ord som hör ihop med barnens karaktär.

  

Men hättan - den är helt egen.

Den traditionella roshättan har det blivit en hjärna.

Lite uppstoppad och broderad så den funkar som en hjälm.

Broderad med kloka ord- läs och kom ihåg!

Smyckad med pärlor som jag ser som glimrande idéer.

Så kärleksfullt skapat!